The weather here is pitiful. I know Sweden is freezing at the moment, but all this snow falling from the sky is awful, and New York is soaking wet, dark and damp. And it's cold over here as well.
I haven't gotten any real sight-seeing done. I mean, who wants to go all the way up Empire State Building in these conditions? And it's not really easy getting about on foot at the moment either. But I'm hoping for a weekend visits to China Town and Brooklyn.
I've done some shopping, hanging out with family and relatives, seen some of Manhattan and Queens. Tomorrow, I'll be seeing the Tim Burton Exhibition at the Museum of Modern Art. Really, that alone just makes the entire trip brilliant :)
fredag, februari 26, 2010
måndag, februari 22, 2010
NYC
I made it to New York in one piece.
Will be here the entire week, so if you really got to get hold of me, Internet is your safest bet.
I've already seen Viggo Mortensen on JFK Airport and later had crazy amounts of pizza for dinner. It's been good.
Too bad that I missed my neighbours cruise-trip to Riga though, they seemed to have had an insane time and it would have been fun to have been there. Can't have it all, I guess.
Will be here the entire week, so if you really got to get hold of me, Internet is your safest bet.
I've already seen Viggo Mortensen on JFK Airport and later had crazy amounts of pizza for dinner. It's been good.
Too bad that I missed my neighbours cruise-trip to Riga though, they seemed to have had an insane time and it would have been fun to have been there. Can't have it all, I guess.
måndag, februari 15, 2010
Småprat.
Jag vet inte om det är jag eller livet, eller helt enkelt bara platsen där jag befinner mig i livet, som gör att jag skriver här så sällan.
Jag vill inte vara lika personlig längre, inte för att det någonsin var intimt, men för att det var tillräckligt utlämnande och jag är inte på det humöret längre. Inte just nu.
Jag känner mig inte så kreativ nuförtiden heller. Utloppen blir färre, jag skriver sällan både här och annanstans. Jag läser mer sällan. Det är musiken som är kvar, jag dansar, och det blir mycket mer film och serier istället.
Det finns en viss trötthet i kroppen som motarbetar ambitioner, och den kommer av omständigheterna, av att jag inte skött om mig och av att saker inte kan gå som man hoppats. Ibland känns det som att bagaget blir tyngre utan att jag blivit starkare. Och ibland att jag bara fortsätter att kunna dra det tyngre lasset för att jag blivit starkare. Kanske är det båda, kanske ingetdera.
Uppsala har varit bra för mig, och jag rotar mig försiktigt. Jag kommer bli kvar här ett tag till, åtminstone ett år, för det finns en glädje i att bo här, i att vara och vara med.
Därefter, vem vet.
Igår var det fyra år sedan jag startade den här bloggen. Den har uppfyllt sitt primära syfte, men det finns en liten glädje i att ha kvar den och att ändå skriva här när det faller mig in, så den kanske finns med mig i ännu ett år.
Jag brukar ofta tänka att det känns som att jag snabbt blir äldre och att åren går utan att jag hunnit göra eller uppleva särskilt mycket. Det är fel. Fyra års sporadiska uppdateringar håller minnen vid liv. Samtidigt -så mycket som inte nämnts här som jag ändå bär med mig.
Det är inte alltid bra, men det trodde jag ju inte heller att det skulle vara. Så länge det oftare känns bra än dåligt, så är den lilla lyckan värd en förmögenhet. Varför klaga då? Livet går vidare med eller utan mig, så jag hänger helst med och ser vart jag hamnar.
Nästa stop: New York.
Jag vill inte vara lika personlig längre, inte för att det någonsin var intimt, men för att det var tillräckligt utlämnande och jag är inte på det humöret längre. Inte just nu.
Jag känner mig inte så kreativ nuförtiden heller. Utloppen blir färre, jag skriver sällan både här och annanstans. Jag läser mer sällan. Det är musiken som är kvar, jag dansar, och det blir mycket mer film och serier istället.
Det finns en viss trötthet i kroppen som motarbetar ambitioner, och den kommer av omständigheterna, av att jag inte skött om mig och av att saker inte kan gå som man hoppats. Ibland känns det som att bagaget blir tyngre utan att jag blivit starkare. Och ibland att jag bara fortsätter att kunna dra det tyngre lasset för att jag blivit starkare. Kanske är det båda, kanske ingetdera.
Uppsala har varit bra för mig, och jag rotar mig försiktigt. Jag kommer bli kvar här ett tag till, åtminstone ett år, för det finns en glädje i att bo här, i att vara och vara med.
Därefter, vem vet.
Igår var det fyra år sedan jag startade den här bloggen. Den har uppfyllt sitt primära syfte, men det finns en liten glädje i att ha kvar den och att ändå skriva här när det faller mig in, så den kanske finns med mig i ännu ett år.
Jag brukar ofta tänka att det känns som att jag snabbt blir äldre och att åren går utan att jag hunnit göra eller uppleva särskilt mycket. Det är fel. Fyra års sporadiska uppdateringar håller minnen vid liv. Samtidigt -så mycket som inte nämnts här som jag ändå bär med mig.
Det är inte alltid bra, men det trodde jag ju inte heller att det skulle vara. Så länge det oftare känns bra än dåligt, så är den lilla lyckan värd en förmögenhet. Varför klaga då? Livet går vidare med eller utan mig, så jag hänger helst med och ser vart jag hamnar.
Nästa stop: New York.
tisdag, februari 02, 2010
Laid in Earth
"When I am laid,
am laid in earth...
May my wrongs create
no trouble,
no trouble in thy breast.
Remember me!
Remember me!
But ah,
forget my fate!"
- Henry Purcell
torsdag, januari 21, 2010
fredag, januari 15, 2010
This is Halloween
Det är något otroligt underligt med att besöka bloggen till en författare jag tycker hemskt mycket om, efter att av någon anledning inte besökt nämnda blogg på över ett år, och inse att han inte bara (just idag som jag loggade in) officiellt gått ut med sin förlovning (vilket i sin tur innebär att han någon gång skilt sig från sin tidigare fru) utan att han dessutom förlovat sig med någon som inte är fullständigt okänd för mig. Min enda tanke var egentligen: var har jag varit och hur missade jag det här?
Neil Gaiman har just förlovat sig med Amanda Palmer, ena halvan i makabra duon The Dresden Dolls. Det är lite som att Jack Skellington och Sally the Ragdoll träffats på riktigt.
Neil Gaiman har just förlovat sig med Amanda Palmer, ena halvan i makabra duon The Dresden Dolls. Det är lite som att Jack Skellington och Sally the Ragdoll träffats på riktigt.
Running down the fire roads.
Amongst the city crawlers, the late night walkers
the long-forgotten frozen squaters,
we'll keep running, you and me
scream our throats raw, dream our hearts free.
You know it's late and cold -
the wrongs and tears forever old.
But we'll keep fighting, you and me
burn all bridges and take up arms, baby.
Cause they'll strangle you for the smallest sound
and break us down and keep us bound.
There's no home left with the Pigs about,
so we'll just keep running 'til our roads run out.
-Nahal, januari 2010
lördag, januari 02, 2010
Keep Walking
There is of course almost always more to say. Yet the words needed seem very few.
Last year held many happy moments, and I regret little of what I have done. But in the end, the result of last year is a drained, bleak feeling. A tiredness working through my bones and a dazed sort of despair seeping into the mind.
I have no promises for next year. Only the hope that it'll be better and that I'll do better.
Last year held many happy moments, and I regret little of what I have done. But in the end, the result of last year is a drained, bleak feeling. A tiredness working through my bones and a dazed sort of despair seeping into the mind.
I have no promises for next year. Only the hope that it'll be better and that I'll do better.
tisdag, december 29, 2009
Burning Down the House.
There will come a year where I'm happy most of the time, travel more than I already do and have more money than I have time to spend.
I will read books I'll love and watch shows I'll get addicted to and I'll laugh and laugh and laugh. It'll be a year where I have time for school and friends without having to choose. A year in which I don't angst about my studies and life-choices constantly and where I'll feel my own age instead of aged down with worries.
It's a year that ends well, without me spending it's last two weeks constantly sleeping because stress has left me too sleep-deprived to do anything else. A year with few regrets and a little more rewards for hard work and work well done.
That year wasn't this year. Hopefully, it's the next.
And if so happens that it's not 2010, I propose that the entire thing, shattered dreams and dissapointments included, is taken out back and shot.
I will read books I'll love and watch shows I'll get addicted to and I'll laugh and laugh and laugh. It'll be a year where I have time for school and friends without having to choose. A year in which I don't angst about my studies and life-choices constantly and where I'll feel my own age instead of aged down with worries.
It's a year that ends well, without me spending it's last two weeks constantly sleeping because stress has left me too sleep-deprived to do anything else. A year with few regrets and a little more rewards for hard work and work well done.
That year wasn't this year. Hopefully, it's the next.
And if so happens that it's not 2010, I propose that the entire thing, shattered dreams and dissapointments included, is taken out back and shot.
tisdag, december 15, 2009
Snöfall
Det har snöat hela natten. Sist jag såg så mycket snö var när jag hälsade på i Umeå. Det ska bli intressant att ta sig till skolan idag, jag tror att jag ställer in promenaden med tanke på att jag inte köpt vinterkängor än. Annars ser jag egentligen fram emot lektion, den här genus-kursen i maskuliniteter har i princip varit det enda jag läst den här terminen som jag verkligen gillat. Allt annat har varit av det nyttiga, obligatoriska och för min del plågsamma slaget.
Från det ena till det andra. Var duktig och fick i väg papper till Försäkringskassan om bostadsbidraget för nån månad sen och fick besked igår. I vad som endast kan beskrivas ett samband utifrån lagen om alltings jävlighet, fick jag det svaret i samband med att hyresvärden skickat brev om höjning av hyran med 1,5%. Nu måste jag alltså skicka om alla blanketter till Försäkringskassan, som i sig nästan alltid är en procedur i irritation. Fantastiskt.
Nu ska jag bara få iväg inlämningsuppgiften, äta frukost, torka håret och ta mig till lektion. Jag önskar att jag sovit lite...
Från det ena till det andra. Var duktig och fick i väg papper till Försäkringskassan om bostadsbidraget för nån månad sen och fick besked igår. I vad som endast kan beskrivas ett samband utifrån lagen om alltings jävlighet, fick jag det svaret i samband med att hyresvärden skickat brev om höjning av hyran med 1,5%. Nu måste jag alltså skicka om alla blanketter till Försäkringskassan, som i sig nästan alltid är en procedur i irritation. Fantastiskt.
Nu ska jag bara få iväg inlämningsuppgiften, äta frukost, torka håret och ta mig till lektion. Jag önskar att jag sovit lite...
lördag, december 05, 2009
onsdag, oktober 14, 2009
Inkl. äppelte.
Om jag under den närmaste veckan är omöjlig att nå via telefon, internet eller spontana besök till mitt hem, så är det för att jag tar välförtjänt semester. I Istanbul.
Jag hoppas att resten av er har trevligt i snön.
Jag hoppas att resten av er har trevligt i snön.
lördag, oktober 10, 2009
"Don't let the darkness eat you up"
I eftermiddag har jag pluggat. Jag har läst och läst och jag önskar att jag kunde säga att jag känner mig duktig. Men nej. Jag har på nästan fyra timmar bara lyckats ta mig igenom en text på knappt 30 sidor. För att den varit så mättad på information, skriven som en nästan äcklande tröttsam hyllning till en författares författarskap och stilistik att jag under dessa fyra timmar ständigt kommit på mig själv med att ha stannat till och bara stirrat av tristessen. Och hade jag tagit anteckningar och inte bara strukit över text hade det tagit ännu längre tid. Under dessa timmar vet jag faktiskt inte hur mycket jag drömt mig bort, stigit upp för att koka tevatten, bytt musik på Spotify.
För jag har hela tiden kommit på mig själv med att tänka, för exakt 13 månader sen satt jag i skymningssolen och åt middag i Taormina, istället för att fortsätta plugga. Och jag har tänkt att i Taormina insöp jag solljuset som om det var de sista strålarna som någonsin skulle nå mig och jag hade tänkt: vad vill jag göra med mitt liv?
Och för ett halvår sedan flyttade jag hit och tänkte att nu vet jag.
Men för varje sida jag läst i eftermiddag har något litet dött inombords och jag har tänkt att det är hoppet. För jag har också tänkt: det här är mitt liv. Det här är texter jag ska läsa för resten av mitt liv, för resten av mitt liv för resten av mitt liv. Det här ska bli mitt yrke och min tid och kanske min fritid och min försörjning och det tar död på allt jag vill.
Och jag säger till mig själv: det är bara en kurs. Det är bara denna kurs och omständigheterna just nu som äter dig inifrån och snart är det över. Om en vecka sitter du i ett annat land och insuper sol och tänker: vad vill jag göra med mitt liv? och kanske kanske kommer du till och med svara: jag gör det redan.
Jag har precis rullat ihop det kopierade och utlästa kompendiet till ett rör, och sedan slängt det tvärs över rummet, rätt i väggen. Det kändes bra. Det kändes rätt. Det var ett steg och ett andetag framåt.
För jag har hela tiden kommit på mig själv med att tänka, för exakt 13 månader sen satt jag i skymningssolen och åt middag i Taormina, istället för att fortsätta plugga. Och jag har tänkt att i Taormina insöp jag solljuset som om det var de sista strålarna som någonsin skulle nå mig och jag hade tänkt: vad vill jag göra med mitt liv?
Och för ett halvår sedan flyttade jag hit och tänkte att nu vet jag.
Men för varje sida jag läst i eftermiddag har något litet dött inombords och jag har tänkt att det är hoppet. För jag har också tänkt: det här är mitt liv. Det här är texter jag ska läsa för resten av mitt liv, för resten av mitt liv för resten av mitt liv. Det här ska bli mitt yrke och min tid och kanske min fritid och min försörjning och det tar död på allt jag vill.
Och jag säger till mig själv: det är bara en kurs. Det är bara denna kurs och omständigheterna just nu som äter dig inifrån och snart är det över. Om en vecka sitter du i ett annat land och insuper sol och tänker: vad vill jag göra med mitt liv? och kanske kanske kommer du till och med svara: jag gör det redan.
Jag har precis rullat ihop det kopierade och utlästa kompendiet till ett rör, och sedan slängt det tvärs över rummet, rätt i väggen. Det kändes bra. Det kändes rätt. Det var ett steg och ett andetag framåt.
måndag, september 28, 2009
Lämna tysta spår i
mitt klappande hjärta.
Avtryck som älskar,
aldrig sårar.
Ett pärlband av brustna drömmar, öppna dörrar.
Dina blickar berlocker
och mina leenden låset -
hindrar mig från att gå i bitar.
Samla det jag en gång varit,
allt jag velat,
det som önskats.
Ja, fläta mig foga mig samman.
- Nahal, september 2009
onsdag, augusti 19, 2009
The sun's been down, now it's back again and the birds never shut the fuck up and some moron's been smoking close to the ventilation cause an hour ago my entire room smelled of cigarett smoke while my back hurts and my hands are cold, my feet are freezing.
I'm so tired. So so tired and for the love of all I find dear and even things I just momentarily feel affectionate towards, I can't figure out why I can't fall a sleep.
I'm so tired. So so tired and for the love of all I find dear and even things I just momentarily feel affectionate towards, I can't figure out why I can't fall a sleep.
tisdag, juli 21, 2009
tisdag, juni 23, 2009
Under the Iron Sea
"Lines ever more unclear
Not sure I'm even here
The more I look the more I think that I'm
Starting to disappear
Oh, crystal ball, crystal ball
Save us all, tell me life is beautiful
Mirror, mirror on the wall
Oh, crystal ball, hear my song
I'm fading out, everything I know is wrong
So put me where I belong"
- Crystal Ball, Keane
söndag, juni 21, 2009
Strawberry and Death
Ja, tro mig, det här är ett inlägg som i all ytlighet endast tar upp min hårfärg :)
Det känns lite underligt att det snart gått två år sedan jag först blekte håret och färgade det rött. Sen har det varit olika mörkt och olika skarpt sedan dess, men omisskännligt har det varit rött hår och inte mörkbrunt hår med lite röda skiftningar. En gång om året bleker jag dessutom håret för att färgen ska fästa riktigt ordentligt.
Första gången såg det lite galet ut. Ny till hela blekningsprocessen blev resultatet ett varierat skiftande mellan gult och brunt med allt där emellan. Lite Visual-Kei över det hela. Men det skulle som sagt bara hålla en dag innan jag utan barmhärtighet mot håret färgade det rött dagen efter.
Förra sommaren blev det lite bättre. En jämnare, något morotsfärgad nyans som faktiskt såg rätt hyfsad ut, till den grad att jag stod ut med att gå till jobbet så i en hel vecka för att låta hårbotten vila från alla kemikalier, innan det färgades över.
Igår natt lyckades jag med bedriften att bleka allt mitt hår till en oattraktiv, starkt halmgul nyans med orangea slingor i. Det ser ut som håret på en av de där plasttrollen jag lekte med som liten. Det är fult som stryk, men antagligen det jämnaste och ljusaste jag fått håret till, så att färga rött över bör gå bra. Dock måste jag göra det redan imorgon om jag vill kunna lämna huset, för det ser förjävligt ut :)
Jag lyckades ta ett par bilder i det bristfälliga ljus jag har här hemma, och den orangea tonen blev mycket djupare på bilderna än vad den är. Jag förstår äntligen vad de menar i hårfärgsreklam när de talar om att det "ser ut som en hjälm på huvudet". Det är ungefär precis vad det gör.
Men bortsett från plasttrollen finns det faktiskt någon annan jag tänker på när jag ser mitt hår. Det är oundvikligt, så sant som inom mig det finnes en animenörd.
Kurosaki och jag har aldrig varit mer lika.
Det känns lite underligt att det snart gått två år sedan jag först blekte håret och färgade det rött. Sen har det varit olika mörkt och olika skarpt sedan dess, men omisskännligt har det varit rött hår och inte mörkbrunt hår med lite röda skiftningar. En gång om året bleker jag dessutom håret för att färgen ska fästa riktigt ordentligt.
Första gången såg det lite galet ut. Ny till hela blekningsprocessen blev resultatet ett varierat skiftande mellan gult och brunt med allt där emellan. Lite Visual-Kei över det hela. Men det skulle som sagt bara hålla en dag innan jag utan barmhärtighet mot håret färgade det rött dagen efter.
Förra sommaren blev det lite bättre. En jämnare, något morotsfärgad nyans som faktiskt såg rätt hyfsad ut, till den grad att jag stod ut med att gå till jobbet så i en hel vecka för att låta hårbotten vila från alla kemikalier, innan det färgades över.
Igår natt lyckades jag med bedriften att bleka allt mitt hår till en oattraktiv, starkt halmgul nyans med orangea slingor i. Det ser ut som håret på en av de där plasttrollen jag lekte med som liten. Det är fult som stryk, men antagligen det jämnaste och ljusaste jag fått håret till, så att färga rött över bör gå bra. Dock måste jag göra det redan imorgon om jag vill kunna lämna huset, för det ser förjävligt ut :)
Jag lyckades ta ett par bilder i det bristfälliga ljus jag har här hemma, och den orangea tonen blev mycket djupare på bilderna än vad den är. Jag förstår äntligen vad de menar i hårfärgsreklam när de talar om att det "ser ut som en hjälm på huvudet". Det är ungefär precis vad det gör.
Men bortsett från plasttrollen finns det faktiskt någon annan jag tänker på när jag ser mitt hår. Det är oundvikligt, så sant som inom mig det finnes en animenörd.Kurosaki och jag har aldrig varit mer lika.
fredag, juni 19, 2009
Reklam som fastnat - och uppskattats.
Bland många av mina små förströelser framför datorn finns självklart Youtube. Jag letar sällan efter roliga klipp, utan det är mer utdrag ur filmer och stand-up rutiner jag sett, eller musik som jag inte kan identifiera. Ofta har jag hört något spelas i en film, ett tv-serieavsnitt eller i en reklam utan att veta vad det är. Exempelvis hittade jag idag (efter att ha ätit min fina midsommarlunch bestående av chevré- och honungsmacka och tittat om på delar av 10 things I hate about you) låten "I Know" med Save Ferris som spelas i filmens skolbalsekvens och har dansat runt till den.
Ibland letar jag specifikt efter reklam. De är lätta att hitta på Youtube, och reklamlåtar som fastat på huvudet kan då spelas i sin helhet hemma hos mig.
Jag vet att många liksom jag tycker att reklam ofta är irriterande. Men det finns reklam som fastnar inte bara för att melodin parasiterar på ens hjärna, utan för att den faktiskt är bra och för att man tycker om låten. Exempelvis fastnade jag för Oh Lauras "Release me" för sisådär två-tre år sedan via en Saab-reklam. Därför tänkte jag i dagens inlägg, och som veckans tips, lägga upp tre reklamfilmer jag tycker om (se dem! =)
Den första är en japansk Nintendo-reklam som gjordes för ett par år sedan men som jag fortfarande tycker är härlig. Jag vet inte vem det är som sjunger, men det påminner mig om Shiina Ringo. Detta är en av de reklamklipp jag hittade via en länk och inte via tv.
Sedan har vi Adidas House Party-reklamen som gick på biografer fram till ganska nyligen. Jag fastnade direkt för låten ("Beggin'" med Frankie Valli) och har trots otaliga omspelningar inte tröttnat än. (Helt ärligt tror jag att jag fastnade lite mer för även reklamen, när jag upptäckte att Missy Elliott var med, haha!)
Slutligen har vi BBC's reklam för Olympiska Spelen i Kina förra året. Gjord av gänget bakom bandet Gorillaz, så baserar sig reklamen på det klassiska kinesiska verket Journey to the West där man integrerat flera av idrottsgrenarna i handlingsmönstret. Det är en jättefin reklam som lillebror visade mig i förra veckan, så tack till honom!
Och det var mitt bidrag för dagen. Det skulle faktiskt va kul att se vilka reklamfilmer andra fastnar för.
Glad midsommar!
Ibland letar jag specifikt efter reklam. De är lätta att hitta på Youtube, och reklamlåtar som fastat på huvudet kan då spelas i sin helhet hemma hos mig.
Jag vet att många liksom jag tycker att reklam ofta är irriterande. Men det finns reklam som fastnar inte bara för att melodin parasiterar på ens hjärna, utan för att den faktiskt är bra och för att man tycker om låten. Exempelvis fastnade jag för Oh Lauras "Release me" för sisådär två-tre år sedan via en Saab-reklam. Därför tänkte jag i dagens inlägg, och som veckans tips, lägga upp tre reklamfilmer jag tycker om (se dem! =)
Den första är en japansk Nintendo-reklam som gjordes för ett par år sedan men som jag fortfarande tycker är härlig. Jag vet inte vem det är som sjunger, men det påminner mig om Shiina Ringo. Detta är en av de reklamklipp jag hittade via en länk och inte via tv.
Sedan har vi Adidas House Party-reklamen som gick på biografer fram till ganska nyligen. Jag fastnade direkt för låten ("Beggin'" med Frankie Valli) och har trots otaliga omspelningar inte tröttnat än. (Helt ärligt tror jag att jag fastnade lite mer för även reklamen, när jag upptäckte att Missy Elliott var med, haha!)
Slutligen har vi BBC's reklam för Olympiska Spelen i Kina förra året. Gjord av gänget bakom bandet Gorillaz, så baserar sig reklamen på det klassiska kinesiska verket Journey to the West där man integrerat flera av idrottsgrenarna i handlingsmönstret. Det är en jättefin reklam som lillebror visade mig i förra veckan, så tack till honom!
Och det var mitt bidrag för dagen. Det skulle faktiskt va kul att se vilka reklamfilmer andra fastnar för.
Glad midsommar!
torsdag, juni 18, 2009
Vardagen
Dagen innan midsommar och det ösregnar. Det har det visserligen gjort i nästan tio dagar, även om det var fint igår.
Jag ska fira Midsommar i min ensamhet här i Uppsala, ett frivilligt drag då jag verkligen bara vill ha lite tid för mig själv. Jag behöver verkligen bara vara ifred och det känns bra att ha bestämt mig för att leka eremit. Jag ska vila, läsa, plugga och om vi någonsin får uppehåll ska jag ut och promenera med lite musik i lurarna.
Men för att skriva lite om det som hänt sedan jag flyttade hit:
Tillbringade i princip de två första månaderna tillbaka i Stockholm jämt och ständigt, där jag gjorde allt från att gå på bio, åka Bandit Rock Boat 7, gå och se BOUNCE, och bara umgås med folk som om jag trodde att jag aldrig skulle se de igen. Det var mycket som hände till helgerna, men på vardagarna var jag ju ledig eftersom min kurs flyttats fram.
Men så läste jag kursen tillslut. Persisk litteratur från arabiska invasionen (640-talet), eller ja, snarare från nypersiskas begynnande runt 800-talet, fram till dagens litteratur av både inhemska och exiliranier. Det var faktiskt riktigt bra, och även om jag ofta kände att det var alltför mycket litteratur att läsa för en kurs på 7,5hp, och att mängden information var så vitt skild att det var svårt att sortera igenom, så tycker jag att jag fick ett riktigt bra grepp om kursen. Skrev slutligen tentan och resultatet för hela kursen blev riktigt bra, fick jag veta nu i veckan. (Därför är jag aningen smygnöjd med mig själv just nu =)
Tre dagar senare började min första sommarkurs. Jag har i stort sett två-tre lediga veckor i sommar utan lektioner, men då har jag besök här i Uppsala samt en hemtenta att skriva veckan innan folk dyker upp, för att inte tala om att jag ska vara brudtärna när finaste Jo gifter sig!
Så jag funderar på att skippa nästa sommarkurs då jag tror att jag kommer bryta ihop om jag inte får lite mer ledigt innan hösten, men det återstår att se då det var kursen om serietidningar som medieform, och jag ville verkligen se vad det rörde sig om.
Kursen jag läser nu är en genuskurs om män och maskuliniteter. Det är ett jätteintressant ämne som känns ganska nytt ännu, och jag har hittills både uppskattat diskussionerna och litteraturen (även om jag trodde jag skulle slippa läsa mer Strindberg utanför litteraturvetenskapen, men neej).
Till på måndag har vi en ny inlämningsuppgift där man väljer en bild och ska förklara hur den exemplifierar en överordnad eller underordnad maskulinitet. Jag har valt en på Jokern.
I övrigt träffar jag vänner, promenerar en del och hoppas att det ska sluta regna. Två tredjedelar av mina korridorsgrannar är utbytta till hösten, vilket känns trist då jag faktiskt tyckte bra om de flesta. Hur ofta får man grannar som gillar rock, tedrickande, filmkvällar och Eddie Izzard? Kändes som jag hamnade rätt och det var väl en så bra start man kan önska sig när man bor själv för första gången. Men förhoppningsvist är de nyinflyttade också trevliga (och prydligare i köket).
Jag hinner inte läsa så mycket, och tv-tittandet ligger på nån film i veckan nu när House inte går på tisdagar. Både How I Met Your Mother och The Big Bang Theory är slut för säsongen, men True Blood har äntligen börjat sändas igen!
Jag skriver heller inte så mycket annat än skoluppgifter och mail känns det som. Mitt kreativa skrivande ligger i idé, bortsett från att jag för andra året i rad deltog i Catahyas drapa-tävling (en drapa är en isländsk kortnovell(?) där texten består av exakt 100 ord, exklusive titeln som får vara på max 15).
Temat i år var Brunn, och jag vann Murakamis Fågeln som vrider upp världen och ett 200kronors presentkort på Adlibris, i första pris. Jag känner mig lite duktig och uppskattad för att va helt ärlig. Det är lite peppande när saker går bra mitt bland all stress.
Avslutar med att posta drapan, så ska jag försöka skriva ett roligare inlägg med foton och klipp imorgon.
Jag ska fira Midsommar i min ensamhet här i Uppsala, ett frivilligt drag då jag verkligen bara vill ha lite tid för mig själv. Jag behöver verkligen bara vara ifred och det känns bra att ha bestämt mig för att leka eremit. Jag ska vila, läsa, plugga och om vi någonsin får uppehåll ska jag ut och promenera med lite musik i lurarna.
Men för att skriva lite om det som hänt sedan jag flyttade hit:
Tillbringade i princip de två första månaderna tillbaka i Stockholm jämt och ständigt, där jag gjorde allt från att gå på bio, åka Bandit Rock Boat 7, gå och se BOUNCE, och bara umgås med folk som om jag trodde att jag aldrig skulle se de igen. Det var mycket som hände till helgerna, men på vardagarna var jag ju ledig eftersom min kurs flyttats fram.
Men så läste jag kursen tillslut. Persisk litteratur från arabiska invasionen (640-talet), eller ja, snarare från nypersiskas begynnande runt 800-talet, fram till dagens litteratur av både inhemska och exiliranier. Det var faktiskt riktigt bra, och även om jag ofta kände att det var alltför mycket litteratur att läsa för en kurs på 7,5hp, och att mängden information var så vitt skild att det var svårt att sortera igenom, så tycker jag att jag fick ett riktigt bra grepp om kursen. Skrev slutligen tentan och resultatet för hela kursen blev riktigt bra, fick jag veta nu i veckan. (Därför är jag aningen smygnöjd med mig själv just nu =)
Tre dagar senare började min första sommarkurs. Jag har i stort sett två-tre lediga veckor i sommar utan lektioner, men då har jag besök här i Uppsala samt en hemtenta att skriva veckan innan folk dyker upp, för att inte tala om att jag ska vara brudtärna när finaste Jo gifter sig!
Så jag funderar på att skippa nästa sommarkurs då jag tror att jag kommer bryta ihop om jag inte får lite mer ledigt innan hösten, men det återstår att se då det var kursen om serietidningar som medieform, och jag ville verkligen se vad det rörde sig om.
Kursen jag läser nu är en genuskurs om män och maskuliniteter. Det är ett jätteintressant ämne som känns ganska nytt ännu, och jag har hittills både uppskattat diskussionerna och litteraturen (även om jag trodde jag skulle slippa läsa mer Strindberg utanför litteraturvetenskapen, men neej).
Till på måndag har vi en ny inlämningsuppgift där man väljer en bild och ska förklara hur den exemplifierar en överordnad eller underordnad maskulinitet. Jag har valt en på Jokern.
I övrigt träffar jag vänner, promenerar en del och hoppas att det ska sluta regna. Två tredjedelar av mina korridorsgrannar är utbytta till hösten, vilket känns trist då jag faktiskt tyckte bra om de flesta. Hur ofta får man grannar som gillar rock, tedrickande, filmkvällar och Eddie Izzard? Kändes som jag hamnade rätt och det var väl en så bra start man kan önska sig när man bor själv för första gången. Men förhoppningsvist är de nyinflyttade också trevliga (och prydligare i köket).
Jag hinner inte läsa så mycket, och tv-tittandet ligger på nån film i veckan nu när House inte går på tisdagar. Både How I Met Your Mother och The Big Bang Theory är slut för säsongen, men True Blood har äntligen börjat sändas igen!
Jag skriver heller inte så mycket annat än skoluppgifter och mail känns det som. Mitt kreativa skrivande ligger i idé, bortsett från att jag för andra året i rad deltog i Catahyas drapa-tävling (en drapa är en isländsk kortnovell(?) där texten består av exakt 100 ord, exklusive titeln som får vara på max 15).
Temat i år var Brunn, och jag vann Murakamis Fågeln som vrider upp världen och ett 200kronors presentkort på Adlibris, i första pris. Jag känner mig lite duktig och uppskattad för att va helt ärlig. Det är lite peppande när saker går bra mitt bland all stress.
Avslutar med att posta drapan, så ska jag försöka skriva ett roligare inlägg med foton och klipp imorgon.
...och det låter som silverregn och hemligheter.
Det händer igen – hon lär sig aldrig.
”En dag bryter du nacken” säger du, men hon lyssnar inte. Hon nynnar en sång du aldrig hört någon annanstans och du tänker att det är så det låter när havet sjunger.
Du slänger ner repet, tar spjärn mot stenarna och drar upp henne som du alltid gör. Hon är blöt och lite lerig. I nattljuset blänker hon likt fiskfjäll.
Hela vägen upp nynnar hon, och skrattar sedan när du varnar henne för att dö i brunnen, i kylan och mörkret. Tänderna skallrar bakom leende blålila läppar.
”Där nere hör jag sjöjungfrur drömma.”
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)