This is not a drill!

För några veckor sedan, när jag var i Skåne, stod det överallt om en flicka i Norrland som fått tårna avbitna av en varg. Och överallt stod det hur synd det var om den här 10åriga flickan.

Ingen skrev någonsin att det var underligt, att en inhägnad för vargar skulle ha ett hål stort nog för en av de att sticka ut huvudet igenom. För det fanns inget så stort hål. Däremot fanns det en glipa. Och av alla ställen runt inhägnaden hade denna flicka, som var gammal nog att förstå skillnaden på säg en varg och en pudel, lyckats hitta denna glipa. Och hon hade på något vis även lyckats få ner sin fot där. Och hon hade dessutom fått ner foten där just i samma ögonblick som en varg var tillräckligt nära för att anfalla hennes fot och bita tag i den. Dessutom var hennes mamma där och försökte slå undan vargen. Till råga på allt rapporterades flickan inte inneha någon form av mentalt hinder som bidrog till hennes vansinnigt korkade omdöme i denna situation. Och djurskötare sade sedan i intervjuer att det måste ha varit en av ungvargarna som inte "lärt sig bättre ännu".

Ärligt talat, det är synd om vargen. Det är synd om vargen som får skulden för att ha betett sig helt i enlighet med sin egen natur efter att människan låst in den på zoo. Och det är synd att folk känner sympatier för en unge som är hela tio år gammal och som helt tydligt ansträngt sig för att sticka ner foten i ett så litet utrymme att hon inte heller kunde rycka åt sig foten direkt, och gjorde det just när en varg var så nära att den kunde ta tag i henne. Självbevarelsedrift brukar leda till att man då undviker att vifta med sina kroppsdelar inför inlåsta rovdjur. Detta fall borde bara kallas provokation. Och det faktum att vargen antagligen svalde två tår är inte en tragedi utan helt i enlighet med naturen och rättvisan. Hur fan föräldrar misslyckas så gravt med att lära sina ungar bättre är mig helt förbi.

Här är en sketch om ett liknande scenario, som är väl värt att titta på och skratta åt.

Humble Mumble

Summer courses are almost at their end. Deadline is on friday for both exams and I'm outlining the papers. Today is the writing process, tomorrow is the cleaning-up and the polishing of references.

At the moment, I'm blasting OutKast and eating ice-cream while working at my own leisure. I'll be writing about the lost children of Baltimore as featured on The Wire, and about female sexuality and vampirism in chick-lit and paranormal romances as of late.
I am, as always, impressive and sharp. Recognize.

Since We Last Spoke: Deluxe

Hemma igen från Skåne och det är massa plugg som gäller. Två tentor till den 13e och en uppsats som borde va inne i ungefär samma veva. För att inte tala om några noveller jag vill ha klara innan september.

Det är snart ny termin och jag vet inte vart sommaren och solen tog vägen. Men det är inget att haka upp sig på (åååh, vad jag hakar upp mig på det egentligen jag vill ju också ha lov eller semester för fan varför har jag gjort såhär mot mig själv?!). Tillbaka i Uppsala igen från nästa vecka med nya planer, nya grannar och nya pengabekymmer. Aah, studentliv, det är konstigt att jag är så fäst vid det. Jag menar, det borde väl vid det här laget smugit sig in tveksamheter och orosmoment, men ändå gör tanken på skolan mig underligt tillfreds. Hade aldrig trott att en framtid inom utbildningsväsendet var för mig, men vem vet, jag kanske stannar kvar och forskar till och med. Man ska inte neka sig själv storslagna planer.

Jag försöker jobba, plugga, skriva, dansa, äta proteiner och vara duktig på en och samma gång men ta mig fan om jag inte vet vad som är duktigt egentligen. Efter en prov-vecka av att ha lagt om kosten och rasat i vikt innan bröllopet, möhippan och mitt Skåne-besök, inser jag att det är dags att ta upp den evinnerliga och ganska patetiska kampen mot mitt sockerberoende en gång för alla. Och sparka röv, såklart. Man måste ju tro på sig själv.
Jag har startat en ny blogg också, för att hålla koll på alla mina nyttiga förehavanden, men jag kommer fortsätta att skriva här.

Nu ska jag läsa en artikel om hur chick-lit fått en undergenre som handlar om övernaturliga romanser, vampyrer och sexuell befrielse samtidigt som den befäster heteronormativa relationsramar. Jag kanske borde bearbeta min "Bit-lit" tenta senare i år och skicka in den till Vetsaga. Tål att tänkas på.


Dagens låt: Making Days Longer - RJD2
Tack Ted.