Jag kan knappt tro det. Heath Ledger är död. Jag tyckte verkligen han var en tokigt bra skådespelare. Varierad, mångbottnad, full av talang. Jag har sett fram emot hans tolkning av the Joker så intensivt att det faktiskt känns underligt att läsa att mannen är död.
Jag tar det nästan lite personligt. Som om jag kände honom, fastän han var så tillbakadragen egentligen, tillskillnad från många i samma branch. Jag är upprörd på ett nästan personligt plan, vilket till och med jag själv finner konstigt.
Men allt jag ser framför mig är olika filmscener, som när han sjunger på läktaren i 10 things I hate about you i sitt svartlockiga hår, eller alla härliga scener ur A Knight's Tale. Eller hur otrolig han var som Ennis Del Mar i Brokeback Mountain, den undertryckta konflikten som hela tiden avspelglas i hans rörelser, lugnet före stormen som fanns i alla hans ord och handlingar. Och jag hör hans röst som Jokern i mitt huvud, de rullande r:en och skrattet, det vansinniga skrattet.
Jag är upprörd för det känns bortkastat. Han var i stort sett bara en handfull år äldre än jag själv. Jag hade över en halv livstid av Heath Ledger-filmer att se fram emot, och jag kan inte låta bli att känna att jag på något vis förlorat här och gått miste om något. Det känns helt enkelt bittert.
3 kommentarer:
Det är så sjukt jävla sorgligt. Nu kommer man gråta när man kollar på alla hans filmer.. oh Heath. Come back.
http://www.youtube.com/watch?v=fkOpJsdjrEU
Så himla fin där.
Det är sorgligt. Och ändå är jag på något sätt så lättad över att han hann spela klart Jokern. Jag ville verkligen se honom tolka den rollen. Jag hade så höga tankar om honom i den karaktären. Nu kommer jag väl sitta i biosalongen och bli alldeles överväldigad...
Såg klippet. När han sitter och skrattar på golvet eller över kläderna han får åt sin dotter är han så galet söt.
Skicka en kommentar