This is not a drill!

För några veckor sedan, när jag var i Skåne, stod det överallt om en flicka i Norrland som fått tårna avbitna av en varg. Och överallt stod det hur synd det var om den här 10åriga flickan.

Ingen skrev någonsin att det var underligt, att en inhägnad för vargar skulle ha ett hål stort nog för en av de att sticka ut huvudet igenom. För det fanns inget så stort hål. Däremot fanns det en glipa. Och av alla ställen runt inhägnaden hade denna flicka, som var gammal nog att förstå skillnaden på säg en varg och en pudel, lyckats hitta denna glipa. Och hon hade på något vis även lyckats få ner sin fot där. Och hon hade dessutom fått ner foten där just i samma ögonblick som en varg var tillräckligt nära för att anfalla hennes fot och bita tag i den. Dessutom var hennes mamma där och försökte slå undan vargen. Till råga på allt rapporterades flickan inte inneha någon form av mentalt hinder som bidrog till hennes vansinnigt korkade omdöme i denna situation. Och djurskötare sade sedan i intervjuer att det måste ha varit en av ungvargarna som inte "lärt sig bättre ännu".

Ärligt talat, det är synd om vargen. Det är synd om vargen som får skulden för att ha betett sig helt i enlighet med sin egen natur efter att människan låst in den på zoo. Och det är synd att folk känner sympatier för en unge som är hela tio år gammal och som helt tydligt ansträngt sig för att sticka ner foten i ett så litet utrymme att hon inte heller kunde rycka åt sig foten direkt, och gjorde det just när en varg var så nära att den kunde ta tag i henne. Självbevarelsedrift brukar leda till att man då undviker att vifta med sina kroppsdelar inför inlåsta rovdjur. Detta fall borde bara kallas provokation. Och det faktum att vargen antagligen svalde två tår är inte en tragedi utan helt i enlighet med naturen och rättvisan. Hur fan föräldrar misslyckas så gravt med att lära sina ungar bättre är mig helt förbi.

Här är en sketch om ett liknande scenario, som är väl värt att titta på och skratta åt.