Reseplanering

Ibland undrar jag om jag inte är zigenarbortbyting. Och då pratar jag om den romantiserade bilden av romani - passionerade själar som lever i det fria och på vägarna, som inte klarar av att vara inspärrade eller rotade för att det tär på själen att inte vara på väg någonstans, inte få vara på resande fot. Löjligt, jag vet.

Men det är verkligen så att det river i mig att få flyga ut i världen och se mig omkring. Det finns så mycket att se och känna och uppleva, hur kan jag bara acceptera att jag inte ska ha möjlighet att få det? Det finns ingen poäng med att slösa bort mitt liv med att kliva upp varje dag, gå till jobbet, tjäna pengar, och sen gå hem och sova. Hamstra mina magra slantar. Varje dag, för resten av livet. Du har så rätt B. det kan inte vara ett liv som är tänkt att levas.
Va fan är det bra för? Jag vill resa! Jag vill slösa bort de där hårt förvärvade slantarna, det spelar ingen roll om jag lever hela livet utan någon materiell lyx eller bekvämlighet förvärvad för ett vuxenliv. Det måste, måste, finnas ett sätt för mig att få lite av båda.

Jag har så storslagna planer men inga pengar. Det är ju såklart där det tryter. Men det är en omväg, inte en återvändsgränd. Jag ska ut i världen. Ibland är det ett äventyr bara att lämna Stockholm. Jag älskar den här staden, men den får mig att sega ihop.
För det närmaste året har jag iaf en preliminärt utstakad plan, nu gäller det bara att halvt jobba ihjäl mig själv. Jag ska utomlands minst två gånger inom ett år har jag tänkt, och åtminstone en resa ska vara till ett land jag inte besökt tidigare.

Optimistisk reseplan för 2008/2009:

Juni 08 - Husarö
Juli 08 - Lingbo
Augusti 08 - London (preliminärt)
Augusti 08 - Tjörn (preliminärt)
Augusti 08 - Linköping (preliminärt)
Höst 08 - Huddiksvall (preliminärt)
Höst 08 - Neapel/Pompeji
Vinter 09 - Egypten
Vår 09 - Iran
Höst 09 - Japan

Look out world, I'm on my way...