Jag hade en jättefin helg. Indisk mat och Darjeeling Limited först ut. Det var jättekul, och jag gillade filmen, som visserligen var lite för lång, men konstig på ett intressant och komiskt Wes Andersson-sätt. Rekomenderas för de som gillade hans Royal Tenenbaums...
Vi var ute och dansade sen, och trots nya skor klarade jag av dansgolvet i ett par timmar och hade tokkul i mitt sällskap. Musiken var lite skum stundtals och Debaser Medis rånar en praktiskt taget med sina priser, men det var en kul kväll och efter att ha tagit taxi tillbaka till Flemmingsberg så var många av oss uppe till morgonkvisten och tjattrade.
Var kvar i Flempan till måndag och söndagen gick till att se på film, äta pizza och tårta och blanda drinkar och främst att umgås med vänner jag inte ser så sällan, eller återbekanta mig med tidigare bekantskaper. Det var i sin helhet en mycket lyckad helg, och jag tog igen den med att slappa hela gårdagen.
Idag däremot var ganska underlig. Klev upp, åkte till Gamla Stan, köpte födelsedagspresenter på SF-bok. Stället är så bra, jag hittar praktiskt taget presenter till alla i hela min bekantskapskrets där. Tack och lov för personalrabatten =) Sen var jag och Veronica på gymmet. Vårt kort inkluderar att vi får ha instruktör två gånger var under året, men vi gick ihop på en för att spara tid, och fick en genomgång av gymmets läskiga maskiner. En kändes nästan som om jag skulle ställa mig upp och korsfästa mig och en annan, som säkert är jättebra, ger mig den oönskade känslan av att sitta i förlossningsposition. Wierd.
Däremot har vi upptäckt att jag är så vig och böjlig att maskinerna tar stopp innan jag gör det, vilket överraskade instruktören upprepade gånger. Han uttryckte konstant förvåning över saken och erkände att maskinerna helt enkelt inte är anpassade till att folk ska vara så böjliga som jag. Coolt :P
Kom hem och fick höra att min bror råkat slå omkull och krossa mitt champagnedrakglas som jag fick av Krycke i 18års present. Påminde mig om incidenten då syrran spillde kolsvart puderögonskugga över min handvävda matta. Jag fattar inte. Jag trodde jag var den klumpiga i familjen. Va fan håller ni er inte utanför mitt rum för? Jag vart på riktigt dåligt humör efter det.
Hjälpte inte sen att jag skulle simma med mamma, och hela simhallen var full av skrikande barn och så mycket folk att jag sparkade en tjej i huvudet (hon förtjänade det för fan, hon hade redan hunnit armbåga mig två gånger...) It was short and not sweet at all, och jag tror jag håller mig till att simma i Åkeshov istället...
Imorgon måste jag till stan för att återlämna min fiol till Musikskolans instrumentförråd. Nu var jag aldrig ambitiös eller flitig i mitt spelande. Men fiolen var en fritidssyssla i tretton år av mitt liv. Det känns helt vansinnigt att jag inte ska ha den kvar.
Så har jag dessutom ett möte inbokat till kl. 15, och för att vara ärlig blir jag nästan illamående av nervositet bara jag tänker på det. Jag ser inte fram emot det. Alls. Inte på något sätt. Mest av allt vill jag ringa och och ljuga och säga att jag är sjuk, men jag vet att jag inte kan. Jag måste gå och det kryper i mig bara jag tänker på det. If this is what will save me, I feel like I'd rather drown.
Men jag har fått stöd och pep-talks och det ska nog gå bra. Om inte är dagen ändå ingen katastrof, inte alls! Efter ett oväntat samtal, som gjorde mig riktigt glad, så har jag lunch inbokad imorgon, och fint sällskap lyfter nog hela dagen =)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar