Sent igår natt läste jag dina nyskrivna ord och grät av saknad fastän du ännu inte fattas mig.

Det om något är kärlek.

This is Halloween

Det är något otroligt underligt med att besöka bloggen till en författare jag tycker hemskt mycket om, efter att av någon anledning inte besökt nämnda blogg på över ett år, och inse att han inte bara (just idag som jag loggade in) officiellt gått ut med sin förlovning (vilket i sin tur innebär att han någon gång skilt sig från sin tidigare fru) utan att han dessutom förlovat sig med någon som inte är fullständigt okänd för mig. Min enda tanke var egentligen: var har jag varit och hur missade jag det här?

Neil Gaiman har just förlovat sig med Amanda Palmer, ena halvan i makabra duon The Dresden Dolls. Det är lite som att Jack Skellington och Sally the Ragdoll träffats på riktigt.

Running down the fire roads.

Amongst the city crawlers, the late night walkers
the long-forgotten frozen squaters,
we'll keep running, you and me
scream our throats raw, dream our hearts free.

You know it's late and cold -
the wrongs and tears forever old.
But we'll keep fighting, you and me
burn all bridges and take up arms, baby.

Cause they'll strangle you for the smallest sound
and break us down and keep us bound.
There's no home left with the Pigs about,
so we'll just keep running 'til our roads run out.

-Nahal, januari 2010

Keep Walking

There is of course almost always more to say. Yet the words needed seem very few.
Last year held many happy moments, and I regret little of what I have done. But in the end, the result of last year is a drained, bleak feeling. A tiredness working through my bones and a dazed sort of despair seeping into the mind.

I have no promises for next year. Only the hope that it'll be better and that I'll do better.