Alice och identiteten

För dryga veckan sedan skickade jag äntligen in min försenade text till Vetsaga - en nättidskrift inriktad på fantasy- och science fictionlitteratur. Jag tänkte därför tipsa vänner och annat folk som bara råkar dyka upp här att läsa den om de har tid och lust till det!
Jag skulle egentligen rekommendera att fantastikintresserade besöker Vetsaga öht, då det är diskussioner och texter som täcker ett brett spann av ämnen, och vare sig man håller med eller inte är det åtminstone intressanta tankegångar och idéer.

Jag har fått ett par kommentarer både på sidan och från andra håll av både bekanta och främmande människor som läst den, och det har i det stora hela mest varit roligt att bara få upp något på sidan.
Jag tror att en av de saker som oroade mig lite för, var hur jag skulle reagera på kritik. Det vet man ju trots allt inte förrän det faktiskt sker, och jag hoppades på att jag skulle 1) bemöta den bra, med vettiga svar och ett starkt försvar till min egen text, och 2) utan att ta det personligt.

Nu har det inte riktigt blivit en slående diskussion om min text, som främst rör hur Lewis Carrols Alice's Adventures in Wonderland påverkat bilden av postmoderna kvinnoroller i fantasy och bidragit till deras sökande av en identitet avskiljd från tidigare förväntningar om deras kön. Men slutligen hittade jag igår kväll en kritisk kommentar, som visserligen mest tydde på allmänt missnöje, men som ändå i sig rörde min text, på Ampersand (ett tillägg till Vetsaga där man uppdaterar oftare med mindre nyheter, länkar etc. istället för med essäer och analyser. Sidorna tillämpar med andra ord varandra).

Personen i fråga ansåg att det jag skrivit var ännu ett exempel på hur någon bidrar med att: "förvanska upplevelsen av själfull fantastik till högtravande universitetsuppsatser." Och: "Dammtorrt och fullkomligt oläsbart som vanligt" var det tydligen också.

Åh vad jag skrattade! Jag tyckte det var så fantastiskt underhållande att denna person antingen inte läst igenom allt då det tydligen var oläslig, och ändå tyckte det var högtravande och dammtorrt, eller ännu bättre: att den anonyme kommentatorn i fråga läst denna fullt oläsliga analys och blivit så upprörd över hur illa skriven den var att han/hon tagit sig tid att lufta sina inte alltför originella klagomål (men klagomål likaså! skall inte förnekas).
Vad som är ännu roligare är att detta faktiskt är min hemtenta från en kurs jag läste på Stockholms Universitet våren 08, och jag har aldrig stuckit under stol med det. Både jag och självklart redaktören, har varit mycket medvetna om saken, och jag har reviderat för att få bort det allra mest tydliga av tentaupplägget. Men det är en universitetsuppsats.
Om det är oläsligt kan jag ju inte påverka, eftersom vissa finner den läslig och andra inte. Själv har jag läst och läst om den. Det är faktiskt ett antal väldigt bra fantasyverk som nämns i uppsatsen, och att analysera de tar verkligen på deras emotionella värde, men jag har skrivit på ett sätt som gjort att jag själv ändå står ut med att läsa böckerna ännu utan att relatera de till studier. Det var allt jag önskade för egen del, att jag inte skulle tröttna på böcker jag läst tidigare och verkligen uppskattat om jag skrev om de i studiesyfte.

Dammtorr och högtravande är dock mina absoluta favoriter i kommentaren. Jag har alltid haft svårt att distansera mig själv från min text, och det jag skriver och det språk jag använder är i stark ton med vem jag är. Jag finner det hysteriskt roande att jag är dammtorr och högtravande XD Jag hoppas att fler läser texten och luftar sina åsikter!