Skin-deep.

Sometimes I feel like I'm no more than skin-deep. As if everything I am, my thoughts and heart and self, is no more than a thin layer of nervous perspiration, covering me like imaginary goosebumps.
And I find myself thinking that I'm not real. That whatever is showing is false, wrong and fake and deplorable, and I desperately fight the urge to claw myself free from my own fears. It's a haunting feeling, and in the shower I'm contradictingly surprised yet detached by the fact that no amount of soap or scrubbing will help. The fake exterior lingers like grime, covering the skin of my legs, back, breast - even the hand that is doing all the scrubbing. And I go for the face and neck, forcing water to my cheeks and nails to my throat, and still I am only skin-deep. Afterwards I feel foolish, and try to forget my own silliness. I look away, ignoring the red welts on my skin, reminders of fears that won't ever wash away.

Miscalculation

Jag köpte ett nagellack idag, ovanligt nog. Det var mörkt purpurrött med lite shimmer i och jag tänkte what the heck, jag har faktiskt en topp med bas i just en sådan rödlila ton, även om den nu är mönstrad i svart...
Så jag betalade för nagellacket, tog med det hem, har nu målat på det och hör och häpna: det är inte purpur alls. Det är inte ens mörkt. Mina naglar är bubbelgumsrosa med glitter. Mina naglar. Det nästan komiskt. Nu måste jag vara klädd i svart imorgon för att balansera ut det hela...

What to wear?

Praise the demons of CSN, money has arrived!!
Igår och idag damp sju veckor studiebidrag äntligen ner på kontot. Jag har redan sprungit en vända på SF-bok.
Efter skolan igår var jag hos Jo för fika och film. Det blev Paris - When it Sizzles med bland annat Hepburn och Holden. Charmig känga riktad mot Hollywood- och filmverksamheten och deras egna roller och jobb dessutom. Driftigt men nådde inte riktigt fram heller, blev lite utdraget och föll ibland platt även om karaktärerna gjorde sitt bra.
Idag har jag varit på stan och lunchat med Jossan, det var jättetrevligt, avslappnat och kul, vi borde ses bara sådär för en lite lunch oftare!
Roligt att Balsam gick förbi just då. Trots att vi känt varandra i ett par år har vi aldrig lyckas spontant råka på varandra i stan. Hon var en hur fin som helst, en sån kontrast mot mig i sin härligt röda kappa, och jag fick träffa hennes föräldrar för första gången =)

På tal om kläderna, jag har både igår och idag, trots det otroligt soliga vädret, varit på stan helt klädd i svart. Och jag tänkte på det igår när jag gick på Campus, att jag såg riktigt bra ut. Klackar som högljutt och bestämt basunerar ut vart jag är, strumpbyxor, klänning med hängslen över en kortärmad polo och knälång, tunn kappa över. Allt i svart. Den enda färgklicken var väl håret, de röda örhängena och det lika röda läppstiftet som jag älskar att ha. Där gick jag medan vinden tog tag i kappan så den böljade, och ändå insåg jag att det är nått som är lite off. Jag är helt enkelt inte en cool människa. Det ligger inte för mig. Med SF-bok påsen i handen och den helsvarta munderingen och solglasögon var jag möjligen en underlig människa, men inte cool. Och det som fick mig att inse det och skratta var inte påsen, utan snarare att jag i andra handen höll en flaska Pucko. Chokladmjölk! I ain't one of the cool kids, I like being me.

Annat gällande kläder. Jag jobbar på Kulturhusets SerieExpo imorgon. Direkt efteråt ska jag på födelsedagsfika. Så tanken är att fixa till mig lite snyggt innan, men klä mig bekvämt nog för jobbet. Välja nått att ha där jag kan byta ut toppen och sen bara gå på firandet.
Grejen är den att jag vill gärna att det ska vara kul och snyggt och serierelaterat, men jag har inget sånt, så jag lär gå helt klädd i svart som alltid...

Kvällens tekopp: Gamla Stans te

Gamla Stans te [Originalet]: Svart te smaksatt med bl.a. jordgubb, smultron och mandarin.

Omdöme: Doftar ljuvligt. Ett väldigt fruktigt te som ändå varken smakar väldigt sött (så som många frukttér har en tendens att göra) eller alldeles för mycket. Det har en mild och välbalanserad smak som dessutom blir ännu godare med honung i.
En speciell teblandning som bara görs i tehandeln på Stora Nygatan i Gamla Stan, Stockholm. Väldigt gott, lär alltid finnas med i tesamlingen från och med nu. Låt det inte dra för länge, blir väldigt beskt!

Amish?

Jag ska ta och damma huset. Nånting måste jag nästan göra, jag orkar varken jobba eller plugga. Jag är sjuk, sådär seg-sjuk. Mest bara hängig. Till frukost drack jag apelsinjuice och åt rostade bröd med apelsinmarmelad smaksatt med 12årig single malt whiskey. C-vitamin, citrus och whiskey. Det borde väl vara bra när man är sjuk?
Jag har duschat och sen har jag dragit på mig en gammal vinröd mjukiströja jag fick med mig hem från M en gång och en långkjol mamma hade när jag var i dagisåldern men som jag inte ville slänga. Jag ser Amish ut, och nu ska jag damma och diska.

Hoppas jag blir bättre redan idag. Skola imorgon, träning och lunch på fredag och i helgen ska jag jobba för J-Fi på Kulturhusets SerieExpo och gå på födelsedagsfika. Fullt upp, fullt upp. Så typiskt mig.

Don't make me cut you, bitch...

Någonstans mellan CSN och SU glappar det i kommunikationen, och detta kan inte annat än skyllas på mänsklig inkompetens. Jag är, vad jag åtminstone tror, en hyfsat tålmodig människa. Men det finns visa saker som verkligen arbetar sig in under skinnet på mig, och CSN har en hedersplats på min top 5- lista.

Nu på fredag bör min andra utbetalning dimpa ner på kontot, då jag läser en litteraturkurs på universitetet mellan vecka 14-20. Problemet är att den första utbetalningen på drygt 2500, har ännu inte dykt upp. Inräknat att jag inte skickade in mina papper förrän en vecka efter kursen började, inräknat att det varit helg, så ska det inte ta mer än på sin höjd 4 arbetsdagar att gå igenom min ansökan och försäkran mitt under terminen. Som senast borde pengarna ha infunnit sig förra veckan.
Men enligt CSN hade först lärarna inte anmält oss, sen visade det sig att de hade det, sen uppdagades det att CSN felinformerats att kursen pågick mellan vecka 4-10, därefter skrev studievägledaren på institutionen ett intyg åt mig där hon själv skrev i fel veckor och nu har hon äntligen mailat CSN, men vad hon skrivit och när resultat inväntas är jag helt oviss om.
Jag har haft 2,25kr på kontot i två veckor och lånar konstant pengar av föräldrarna för att kunna köpa det jag behöver. Seriöst. Jag har räkningar att betala, böcker jag vill köpa, platser att besöka, paket att posta, where the fuck is my money?

Det är en evighetsprocess av klanterier. Och min egentligen fråga är bara: Allvarligt talat människor, hur jävla svårt kan det vara??

Eter

Igår satt jag, trots planen att gå och lägga mig tidigt, uppe till mitt i natten och pratade över MSN med poeten. Vi pratade om skrivandet, diktandet och orden som finns där och känns och bränns och som ibland är ens egna ord till andras känslor eller ens egna känslor med någon annans ord samtidigt som det ändå alltid är ens eget. Förvirrande? Kanske. Härligt? Alltid.

Samtalet fick mig att tänka på en annan av våra sena konversationer, där vi istället pratade om folk. Vi diskuterade människor och deras ombytlighet, hur folk man känner är så tvära i sina kast och sätt att man inte vet vart man har de. Att man slutligen slutar lita och hoppas på dessa vänner för att de är så flyktiga.
Just när vi pratade, och det ordet dök upp - flyktiga, insåg jag att jag ville skriva om det. Några få rader dök upp och knappt en minut senare skickade jag iväg det så att han också skulle läsa. Hade jag haft mer tid, eller nu i efterhand då jag ser över det, skulle jag nog formulera mig annorlunda. Men jag sparade den som den var, just för att jag greps av spontaniteten ur vilket den uppkom.
Efter att vi pratat inatt kom jag att tänka på den lilla dikten, och hur den kan appliceras lika mycket på människor som på orden och skrivandet i sig:

Som eter mot huden

du är här och du bränner

mig, min hand, hjärtat

som känner dig.

Men du är luft,

flyktig och kall

och jag andas dig, minns dig.

Drapor

Jag är sedan 2003 medlem i nätföreningen Catahya, som är Sveriges största fantasycommunity online. För ungefär en månad sen anordnade föreningen en liten skrivartävling där man uppmanade medlemmar till att lämna in en drapa /flera drapor (berättelse på exakt 100 ord, exklusive rubrik på max 15 ord, och berättarformen har egentligen isländskt ursprung) med korptema.

Jag skrev två, varav jag faktiskt är rätt förtjust i båda men av olika skäl. Den första känns aningen klumpig i sitt berättande. Den behöver slipas en del, men jag tycker om känslan i texten. Stämningen är bra, och jag skulle egentligen vilja göra mer för karaktärerna, eller möjligtvis av dem.
Den andra var roligare, ett spontant infall som funkade bra i idéform. Tyvärr var jag så förtjust i dess spontana uppkomst att jag slarvade och en underlig felskrivning gjorde att den tappade sitt innehåll, vilket en bekant till mig tacksamt nog påpekade. Jag rättade till det och tänkte därför att det kunde vara kul att lägga upp de båda här i bloggen, eftersom det var ett tag sedan någon mer "kreativ" text lades upp här, i kontrast till mina vardagseskapader.

---

Korpen säger flyg

”Min syster ligger här. Jag begravde henne efter att hon gått i bitar”
Hans ord allt mer rossliga, kvävda. Håret på ända. De svarta lockarna uppburrade till en rest ragg av fjädrar i nacken.
”Far slängde henne av balkongen och sa flyg. Hon hann inte… kunde inte.”
Händerna nu skarpa klor. Ögonen svarta stenar i natten.
Han vill berätta men kan inte, jag vill fråga men får inte fram orden. Men jag vet redan där vi står framför björkspöket. Redan innan han vänder sitt korphuvud mot månen och skriker, isar ben och skär i hjärtat, vet jag att han flög.

Öga för ett öga

”Ska du ha det där benet?”
”Det är mitt ben, skaffa eget.”
”Din gnidna fan… Har du sett att gubbjäveln hängt sig i trädet?”
”Knappast första gången om jag inte minns fel. Vilket jag aldrig gör.”
”Mm. Men jag tänkte… ja, tänk om han inte blir bra den här gången?”
”Det blir alltid bra. Han är Oden.”
”Men tänk om. Tror du man kan satsa på ögat då?”
Frågan vilar tungt över grenen, näbbar och klor har tystnat. Korpen med benbiten vänder sig till sin broder.
”Väl tänkt. Först till kvarn helt enkelt. Förloraren får dyka efter det i källan.”

---

PS. På Alis begäran tillägger jag att den första Drapan faktiskt vann ett av de två hederspriserna (priser utöver förstapriset) och att jag snart kommer få en cd-skiva med posten. DS.

There's Always Time for Tea-time

Jag har som tidigare nämnts skaffat deltidsjobb. För tillfället är det bara någon gång i veckan fram till början av maj då det drar igång ordentligt. Tanken är att jag ska jobba tre-fyra dagar i veckan, vilket ger mig både tid till mycket annat och pengarna till att göra just annat med.

Jag är väldigt förtjust i min nya arbetsplats. Det är mysigt och fint och jag har själv handlat där sedan 2005/2006. Min chef är jättetrevlig och kunderna har hittills varit väldigt snälla och haft överseende med att det inte går alltför smidigt då jag ännu inte hittar ordentligt bland hyllorna eller kan alla priser (det här var trots allt min första riktiga arbetsdag).
Jag tog en bild, men den vart lite suddig. Så istället lägger jag upp bilden från jobbets egna hemsida, där åtminstone stora delar av tesortimentet finns med.

De som känner mig vet att en te- och kaffehandel passar mig utmärkt (ja, åtminstone te-delen av det hela...) Jag är en inbiten tekonsument. Flera liter om dagen går åt och jag har oftast runt tio olika sorter hemma. Fler om ekonomin tillåter, färre om det varit lite kärvt i kassan förstås. Jag kommer från en familj som dricker te. Från en tedrickande kultur. Många av mina vänner är te- och kaffedrickare också. Speciellt te. De mer ambitiösa har flertalet teer hemma, oftast dubbelt så många som jag. Ingen jag känner slår dock min vän Ali, som är uppe i ca 40 olika tesorter för närvarande. Jag är imponerad, för jag förlorar stort. Men samtidigt är jag lite jävlig nu, för inofficiellt har jag fler :P
Min nya übertrevliga chef har påpekat, att han anser det vara i både mitt och kundens bästa intresse att jag känner till vårt sortiment, så att jag ärligt kan svara på vad jag gillar/inte gillar och varför. Därför har han helt sonika föreslagit att jag ska börja ta hem lite av allt möjligt och prova mig fram. Med andra ord, jag ska undan för undan ta mig igenom hela vårt sortiment, på drygt 200 olika teblandningar. De är alla till mitt förfogande, jag har bara inte utrymmet hemma eller orken att bära hem dem. Det finns ord som summerar situationen: Bliss.

I am suddenly such a very, very, happy camper ^^

Kvällens tekopp: Tropiko

Tropiko: Svart te smaksatt med kvitten, mango, maracuja och rödklint.

Omdöme: Ett fruktigt te som doftar gott och smakar sött även fritt från andra tillsatser. Är man förtjust i mycket söta téer är det här bra, för man behöver bara tillägga lite socker för att framhäva sötman extra mycket. Tycker det var OK, men det gjorde inte alltför bestående intryck.

Arbetstider

Det är sommarjobb- eller fasttjänstsökande som gäller just nu bland många kring mig. Jag hoppas att alla de av mina vänner som letar jobb får jobb. Det är bra trist att vänta på svar, men de är alla människor med mycket potential och karaktär. Jag är säker på att det kommer att gå fint =)
Jag hade tur själv, men har som sagt inte börjat än. jag tycker hemskt bra om platsen när jag är kund, så jag hoppas jag trivs minst lika bra som anställd.

Jag var på stan med världens finaste Joanne idag och vi åt buffé med mongolian barbaque till lunch, promenerade lite och sen tog vi en fika som fick mig att må dåligt halvvägs igenom. Det är i-världens problem sa Jo, att vi äter oss tjocka och ändå lämnar kvar på tallriken. Sant sant.

Of Pirates, Vacuums and Air Masters

Jag kan inte fatta att det redan gått två veckor sedan jag var i Gävle. Jag dök upp där på torsdagen och vi var så bubblande glada, så fnittriga, så bara och helt enkelt vi. Vi köpte massor av mat, men jag kan knappt laga något så jag hackade grönsaker under helgen medan du dukade upp alla möjliga fantastiska saker, som Pirate's Porkchops och Currykyckling. Den alkofria äggtoddyn var helt jävla underbar och jag tror jag tryckte i mig fler dammsugare än vad som är mänskligt tillåtet, men de är ju så goda =)

Redan första natten var vi uppe till halv sju, sedan försökte vi ju bättra oss lite. Varför gjorde vi det?? Vi borde ha varit uppe och tjattrat varje natt! ... Jo justja, jag däckade av sömnbrist ^^
Vi hade kanske inte vädret på vår sida, men det var fint nog för promenader och en sväng förbi stan. Jag är så glad så glad att jag hälsade på. Det är synd att min ekonomi inte tillät en längre vistelse, eller en riktig festarkväll. Men trots att vi skulle ha haft så vansinnigt kul om vi gått ut och dansat du och jag, så hade jag minst lika roligt ändå med att vara hemma och äta gott och se på film och prata om allt. Det är så härligt att vi tycks kunna prata om allt.
Och det var så länge sen jag hade animemaraton, och kunde sitta och gotta mig åt det på ett riktigt tjejigt sätt, med någon som också kan hålla med om att vissa karaktärer har helt fantastiskt heta röster eller helt galna personligheter. Och det är första gången över huvudtaget jag faktiskt lyckats se den extremt fascinerande dragningskraften hos en karaktär som helt ärligt är något av ett psycho. Leave it to you to reel me into that kind of stuff :P

Emilia, tiden går så fort och vi ses alltför sällan.
"Maa-ki..."

A working girl

Well... I'll be damned. I seem to find myself employed.
Work starts on Monday at 0900 hours.

My dearest Jo

Jag var hos Jo ikväll. Vi åt tacos och såg på filmklassiker. Eller ja, det beror på vad man ser som klassiker. Vi såg Funny Face med Audrey Hepburn och Fred Astaire, en definitiv klassiker. Vi pratade om hur såna filmer är jättemysiga att se just för att man vet att de är gamla, just för att det är OK att de är löjliga och övertydliga och lätta att förutse. Kärleken är liksom charmigare och enklare och utan dagens mer krassa intrigerande. Mer Astaire, Sinatra och Rat-Pack helt enkelt. Det är min grej.
Så såg vi ett par scener ur Robin Hood med Errol Flynn, ännu en klassiker, innan vi gick över till att se A Knight's Tale - en av våra personlig klassiker. Vi kan hela filmen utantill. Inte lika bra som vi kan Men in Tights, men den kommer på värdig andra plats. Jag smällde i mig 2/3 av ett paket Reisen under kvällen, bland annat...

Det gör mig lycklig att veta att Joanne har flyttat hem till Stockholm igen. Det känns som att en liten del av hjärtat som varit ute på äventyr har hittat tillbaka.
När jag kom hem gick jag upp på rummet, drog fram mitt fotoalbum från gymnasietiden och kollade på bilder av oss och skrattade. Det var verkligen tider. Vi har gjort en hel del knäppt, och en hel del roligt och ingenting som jag ångrar.


Strippen här över är en av mina favoriter ur Least I Could Do. Jag höll på att förgås av skratt när jag såg Rayne och Noels lilla föreställning. Inte bara för att jag är en sån Disney-fantast att jag förstår precis vad de menar, utan för att jag och Joanne skulle kunna göra precis samma sak om det for i oss.

Det är underbart att du är tillbaka. Välkommen hem Jo, jag har verkligen saknat dig.

Strax före sängdags

Så, jag hann bara diska, plugga och skriva en och en halv recension. Men jag hjälpte syrran med matteläxan och högläste Howl åt henne som jag lovat också. Det är sorgligt att jag läser så sällan att vi bara kommit en tredjedel av boken fastän vi började för två månader sen! En gång i veckan har det nog blivit. Men det får bli oftare, för det börjar hända mer saker och nu är hon riktigt nyfiken.
Jag är trött, och den underliga ledverken jag vaknade med imorse kickade in runt middagen och har hållt i sig. Jag håller verkligen på att bli förkyld. Jag vet inte om det är en bra eller dålig idé med pilates imorgon. Jag kanske borde stanna hemma och läsa kurslitteratur.

Jag fick rätt mycket gjort ikväll ändå. Vilket är bra, och samtidigt synd. För mitt tidigare tänkta sällskap visade sig ställa in sin resa, och jag kunde ha suttit och myst i en soffa och sett på film istället för att plugga och och skriva och diska etc. bara jag inte hade planerat in så mycket till just ikväll. Men så håller jag ju ändå på att bli sjuk. Kanske bäst såhär, blir ingen smittat pga mig.
Nu ska jag krypa ner under täcket och sova cirka 10 timmar och hoppas på förbättring.

Ack, så flitig.

Jag har skickat in min ansökan till höstens kurser. Jag har länge velat fram och tillbaka. Jag vill så gärna flytta till Uppsala. Men så kommer det upp annat: så många personer här i Stockholm som jag vill vara nära, avbrottet i huvudstudierna, ekonomin - mycket talar emot flytt. Men mycket talar för det: Jag vill se och uppleva nått nytt, jag vill flytta, jag har många fina vänner i Uppsala också. Jag hade till och med hittat en kurs jag verkligen ville läsa. Idag upptäckte jag att jag slarvat, och att kursen egentligen går i vår. Och jag kände återigen, att är det dags att flytta nu trots allt? Och jag tänkte, "ja, ja det är det."
Så nu har jag sökt. Jag har en distanskurs i SU, resten är i Uppsala. Vi får se vad som händer till hösten, men officiellt är det nu att jag tänker flytta. Det ska bli... spännande =)

Annars sitter jag här och pluggar. Verkligen tar mig tid och läser både skönlitteraturen och facklitteraturen och känner mig planerad. Egentligen hade jag andra mysigare kvällsplaner, men det blev inte av. Väldigt synd för mig, men jag unnar den andre alla resetillfällen som dyker upp. Jag skulle själv inte säga nej!
Så ska jag skriva en recension ikväll tänkte jag. Kanske springa iväg på pilates imorgon. Och så ska jag vika tvätt och sy fast en knapp som lossnat från kappan. Diska också kanske. Satan, så duktig jag är. Huslig och smart och produktiv. Det är nästan äcklande.

Back To Class

Jag är påväg till min första lektion sedan början på november. Det känns jättekonstigt för att vara ärlig. Samtidigt är det ovanligt att jag läst hälften av kurslitteraturen redan innan kursen ens börjat (ibland har jag inte ens hunnit med det när kursen väl slutat heller). Men så läste jag visserligen en del av det här för sisådär 7 år sedan, men man kan inte få allt här i världen...

Small Note

Tvättat håret, packat klart, skrivit det jag lovat åt lillebror och strösurfat. Egentligen borde jag väl skriva en recension eller nått, men jag är bara för seg.
Snart ska jag in till stan för bio och middag, imorgon ska jag luncha på Campus (Thai-mat, lax i curry på torsdagar!! :) och sen ska jag hoppa på tåget och åka till Gävle för att vara med Emilia. Det ska bli så väldigt väldigt fint alltihop =)

Till och med vädret är underbart. Det är nästan så att något måste gå fel vilken sekund som helst, men jag vill inte tänka på det. Nu ska jag dricka te och lyssna på Gnarles Barkleys - Run.

T & A

Though I do not indulge in it as much as I'd like, I'm an avid lover of comics. I was therefor pleasantly surprised when I months ago stumbled upon Comics & Other Imaginary Tales, a blog devoted to comics (and of course other imaginary tales and the writers topics of interest). The blog is updated on a daily basis, and I stop by everyday, even though it's just for a quick peek at times.

Today, April Fools Day, Lee and Jim co-wrote a post regarding the lack of well-endowed women in comics. This being a classic stereotype of the genre, it was hilarious to read their arguments on tits VS ass, complaining that their personal preferences were disregarded by the publishers and editors, while at the same time completing the post with comicgirl pin-ups, who were no more than exactly that - T & A. Though they had pretty faces too, sometimes.
It was refreshing and subtle in it's irony. I liked it, you should read it.