Behåll er Gud. Jag brinner hellre i Helvetet.

Det finns mycket här i världen som upprör mig. Som äcklar mig och gör mig så vansinnigt förbannad på mig själv, på oss, på mina så kallade "medmänniskor".

En av dessa saker, det allra senaste på min lista, är aktuellt för oss som faktiskt bor i Sverige.
På 70-talet tvångssteriliserades handikappade och de med psykiska problem, för att Staten ville försäkra sig om att dessa inte skulle kunna fortplanta sig. En rensning i stil med nazisternas avelsprogram. Och när detta avslöjades offentligt blev det en stor källa till skam för vårt demokratiska och relativt jämställda samhälle.
Nu, över 30 år senare, har man hittat nya grupper att kränka och förnedra. Trots att homosexualitet i stort sett äntligen accepterats i vårt samhälle, så inkluderar inte deras partnerskap allt vad äktenskap gör, och de har svårare att adoptera och starta familjer då många fortfarande anser dem vara olämpliga. Detta kommer oftast från heterosexuella heteronormativa par som tycker att den i princip icke-existerande kärnfamiljen bör vara norm. (Det är ingen hemlighet att jag anser dessa människor vara inskränkta, fördomsfulla, och fullständigt olämpliga till att uppfostra barn, då de säker bara vill att barnen ska föra vidare deras åsikter som ena små Hitler Jugends).
Men homosexuella är trots motgångar, en del av vårt samhälle, fast deras rättigheter ofta trampas på. Detta gäller ju självklart även dem av annat ursprung, speciellt mörkhyade, och även dem med fysiska förhinder samt kvinnor. Det är ingen nyhet att vite mannen härskar.
Och vad vite mannen tydligen anser vara sitt nya korståg fick jag veta igår:

Den första juli i år träder en ny lag i kraft. Denna lag kräver att transexuella ska kastreras innan sitt könsbyte.

Det är, utan tvekan, ett så kränkande förslag att jag inte förstår hur det kan ha accepterats. Men samtidigt är jag inte förvånad, för här har vi samhällets nya utstötta. Att ta ifrån någon rätten till sin egen sexualitet och kropp, att könsstympa någon, är olagligt och så avskyvärt att det inte ens bör vara en diskussionsfråga. Men det är det i dagens Sverige, där transexuella tydligen inte räknas till människor, för de ska kastreras som krav på sitt könsbyte.
Denna grupp människor som lever sitt liv instängda i en kropp som de känner vara ett fängelse, som är fel, som kanske till och med känns ohygglig och fruktansvärd, de ska inte få möjlighet att byta kön utan att stympas.
Det dessutom efter att det konstaterats att de är klart transexuella och efter att de blivit myndiga kan "leva i en ny könsroll". För de ska tydligen bli dömda först, och se om de är maskulina/feminina nog att passa in i sin nya roll. Inte för att någon någonsin i flera månader undersöker folk som plockats upp på gatan, för att se om de är manliga nog att vara män. Men om du ska byta kön måste du tydligen vara manlig nog, eller kvinnlig nog, för att ditt könsbyte ska accepteras.

När denna lag träder i kraft, gäller den även intersexuella, de med tvetydig könstillhörighet. Ett exempel är att du föds med ett manligt könsorgan men dessutom har äggstockar. Du väljer kanske att operera bort dessa äggstockar, då du anser "man" vara din könstillhörighet. För att lagligt få vara "man" från och med nu, så måste du låta kastrera dig. För du har blivit utvald till att sona för det faktum att du föds lite annorlunda än vad som är standard.

Igår skrev jag på en protestlista mot införandet av ovanstående lag. Den är riktad till Göran Hägglund, och föreslår att man separerar den juridiska könstillhörighetsprocessen från den medicinska. Ingen kan göra allt, men alla kan göra lite. Verkligen. Det tror jag på. Så skriv på, nu, för vad som är rätt:

Namninsamling mot tvångskastrering.

---

För varje dag som går blir jag allt mer besviken på vårt samhälle. Det finns ständigt nya botten som vi kan sjunka till. Det finns ständigt nya övergrepp som går oss förbi eller som vi vänder ryggen till. I tisdags tillbringade jag tågresan till Uppsala med att prata med Sara om senaste tidens tidningsrubriker, och under denna 40 minuter långa konversation lyckades jag spy galla över allt från Gazakriget till Påven.

För ja, det är lite försent att förfäras över hur israeliska soldater använde en 11årig palestinsk pojke som mänsklig sköld, tre månader efter att man skövlat liv i hela området! Det är inte som om dessa krigsbrott, den öppna våldtäkten på Gazaremsan, gått världen förbi! Vi har sett med öppna ögon vad som händer, vi har läst sms:en som norska läkare skickat ut, där de skriver att de vadar i blod på sjukhusen, där folk ligger med gapande sår och avslitna lemmar.
Det är inte krigsbrott vi ska prata om nu. Det är folkmord. Vi har stått vid sidan av och sett på när ett helt folk slaktas, och det äcklar mig till den grad att jag vill skrika när tidningar skriver om det nu som om det vore chockerande nyheter att över 1000 oskyldiga palestinier legat och ruttnat i blodet av sina döda.

Det handlar om makt, de som har det och de som inte har det. Det handlar om pengar, de som har det och de som inte har det. Och det handlar om vidriga, giriga människor som behandlar andra människor som skit, som anser sig själva få leka Gud med oskyldigas liv, och som sedan dessutom gör det i Guds namn.

Gud. GUD. Det finns ingen jävla Gud. Det finns ingen i världen som kan få mig att tro att något eller några väsen större än oss ska tillåta att det som händer i världen händer, vare sig det är i deras namn eller inte. Och för att tala om Gud och hans representanter; låt mig presentera en av dessa hängivna troende som leder folk till slakthuset värre än någon talibanledare någonsin skulle lyckas med: Påven, en rot i ondskans träd.

För några veckor sedan visade svensk tv en amerikans dokumentär, där man samlat representanter för de barn katolska kyrkan förgripit sig på. Jag talar inte om de där stackars pojkarna i Boston som slutligen erkände hur präster utnyttjat de. Nej, jag talar om den polisanmälan som ganska nyligen gjorts mot över 500 katolska präster i USA, för att de sedan 70-talet sexuellt våldfört sig på över 100.000-tals barn (officiellt) i sina församlingar. Barn vars föräldrar litat på att de skulle bli omhändertagna av "kyrkans män". Barn vars liv förstörts av stöttepelare i deras småsamhällen. Cirka tio procent av katolska kyrkans representanter i USA står nu anklagade för pedofili. 10 procent. Och det vidrigaste är hur många av dessa församlingar som varit medvetna om prästens så kallade "läggning", och istället för att anmäla det, så har man omplacerat honom i en annan ort där ingen känner till honom, där han kan fortsätta sina övergrepp. Jag klarade inte ens av att se dokumentären. Min mamma talade om det mesta för mig sen och jag bara satt och grät.

Intressant nog var det en präst som representerade några av dessa barn, nu vuxna, när de åkte till Vatikanstaten för att kräva att kyrkan öppet gör något åt sina ormyngel. Han ansåg att om kyrkan någonsin skulle kunna rena sig från skuld måste kyrkan själv hjälpa dem som fallit offer. Vad som hände var att Påven och Vatikanstaten vägrade erkänna brotten, vägrade dessa människor tillträde och vände dem ryggen. Där har vi dem: Guds egna män. Som anser kvinnor vara för syndiga för prästyrket och anser homosexuella vara för syndiga för himlen, men anser att deras egna medbröder har all rätt att fortsätta sina övergrepp mot små barn utan att någonsin syna sig själva i sömmarna. Sanningen är nog att om dessa präster sedan biktar sig så "förlåter Gud deras synder."

Vilken Gud? Vilken?
I veckan fortsatte Påven, en av världens mäktigaste män, egenhändigt sin procession i galenskap. Under sitt besök i Afrika predikade han katolska kyrkans regler mot preventivmedel, och tillade att "Kondomer inte hjälper mot spridningen av Aids".
Kondomer hjälper inte. På världens mest AIDS-drabbade kontinent, där tusentals barn dagligen föds med AIDS, där okunskap och folktro och felvriden religion får vuxna att våldta spädbarn till döds, då man hört att "oskuld är botemedel mot AIDS", så menar Påven att det enda som hjälper mot HIV och AIDS är "ökad andlighet och tilltro till Gud".
Det är lite försent för Gud, ditt sjuka as! Barnen har redan föds med sjukdomen, om det fanns en Gud så skulle inte oskyldiga behöva födas in i världen med smärtsamma sjukdomar som bryter ner deras kroppar! I länder där informationen om skydd tagit flera decennier till att åtminstone nå ut lite i stora städer har Påven lyft sin hand, och som herden vallar får, har han lett miljontals in i döden. En ny förintelse, i Guds namn. Påven är inte mindre mördare än Hitler.
Så personligen tycker jag, att om Påven nu är en man av sin tro, så finns det faktiskt bara en sak att göra:

Påve Benedict XVI, det är öga för ett öga. Er kyrka har förstört fler liv än någon mängd blod någonsin skulle kunna återgälda. Men jag anser ändå, att du som störste mask i det ruttna äpple du kallar Vatikan, bör sona för era brott. Gör som du lär, och följ i Jesus fotspår. Du behöver inte ens göra det för allas synder, eller ens alla kristnas synder. Det räcker med att du gör det i egenskap av den du är, för att återbetala det du själv och dina medbröder utsatt världens barn för. Låt rättvisa skipas så som Jesus skulle låta det skipas.
Låt dig korsfästas för era synder. Tro mig när jag säger att om du skulle återuppstå, så är det endast för att en enda plågsam och tortyrfylld död inte ens kommer i närheten av vad du förtjänar.

Amen.