Akupunkturen gick åt helvete. Fick avsluta tidigare än tänkt för att jag började få smärtor och yrsel. Mitt i allt illamående fick jag för mig att jag höll på att falla av britsen fastän jag inte rörde på mig och när jag väl försökte flytta på mig krampade det där nålarna satt. Mådde jätteilla. Ropade på Nie, men hon hörde mig inte först, för jag hade såklart bara fått för mig att jag ropat. Hallucinerade praktiskt taget. Sen ropade jag ett par gånger på riktigt, men min röst var hes och halsen alldeles torr. Kvinnan på britsen bredvid ropade åt mig när hon såg hur orolig jag var. När Nie kom för att hjälpa mig hade jag börjat gråta hysteriskt. Högt snyftandes och skakandes och panikslaget. Det var fruktansvärt. Fruktansvärt.
Ironiskt nog visade det sig att kvinnan som hjälpt mig ropa var min mammas väninna från Mora! Hon som rekomenderade för mig att prova akupunkturen! Hade inte träffat henne sen jag var 15, så jag kände inte igen henne först. Hon oroade sig lite för mig, men jag sa att mitt genanta uppvisande av hysteriskt gråt var en engångsföreteelse och att det oftast går bra. Vi hade sällskap in till stan.
Mötte upp med B. vid Mariatorget. Vi åt lunch och glass och gick i så många affärer i dag. Hon hittade en klänning till bröllopet hon ska gå på, jag hittade en svart klänning som kändes rätt. Det var fint ute, jag mådde bättre och vi diskuterade Italien och italienska fotbollspelare.
Busstrejken håller i sig = jag promenerar mycket = bra. Resulterar även i att jag får sova mindre och att mina fötter börjar se vanskapt ut = mindre bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar