Säg Omelett

I ett förvirrat, svagt och alldeles för nyfiket ögonblick har jag gått med på att klä ut mig till en spelkaraktär till Ninas fotoprojekt.

Jag har aldrig varit förtjust i att fotograferas, och lyckas därför aldrig sitta still när jag är medveten om att kameralinsen har satt mig i fokus. Särskilt på senare år tror jag att det blivit värre. Men till och med som yngre tyckte jag alltid att jag blev konstig på bild, och det är kanske det obekväma kroppsspråket som är problemet.
Fördelen med detta projekt är som sagt att jag är utklädd, med peruk och allt annats som hör därtill. Jag behöver därför inte oroa mig för hur jag ser ut, för det är heller inte meningen att jag ska likna mig själv.

Har dock bestämt mig för att om fotosessionen går bra, så ska jag ställa upp på att bli fotograferad av Björn också. Han har frågat tidigare, och trots att jag imponerats av andra bilder han tagit så har jag aldrig vågat. Kanske om jag får ha peruk?