Livskvalitet

Igår deltog jag i en undersökning som hålls ungefär vart tionde år av Statistiska Central Byrån.
Undersökningen handlar om svenskars livskvalitet och hälsa, och har gjorts de senaste decennierna. Blir man av slump utvald en gång, kommer man att kontaktas igen nästa gång undersökningen görs. Om man låter sina barn delta, så kommer även de att kontaktas nästa gång det är dags för undersökningen. Sist jag deltog var jag fjorton.

Igår dök det upp en kvinna, och efter nästan en och en halv timma hade jag svarat på tillräckligt många frågor för att den här kvinnan skulle veta mer om mig än en del av mina bekanta vet.
Det är tänkt att du ska svara på dessa standardiserade frågor med ett "ja" eller "nej". Ibland finns flera alternativ, men dessa är också i stort sett indelade i jakande och nekande svar, förutom om man svarar "Vet ej".

Det är frågor om ens sysselsättning, ens studier och jobb och boende. Ens bakgrund och föräldrars bakgrund. Om man bott utomlands, hur länge man arbetat, om man har fritidssysselsättningar, om man känner sig frisk och kry, om man har vänner och är lycklig.

I slutändan kom jag fram till att jag må ha ont i kroppen och känna mig trött, och kanske inte alltid veta vart jag är på väg, men jag är inte olycklig. Jag mår förhållandevist bra, har åstadkommit en del, misslyckats med en del annat, gått vidare från motgångar, uppskattat framgångar, lärt känna mycket människor på gott och ont, sett mig omkring lite i världen, drömt mycket större än jag haft möjligheter att uppfylla, gråtit mycket, skrattat ännu mer och lärt mig tycka om mig själv. Jag är glad. Och det är skönt att kunna gå in i nya året med den vetskapen.