Det känns knappt som att jag skriver här längre, vilket är synd, för jag tänker ofta att jag ska det. Jag lägger nog ner mer tid på att tänka att jag ska skriva än att faktiskt skriva, vilket känns helt menlöst egentligen.
Jag har flyttat och bor nu sedan snart två månader tillbaka i Uppsala, även om jag är i Stockholm ofta. Jag har hunnit med massor och samtidigt känns det som inget.
För det känns som om dagarna går så sjukt snabbt och jag vet inte vart de tar vägen och vart jag försvinner iväg med dem. Vi är inne på årets femte månad och det känns som om 2009 varit det mest händelselösa och känslomässigt intetsägande året i mitt vuxna liv hittills. Är det för att det går i samma jämna lunkande tempo, att jag inte längre kan skilja dagarna åt? Jag borde egentligen vara nöjd, för saker är ju bra, bara något suddiga. Händelser jag minns väldigt tydligt är oftast väldigt krävande situationer, så dessa trevliga men ofta något beiga månader som gått är kanske bara ett välkommen avbrott jag inte förstått mig på att uppskatta. April har iofs varit väldigt fint. Det är de tre månaderna innan jag inte ens minns. Men jag förstår inte varför allt känns så virrigt? Varför finns det inga fasta nedslag i mitt minne från årets början? Det är som att jag efter att jag sagt upp mig tillbringat två månader med att va medvetslös i en kokong. Utan kalendern känns det som om februari var i ett helt annat liv.
Jag känner mig i ett stadium mellan olika saker, mellan att bo med familj och bo ensam, mellan att va sysslolös och vara ständigt inbokad på saker, mellan jobb och studier. Det är ganska grått och trots all tid jag tillbringar med andra och med att hitta på massa roligt känns det som att större delen av min tid tillbringas på bussar och tåg. Ständigt mellan platser och olika lägen. Allt är en transpotsträcka och hållplatserna och händelserna känns konturlösa.
Jag tänkte i alla fall lägga upp en del bilder och skriva om de roliga saker jag hittat på och varit med om sen jag flyttat, så kanske jag ser saker i ett nytt ljus. Men jag är helt enkelt alldeles för trött för att göra det nu, så det får bli en annan gång.
Jag har tydligen äntligen lyckats vända tillbaka på dygnet igen. Helt utmattad redan innan midnatt, fastän jag inte jobbar hela dagarna. I'm getting old.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar