måndag, december 27, 2010


Tonight I had a long talk with my sister, and we sat laughing at memories, photos from family trips and old conversations we'd had. One of the funniest stories turned out to be when she had accidentally dropped a container of eyeshadow on my rug. Now, the eyeshadow was black powder, and the handmade rug was bought in Iran and had a cream-colored backdrop. It was like she had emptied the soot from an open fire place on it. She and her friend, both in the ages of 10-11, had tried to get the soot out in all the wrong ways, and by the time the shit hit the fan, they had pretty much made a worse mess out of it. I came home the day after and almost wrung her neck. Today, it's a hoot.

This memory also led to the conclusion that some things hadn't really changed. My sister told me, that when under pressure or stressed, she still becomes pretty much useless. I replied that it was good to know, and that in time of war, I might have to sacrifice her since she would be such a liability.

Sisterhood is obviously about honesty, humor and messing up. Who the Hell needs "ya-ya's" and Travelling Pants?

söndag, december 26, 2010

Yule-time Reading

We spent the Christmas at my aunts again this year. Food was great, company was nice, gifts were much appreciated. Weather was colder than I like, but then again I spent all my time eating and sleeping. I love holidays, it makes me catch up on everything that I haven't been getting enough of regularly, and the last weeks of the school term, that tends to be good food and rest.
I'll be spending the next five days in Stockholm with friends and family, doing some reading, studying, shopping... then it's back to Uppsala for New Years.

And, talking about reading, one of my christmas gifts was Nobel prize winner Mario Vargas Llosa's book The Bad Girl. It'll fit well into my goal of reading books by atleast five authors this year whos native tongue isn't Swedish or English. I will ofcourse read translations anyway, but it's the idea that counts. At the moment, the nominated books are:

1. The Master and Margarita - Mikhail Bulgakov
2. Love in the Time of Cholera - Gabriel García Márquez
3. The Wind-Up Bird Chronicles - Haruki Murakami
4. The Bad Girl - Mario Vargas Llosa

This leaves me with one empty spot. Two, if I decide that I should have only one author representing any language.
Recommendations are much welcomed.

söndag, december 19, 2010

Post - it.

I'm folding laundry. I thought this was so interesting a thing I share it with the interworld.

No, really. It's quarter to 8 in the morning. Since I'm up I might as well be useful. I'm folding laundry, and I'm making a big breakfast. After that, the plan of the day goes somewhat like this: say goodbye to neighbours that are going home for Christmas, study, eat lunch, take a short nap, study more, go to the gym, have tea with a friend, study more, sleep like the dead.

Soundtrack of the day: Neon Trees - Animal

torsdag, december 16, 2010


Igår deltog jag i en undersökning som hålls ungefär vart tionde år av Statistiska Central Byrån.
Undersökningen handlar om svenskars livskvalitet och hälsa, och har gjorts de senaste decennierna. Blir man av slump utvald en gång, kommer man att kontaktas igen nästa gång undersökningen görs. Om man låter sina barn delta, så kommer även de att kontaktas nästa gång det är dags för undersökningen. Sist jag deltog var jag fjorton.

Igår dök det upp en kvinna, och efter nästan en och en halv timma hade jag svarat på tillräckligt många frågor för att den här kvinnan skulle veta mer om mig än en del av mina bekanta vet.
Det är tänkt att du ska svara på dessa standardiserade frågor med ett "ja" eller "nej". Ibland finns flera alternativ, men dessa är också i stort sett indelade i jakande och nekande svar, förutom om man svarar "Vet ej".

Det är frågor om ens sysselsättning, ens studier och jobb och boende. Ens bakgrund och föräldrars bakgrund. Om man bott utomlands, hur länge man arbetat, om man har fritidssysselsättningar, om man känner sig frisk och kry, om man har vänner och är lycklig.

I slutändan kom jag fram till att jag må ha ont i kroppen och känna mig trött, och kanske inte alltid veta vart jag är på väg, men jag är inte olycklig. Jag mår förhållandevist bra, har åstadkommit en del, misslyckats med en del annat, gått vidare från motgångar, uppskattat framgångar, lärt känna mycket människor på gott och ont, sett mig omkring lite i världen, drömt mycket större än jag haft möjligheter att uppfylla, gråtit mycket, skrattat ännu mer och lärt mig tycka om mig själv. Jag är glad. Och det är skönt att kunna gå in i nya året med den vetskapen.

fredag, december 10, 2010

Tron: Legacy

Just two days ago, I could listen to most of the Tron: Legacy soundtrack on Spotify. I didn't go through it all, but some of the tracks left me hoping for more, while many were great. I was a bit unsure as to what to think, since I usually love Daft Punk (they're the primary reason to why I even want to see the movie).
But then I went to bed, and after I woke up, Spotify had reduced the amount of songs to only four tracks! To hear all the songs, you obviously have to have Spotify Premium now.
I'm quite bitter about it.

But yesterday, my neighbour got his hands on it, and after a bit more of a listening through, I came to the conclusion that the soundtrack really is awesome (still have 2-3 tracks I'm not all that content with) and that Daft Punk as always are pure genius. Happiness!

tisdag, december 07, 2010

Winter Weekends

I spent the weekend in Stockholm, celebrating a dear friends 30th birthday (and as it turned out, also her engagement!), and trying to study for an exam. I had great fun on Saturday, even though I wasn't able to keep myself on my schedualed food-routine (must stop making excuses, even though birthday parties and engagements mixed up with a house-warming party is a pretty big deal). It's good to see people I don't get to see much during the year, and I'm always reminded of how much I miss them. I'm also always just as reminded of how good it feels to have a comfortable couple of laughs and hugs with people who know you well, and whom you can share both amusing stories as well as comfortable silences with.

Sunday on the other hand mostly went to studying, reading up on old course literature and trying to make someting of it. I managed to finish the exam and send it in before deadline. Hopefully, it'll pass, and it'll be the last I see of it.
On the negative side, I spent an entire weekend home, but did not manage more than an hours film or less with my sister, as well as a late lunch on friday. We tried to hang out some and talk, but both had studies and plans. I don't think I even managed to time in a decent meal with my folks, but we had a couple of cups of tea together, and all in all it was pretty relaxing. For Christmas break, I'm gonna ask dad to teach me how to prepare and cook the Christmas ham the way he does, and I'm gonna try to catch up with my mom and see if we can get through a couple of episodes of In Treatment (which btw, is a awesome show. Gabriel Byrnes and Judi Dench are fabulous, and the fact that the entire dynamic of each episode almost solely focuses on a dialog between two people is simply masterful). She got the first season box-set for her birthday a couple of weeks ago, and I've really taken a liking to it, so we try to watch episodes together whenever I'm home.

Anyways, I got back to Uppsala this afternoon, after such delays I would have managed to take an entire roundabout trip between Stockholm-Uppsala in the time I had to wait alone. I came home, took a three hour long nap, then headed out to buy food for tonights dinner. We made sushi for 20 people, and it ended up with a cost of 20kr/head, which was great. It'll probably be the last time of the year I'll eat sushi. It's really healthy food and all, but I should try to follow my diet more strictly.

Tomorrow (later on today actually), the plan is to clean up my messy room, get some writing done for work, decide on the subject for this semesters final paper, start wrapping some gifts and go see Västgöta Nations advent concert in church downtown (musical preformances is one of the few reasons I ever set foot in church). I'm trying to get into the holliday spirit, which would lend a more charming glow to the incessant cold. I also feel like decorating. I've already decided on having a Christmas tree. Yes, I am aware that my home is just about 19 square meters, and already full of furniture. But there's no saying I can't have a small tree for my small room. And maybe I'll buy some tassel and lights while I'm at it.

tisdag, november 30, 2010

Sugar, Oh Honey Honey.

One of the goals on my 25-list, is to lose weight. This plan has been in motion, albeight serious slow motion, for a very long time. This summer, I tried on a slightly adjusted version of the Ducan Diet, on a friends recommendation. It was surprisingly effective. Almost too much so. I decided that I should take things a bit slower, and started with excluding carbs from my meals. Not all together, but for someone with a sugar addiction, it took it's time and really did help. After that, I got a gym card in September.

So after changing my diet to some degree, and starting to go to the gym, you'd think I was making progress. In some way, that's true. But I lack in character, so as soon as I got sick, I reverted into former habits and gained the few kilos I had lost. By my 25th birthday, I realized that I might as well start over comepletely. I decided to re-start my sugar-blog, which had after one sole post went into a deep sleep of oblivion, and start taking my health seriously.

As of yesterday, you can read about my bouts with sugar, my fondness for baking, my progress and failiure when dieting and my irregular visits to the gym, here:

lördag, november 27, 2010

Your Eyes Open

Jag har efter ett par månader av att skära ner på kolhydrater och äta bättre, slarvat dryga sista månaden och gått upp i vikt igen. Så i förrgår gav jag efter och bestämde mig för att kompromisser inte riktigt är lyckade i min livssituation och påbörjade min diet. Mer om det i andra bloggen som ska tas ur ide nu i helgen.

Annars har jag i veckan utnyttjat massa erbjudanden och rabattkuponger och använt en del av mina födelsedagspengar till att köpa saker jag behöver (som nya träningskläder, varma inläggssulor, jeansleggins, varma strumpbyxor och en cardigan) samt saker jag velat ha jättelänge (som en ny parfym och en kavaj). Annars går allt sakta men säkert frammåt.
Jag är så fruktansvärt trött bara, och önskar att jag vore mindre ängslig. Jag försöker bli mer regelbunden med träningen så att det balanserar bra med orken och sovrytm, men mest av allt vill jag ha en natts ordentlig sömn. Det var en vecka sen sist och jag börjar bli lite grinig.

Plugget går OK, jag ligger nästan helt ikapp med allt, och det var ett tag sen sist det var fallet, tyvärr. Men det känns bra. Jag har tenta som ska in om en vecka och ett PM som borde vara in strax innan dess, och det borde inte vara några större problem.
För tillfället läser jag en kurs i textkritik. Detta innebär inte hur man tolkar och analyserar texten, utan snarare hur man kritiserar bibliografin, upplagan, vad som specifierar just detta tryck med varianter, kommentarer etc. Det är ett oväntat brett ämne som bär på nästa obetydligt intresse för min del. Jag tycker det är smärtsamt tråkigt. Men det är nyttigt att kunna om jag en dag jobbar på förlag och våra kursansvariga lärare är extremt kompetenta och engagerade i sitt ämne, så det uppväger för min grundläggande brist på passion till ämnet, åtminstone något.

Intressant är att jag vid första kurstillfälle upptäckte att vi:
1) var elva elever i klassen, och att
2) fem av dessa var män i åldrarna ~20-50 och sex av oss var kvinnor i åldrarna ~20-60, samt
3) att eleverna delat upp sig med bara män på vänster sida om läraren och kvinnor på höger sida.

Jag satt i mitten, mittemot läraren, och tyckte att hela situationen var löjeväckande och extremt talande på allra sorgligaste vis. Vad är det som gör att folk känner en sådan tydlig gräns i klassrummet ända upp i vuxen ålder? Vi vet ju att könsrollerna i klassrummet finns, i alla åldrar, men som vuxna måste det väl gå att påverka sin situation mer aktivt? På rasten beblandar man sig, men efter kaffet är det åter till platser som skriker positionering. Man intar en plats där styrkan finns, man håller sig till sina egna.
Jag kände mig oerhört nöjd när läraren kastade om hela ordningen inför gruppdiskussion och fick alla att sitta på helt nya platser (som om vi ännu vore barn) och att det redan två lektionstillfällen senare börjat luckras upp i leden.

måndag, november 22, 2010

"My melancholy baby, the Star of Mazzy must..."

Still falling
Breathless and on again
Inside today
Beside me today
Around broken in two
'Till you eyes shed
Into dust
Like two strangers
Turning into dust
'Till my hand shook with the way I fear

I could possibly be fading
Or have something more to gain
I could feel myself growing colder
I could feel myself under your fate
Under your fate

It was you breathless and tall
I could feel my eyes turning into dust
And two strangers turning into dust
Turning into dust

-"Into Dust", Mazzy Star

söndag, november 14, 2010


Som ett av mina mål på "25 Under 25"-listan, har jag att se de 25 filmer som listats som allra bäst på IMDb. Eftersom detta självklart är föränderligt (och starkt baserat på vilka filmer som blivit tillfälliga succéer runt sina premiärer de senaste åren) kopierade jag den 4/11 listan från hemsidan, och kommer utgå från vad som var aktuellt den dagen.

Så om någon vill göra mig sällskap är det bara att höra av sig. Jag tänkte se västern-filmerna med pappa, men ni som i flera år tjatat på att jag bör se Star Wars har ju chansen att se det hända nu.

1.9.2The Shawshank Redemtion (1994)530,272
2.9.1The Godfather (1972)417,878
3.9.0The Godfather II (1974)250,223
4.8.9Inception (2010)215,887
5.8.9Il buono, il brutto, il cattivo (1966)164,210
6.8.9Pulp Fiction (1994)425,177
7.8.9Schindler's List (1993)281,389
8.8.912 Angry Men (1957)122,269
9.8.8One Flew Over the Cuckoo's Nest (1975)218,796
10.8.8The Dark Knight (2008)474,073
11.8.8Star Wars: Episode V - The Empire Strikes Back (1980)282,356
12.8.8The Lord of the Rings: The Return of the King (2003)370,392
13.8.8Shichinin no Samurai (1954)98,432
14.8.7Star Wars (1977)325,569
15.8.7Goodfellas (1990)233,683
16.8.7Casablanca (1942)170,397
17.8.7Fight Club (1999)390,123
18.8.7Cidade de Deus (2002)170,787
19.8.7The Lord of the Rings: The Fellowship of the Ring (2001)393,893
20.8.7Toy Story 3 (2010)77,869
21.8.7Rear Window (1954)120,715
22.8.7Raiders of the Lost Ark (1981)246,258
23.8.7C'era una volta il West (1968)75,805
24.8.7Psycho (1960)146,350
25.8.7The Usual Suspects (1995)

torsdag, november 11, 2010

Dacia Näcken

Trots att reklam är den mest oattraktiva aspekten med att inte ha Spotify Premium, så är jag hyfsat van vid att stänga ut sådant jag finner irriterande (ljud, människor, you name it). Men på sistone har en reklamsnutt fångat mitt intresse, och efter att ha hört den i en vecka så tycker jag fortfarande att den är fantastiskt rolig.
Finns det ett årligt reklampris? Jag vill nominera den här:

"Är du en gammal gubbe med bockfötter som sålt din själ till Djävulen för att få sitta i en bäck och spela fiol? Lockar inte ditt briljanta fiolspel ut damerna på samma sätt som för 250 år sedan?
Köp i så fall en Dacia Duster
från osannolika 134900. En äkta fyrhjulsdriven terrrängbil som tar dig hela vägen från bäcken in till staden där vi andra har bott ett tag nu..."

onsdag, november 10, 2010

Stilla hjärtat, vila i värmen

I förra veckan fyllde jag 25. Jag firade det med att bjuda på fika i min korridor. Tanken var att det skulle vara ganska litet då jag vet att folk har annat för sig på vardagar. Jag hade heller ingen möjlighet att erbjuda sängplats till några långväga gäster då jag redan hade lillasyster boende hos mig och själv skulle ut på landet från fredag-söndag. Så i slutändan valde jag att bara bjuda vänner och bekanta från Uppsala, samt lite folk från Stockholm som kanske skulle kunna dyka upp då de har bil eller deltidsjobb.

Vi blev 40 personer. Någonstans i bakhuvudet hade jag trott att fler skulle avböja då det var vardagskväll, men fika lockar tydligen fler än bara än de sockerberoende. Efter att musiken krånglat och vi fick ta till alternativ spellista än min systers fina 20-tals jazz, så blev det kakor av alla dess slag, sangria och massa fina och uppklädda vänner.

Jag fick gratulationer i person och över nätet, hjälp i köket, jättefina presenter, gott sällskap, och sms från i princip hela världens hörn. Så när stressen lagt sig, när folk såg mätta och belåtna ut, när jag accepterat att jag antagligen inte skulle hinna byta mer än tre ord med någon, så tog jag mig verkligen tid att känna efter hur jag mådde inför tanken på att bli ett kvarts sekel.

Jag känner mig lyckligt lottad. Jag är frisk, jag är glad. Jag jobbar rätt hårt på att ta hand om studier, skola, mig själv och mitt sociala liv. Jag har en jättefin familj som jag älskar och som får mig att känna mig älskad. Jag tar mig tid att vara kreativ, och har i olika syfte producerat mer text det senaste kvartalet än jag gjort på nästan två år innan dess. Och jag är omgiven av folk som jag tycker om och som får mig att på alla möjliga sätt känna mig bra och uppskattad.

Tack, tack, tack.
Ni är fantastiska, och jag är lyckligt lottad som får ta del av detta överflöd av omtanke.

fredag, oktober 22, 2010

25 While 25

I'm closing in on my 25th birthday. Now in all honesty, I can't help but feel a bit old even though I know I'm really not. And I do know I've accomplished a lot, yet feel like I haven't really. So, instead of making the following year my plunging into quarter-life crisis, I've decided to make it a year of adventure, projects and new experiences.

Inspired by lists like "101 things to do in 1001 day", and the book I got for my 20th birthday, "101 things to do before you die" (seriously, it's a tough one to finish. I mean, what kind of psycho wants to swim with sharks and chase down tornadoes anyways?), I've decided to make my own list: 25 While 25.
As it implies, the purpose is to finish all 25 goals within the year that I am 25, from November 4th 2010, to a minute to midnight November 3d 2011. Not only does the idea appeal in that it seems fun, but it also might give me the push I need to finish or try out a lot of things I've been procrastinating for years.

So, without further ado, The List:

Have a massive cake-fest and only serve great amounts of home-made sweets.
2. Get a massage or SPA-treatment.
3. Attend a ballet.
4. See an opera, which has to be in German or Italian.
5. Write a postcard/ letter each month, and to a different person each time.
6. Reach my ideal weight of 58kilos, and stay there.
7. Participate and finish in the all female race "Tjej-milen".
8. Finish my Master thesis.
9. Get a tattoo.
10. Learn conversational Spanish.
11. Visit a European capitol I haven't been to yet.
Take a trip to Japan.
Read 5 authors who's native language is neither Swedish nor English.
See the top 25 movies on IMDb's greatest - list.
Participate in a short-story contest where first prize exceeds 10.000SEK.
Attend a Pride-parade.
Throw a real house-warming party.
Buy a wig and use it randomly in my everyday life.
Go to a karaoke bar and dare to sing.
Attend a real ball, with a white tie dress code.
Get an internship at a publishing house.
Become a member of a political party.
Re-start and maintain the sugar-blog, with at least an update a week.
Donate blood.

(Everything in burgundy italics is a started but not yet finished project.)
There are a lot of things to do, and one day I might start a "101 things in a 1001 days"-list. But until then, I think this is quite ambitious as it is.

torsdag, oktober 21, 2010


I tisdags var jag och såg generalrepetitionen av Stadsteaterns Aniara. Baserad på Harry Martinssons unika rymdäventyr, om flyktingskeppet Aniara som slungas ur sin bana på väg till Mars.
Det är en storsatsning av Stadsteatern inför sitt 50års jubileum, och skådespelarna är inte att fnysa åt. Från stora scenskådisar till musikaltalanger, med musik av Kleerup, har man verkligen försökt göra det här till en fantastisk föreställning som lever upp till sitt rykte.

Men i ärlighetens namn var det nog inte för mig. Jag har aldrig läst Aniara, fastän jag många gånger tänkt på saken. Jag har därför inget att väga och jämföra pjäsen mot. Samspelet mellan musik och ord är riktigt bra, och alla spelar sina roller fantastiskt bra, från den tragikomiske Högkomiker Sandon (Dan Ekborg) och den sorgligen Mimaroben (Sven Ahlström), till den livsglada Daisy (Sara Jangfeldt).
Att jag lämnades likgiltig inför vissa karaktärer var nog inte så mycket beroende av hur de spelats, utan just för att karaktärerna är vilsna och tomma ute i rymden, och försvarsmekanismerna de faller tillbaka på (fakta, information, ignorans) gör dem till endimentionella och tråkiga.

Det blomstrande språk som Harry Martinsson är så känd för gör dock det här en svårbegriplig upplevelse. I början trodde jag att min ovana ledde till den vilsna känslan. Men i pausen då jag och mitt sällskap försökte gå igenom allt som hänt för att få en ordentlig överblick, hörde jag flera i publiken diskutera sin förvirring. Aniara är tung läsning, och därför tung underhållning. Det är en depprimerande och förvirrande historia, och dessa vilsekomna öden som kastas hit och dit i rymdens oändliga kyla faller tillbaka på allt till kulter, sex, förtryck och verklighetsflykt för att klara sig igenom sina decennier av ensamhet.

Det är faktiskt på många sätt långdraget, svårförståeligt och mot slutet även något tröttsamt. Unik föreställning? Ja. Underhållande? Nej, inte egentligen. Men jag är glad att jag såg den. Inte bara för upplevelsens skull, utan för föreställningens höjdpunkt: sången. Nu menar jag inte Kleerups spår (som jag faktiskt uppskattade), utan den sjungna handlingen. Helen Sjöholm gör en makalös insats som den smärtsamt skönsjungande Poetissan, och orden från hennes första låt på scen har följt mig i dagar.

söndag, oktober 17, 2010

Fabulous Fall

Autumn is here, blowing down winds and raining away days. Uppsala had it's first snowfall of the season this week, and yet today, the sun shines through golden tinted branches and the skies are clearer than my heart could ever wish to be. I hope the sun will keep the worst of the cold at bay just for a while longer and let me love this season for it's glow.

I have a lot to do, for school and work. Though I never had troubles writing material for school, handing in thesis and essays seem to always be my weakest point. Or atleast, handing them in on time. But I am catching up on assignments that have been left dragging, and I've produces more writing-material in the past two months than I've done in the past year all put together. I still worry, and sleeping soundly at night is a rarity... still, my shoulders are lighter.

I actually make the effort of going to the gym these days. This week alone I went three times, yoga, core and boxing (where in the last one was way above my level and almost had me faint). It feels good, yet unlike me. Maybe that in itself is the right way to go, stepping outside of my comfort zone and set ways.

I'm busy, tired, worried yet healthier than I've been for years. And pretty happy, I guess. All in all, things don't look too bad.

fredag, oktober 08, 2010

Toothpaste Kisses

Cradle me,
I’ll cradle you,

I’ll win your heart with a (wolf whistle).
Pulling shapes just for your eyes.

So with toothpaste kisses and lines.

I’ll be yours and you’ll be.

Lay with me,
I’ll lay with you.

We’ll do the things that lovers do,
Put the starts in our eyes.

And with heart shaped bruises and late night kisses devine.

- The Maccabees

onsdag, oktober 06, 2010

Exotic Talk

RJD2 - live in Uppsala tonight. Me and Ted are going, and I've looked forward to it immensly. It's like the best early birthday present combined with the eagerness of closing in on Christmas Eve when you were a kid.

Unfortunately, I haven't heard too much of his latest album The Colossus yet, but I don't mind. He is good, really really good, and I'll most probably enjoy the show even if I don't recognize many of the tracks.


måndag, september 20, 2010

Darker Days

Yesterday was election day in Sweden, and it seems that my native country has joined the big happy family of Europe, and as of today we have a new right-wing party included in parliament. A party most of us wouldn't flinch when calling through-and-through racist. The people who don't call them racists are the majority of mentioned party's voters.

I have never been so ashamed of Sweden in my entire life.
More on this later, I am actually too disgusted to continue this post at the moment.

söndag, september 19, 2010

Tourist Attractions

It's the middle of the night, and I am restless and unable to sleep. So, I write e-mails I should have written earlier, upload pictures I thought I'd upload sooner, and list movies I would like to see in the near future. Now, some films unfortunately don't premiere in Sweden until months after their US date. Scott Pilgrim VS. the World being one of them. Disney's Tangled, another.
This one though, I think shouldn't be more than a month late, due to the casting. Hopefully, much less predictable than Jolies latest, SALT, and it will be nice seeing Johnny Depp in a role where he is less spaced out. It's been a while, and I miss those aspects of his acting. This movie has all the potential of being smart, well-performed and interesting, as well as utterly horrible. I look forward to it.

måndag, september 06, 2010

My maternal grandmother passed away, four years ago today.
I find great comfort in that I still remember her clearly, the things she would say and her peculiar mannerism, and that I still miss her.

måndag, augusti 16, 2010

This is not a drill!

För några veckor sedan, när jag var i Skåne, stod det överallt om en flicka i Norrland som fått tårna avbitna av en varg. Och överallt stod det hur synd det var om den här 10åriga flickan.

Ingen skrev någonsin att det var underligt, att en inhägnad för vargar skulle ha ett hål stort nog för en av de att sticka ut huvudet igenom. För det fanns inget så stort hål. Däremot fanns det en glipa. Och av alla ställen runt inhägnaden hade denna flicka, som var gammal nog att förstå skillnaden på säg en varg och en pudel, lyckats hitta denna glipa. Och hon hade på något vis även lyckats få ner sin fot där. Och hon hade dessutom fått ner foten där just i samma ögonblick som en varg var tillräckligt nära för att anfalla hennes fot och bita tag i den. Dessutom var hennes mamma där och försökte slå undan vargen. Till råga på allt rapporterades flickan inte inneha någon form av mentalt hinder som bidrog till hennes vansinnigt korkade omdöme i denna situation. Och djurskötare sade sedan i intervjuer att det måste ha varit en av ungvargarna som inte "lärt sig bättre ännu".

Ärligt talat, det är synd om vargen. Det är synd om vargen som får skulden för att ha betett sig helt i enlighet med sin egen natur efter att människan låst in den på zoo. Och det är synd att folk känner sympatier för en unge som är hela tio år gammal och som helt tydligt ansträngt sig för att sticka ner foten i ett så litet utrymme att hon inte heller kunde rycka åt sig foten direkt, och gjorde det just när en varg var så nära att den kunde ta tag i henne. Självbevarelsedrift brukar leda till att man då undviker att vifta med sina kroppsdelar inför inlåsta rovdjur. Detta fall borde bara kallas provokation. Och det faktum att vargen antagligen svalde två tår är inte en tragedi utan helt i enlighet med naturen och rättvisan. Hur fan föräldrar misslyckas så gravt med att lära sina ungar bättre är mig helt förbi.

Här är en sketch om ett liknande scenario, som är väl värt att titta på och skratta åt.

onsdag, augusti 11, 2010

Humble Mumble

Summer courses are almost at their end. Deadline is on friday for both exams and I'm outlining the papers. Today is the writing process, tomorrow is the cleaning-up and the polishing of references.

At the moment, I'm blasting OutKast and eating ice-cream while working at my own leisure.
I'll be writing about the lost children of Baltimore as featured on The Wire, and about female sexuality and vampirism in chick-lit and paranormal romances as of late.
I am, as always, impressive and sharp. Recognize.

måndag, augusti 02, 2010

Since We Last Spoke: Deluxe

Hemma igen från Skåne och det är massa plugg som gäller. Två tentor till den 13e och en uppsats som borde va inne i ungefär samma veva. För att inte tala om några noveller jag vill ha klara innan september.

Det är snart ny termin och jag vet inte vart sommaren och solen tog vägen. Men det är inget att haka upp sig på (åååh, vad jag hakar upp mig på det egentligen jag vill ju också ha lov eller semester för fan varför har jag gjort såhär mot mig själv?!). Tillbaka i Uppsala igen från nästa vecka med nya planer, nya grannar och nya pengabekymmer. Aah, studentliv, det är konstigt att jag är så fäst vid det. Jag menar, det borde väl vid det här laget smugit sig in tveksamheter och orosmoment, men ändå gör tanken på skolan mig underligt tillfreds. Hade aldrig trott att en framtid inom utbildningsväsendet var för mig, men vem vet, jag kanske stannar kvar och forskar till och med. Man ska inte neka sig själv storslagna planer.

Jag försöker jobba, plugga, skriva, dansa, äta proteiner och vara duktig på en och samma gång men ta mig fan om jag inte vet vad som är duktigt egentligen. Efter en prov-vecka av att ha lagt om kosten och rasat i vikt innan bröllopet, möhippan och mitt Skåne-besök, inser jag att det är dags att ta upp den evinnerliga och ganska patetiska kampen mot mitt sockerberoende en gång för alla. Och sparka röv, såklart. Man måste ju tro på sig själv.
Jag har startat en ny blogg också, för att hålla koll på alla mina nyttiga förehavanden, men jag kommer fortsätta att skriva här.

Nu ska jag läsa en artikel om hur chick-lit fått en undergenre som handlar om övernaturliga romanser, vampyrer och sexuell befrielse samtidigt som den befäster heteronormativa relationsramar. Jag kanske borde bearbeta min "Bit-lit" tenta senare i år och skicka in den till Vetsaga. Tål att tänkas på.

Dagens låt: Making Days Longer - RJD2
Tack Ted.

onsdag, juli 28, 2010


Jag förtjänar lite ledigt. Men jag antar att under en sommar med två kurser och en uppsats att ta itu med, och ett deltidsjobb jag borde ägna mig lite åt, så räknas alla dagar då jag inte pluggar eller jobbar som semester.
Bio en kväll med syster och vän = semester. Bröllop = semester. Möhippa = semester. Shoppa lite kläder jag behöver på rean= semester. Spela gamla spel med lillebror som välförtjänt paus i studierna = semester.

Jag är trött. Jag vill vila ut och slappna av, läsa böcker i solen och gå och bada. Och jag vill resa bort - igen. Detta har jag lyckats kombinera med en enda sväng ut till skånska landsbygden. Efter ett besök på min vän Saras landställe 2007, så pratar vi varje år om att jag ska åka ner igen under våren/sommaren/hösten. Och det blir aldrig av. Så i slutet av terminen bokade vi biljetter, och jag tänkte att det skulle vara skönt med några dagar utanför Uppsala/Stockholm. Måste erkänna att jag då trodde att jag skulle tillbringa fler dagar borta. Kanske några i Gävle och några i Umeå. Men sen var det studier, jobb, åtaganden som byggdes upp i rasande takt och helt plötsligt stod jag där med insikten av att min enda sammanhängande semester i sommar är fyra dagar nere i Skåne.

Jag är tacksam över att vädret är fint. Att jag hunnit handla lite presenter, äta gott, sova gott, och turista. Idag var vi på Glimmingehus - en borg från 1500-talet byggd av den danske riddaren och gotländske skatteindrivaren Jens Vargtand, som försvar mot den svenska fienden (men främst mot uppstudsiga bönder). Den hade flera våningar, medeltida duschsystem och vallgrav. Det var en dagsutflykt i min smak, och jag har ett 50tal bilder som ska sorteras igenom sen.

Nu ska jag dricka mer vaniljte och plugga. Imorgon ska vi till Kiviks.

lördag, juli 24, 2010


Jag har klippt håret igen, kort kort kort och jag har slutat äta socker.
Vem hade trott?

Lämnat in alla fem inlämningar som ska ha varit inne hittills för sommarkurserna och läst böcker inför tentorna om tre veckor och är i fas fastän känslan är mig främmande. Jag kan jag kan jag kan. Bara att ta tag i allt annat nu.

Nu ska jag sova, upp igen om sex timmar och baka. Sen duscha, sminka, packa väska och iväg och fira vänners bröllop. Jag ska äta gott, dansa gott, skratta gott och inte sjunga på kinesiska. Små löften, mycket lycka.

måndag, juli 12, 2010

Didn't you get my e-mail?

Fullt möjligt att det här är en av de biofilmer jag ser mest fram emot att se i år.

onsdag, juni 30, 2010

Do not let fear into thy heart
when lost upon dwindling road,
for should thine will nor bend or break
new paths will sure unfold.

Remember then friends and lovers had
good times past and sins so sweet
laughter, love and secrets shared,
that brighten days and make nights complete.

Cherish faces, songs and words
they will keep loneliness at bay.
Memories that make each place thy home,
where the heart shall sing and forever sway.

- Nahal, June 2010

lördag, juni 26, 2010

The Wire

One of my summer classes this year is a course on HBO and modern TV-drama. This means that not only am I finishing up old essays and taking two summer classes, but one of them involves a whole lot of film-watching. Which is nice in it's own way, because allthough I am swamped with work, and stressed even when I'm trying to watch an episode, it does give a bit of diversity to all my book-reading studies.

But when intense study of the dramatic form of The Wire and constant watching of the series so I'm upto speed with the literature, results in dreaming of it during my resting hours, things are going a bit too far. And when said dreams involve me walking around an amusmentpark in lingerie and trying to figure out how to tell a Baltimore druglord that I don't want to date him without him shooting a cap into my brain, then this is getting way out of hand.

And people tell me I don't take school seriously enough.

onsdag, juni 23, 2010

Dagens sanning.

Jag skulle säga att det i och med det totala pressförföljandet av kungliga bröllopsfirandet i sommar varit omöjligt att missa vad som pågår, men jag hade trots detta totalt glömt bort att det var den så kallade stora dagen i lördags. Jag återkom efter en kopp te hos vänner till ett fullt korridorskök där de andra åt middag och efter diverse artigheter gick konversationen såhär:

Emil: Nu är de gifta!
Jag: Va?
Emil: Nu har de sagt ja.
Jag: Vilka?
Emil: Vadå vilka?! Victoria och Daniel! Hur kan du ha missat det??
Jag: Jag är uppvuxen bland socialister och kommunister. Jag tror inte på Gud, monarki eller kapitalism.

måndag, juni 21, 2010


Jag kan inte fatta att det är VM, och att jag missat i princip 3/4 av alla matcher och knappt sett en enda hel match av de resterande. Det är sorgligt och irriterande på samma gång. Jag lever i skuggan av förra VM då jag såg nästan två spel om dagen och kunde namnen på spelarna i lagen jag höll på. Nu är det ett minne blott och jag håller via FB-statusar koll på vilka underdogs som förvånar och vilka favoriter som inte levererar. It just ain't right.

Idag och imorgon är det alltså ordentligt med plugg som gäller, så jag kan få lite gjort och sedan med rent samvete samvete bänka mig framför tv:n och se Argentina spela. Carlos Tevez, du var min favorit för fyra år sedan. Jag hoppas på dig.

tisdag, juni 01, 2010


Det är 100 dagar sedan jag åkte till New York.
Jag vet inte vart tiden tar vägen, men jag hänger inte riktigt med i svängarna. Det kändes som långt bort redan några dagar efter att jag landat i Sverige igen. Hur kan det vara möjligt att all upprymdhet kan låsas undan så snabbt och bytas mot ny längtan så snart?

Jag har ett problem med resandet. Det hjälper inte att fortsätta flyga, åka, gå - jag blir inte nöjd. Och det släcker inte törsten, snarare är det som att svälja tändvätska och ta fyr inifrån. Rastlösheten river och jag längtar ständigt till dagen då jag kan resa utan att oroa mig för att jag måste komma tillbaka.

fredag, maj 14, 2010


Spending the weekend at my aunts. I don't visit here that often, but it's a holliday and I got a day off from school so I though, why not? When the rest of the family decided to drive down, packing a bag and joining seemed very appealing.

So we're having a small family get-together; drinking tea, talking life and travels. Tomorrow we'll go down town, window-shop and see Robin Hood at the cinema. Tonight, we'll just keep talking, smoking cuban cigars and enjoying the night-time calm.

onsdag, maj 05, 2010

Ibland, som nu, tänker jag på den där gången i bilen när du talade om för mig att inget blivit som du tänkt, och att du hoppades att jag skulle få ut mer av livet. När du för första gången på riktigt på riktigt släppte in mig och visade hålet du hade i hjärtat.

Och jag - skräckslagen; rigid och kallsvettig inför denna tomhet som jag aldrig mer skulle glömma, jag lät oss båda drunkna i den smärta som hjärtat bar och sa ingenting.

lördag, mars 27, 2010

Earth Hour 2010

I en gemensam ansträngning för miljön och vår framtid uppmanades alla dem som kunde/ville att släcka lampor och elektroniska varor till den mån det var möjligt, mellan 20.30-21.30 ikväll.

Jag har alltid slarvat med min förbrukning av el, och vi ska inte ens gå in på min konsumtion av varmvatten. Jag skulle installera en stol i duschen och tillbringa halva dagarna under varmvatten om jag kunde komma undan med det och fortfarande leva ett relativt normalt liv (med undantag för att jag då alltså skulle halvt som halvt bo i duschen vilket såklart inte alls är särskilt normalt).
Men jag har alltid haft folk runt omkring mig som försökt se helhetsbilden. En mamma som jobbat med miljöfrågor och som i över 15 år försökt få oss alla att vara mer noga med källsortering, vattenförbrukning, köp av lågenergilampor. Så jag är inte duktig när det gäller miljöengagemang, men jag bryr mig åtminstone.

Jag råkade vara hemma ikväll, och släckte lysen och slog av datorn. Sen tillbringade jag över en timma i skenet av stearinljus med att dansa och träna yoga till ett blandat soundtrack via iPoden. Det var jättefint, och lär göras oftare från och med nu.

lördag, mars 20, 2010

Welcome to Cracovia!

Am enjoying what Krakow has to offer, on a week long trip with friends and neighbours.
The first two days were cold and windy, but the weather has really picked up, and we are finally getting some spring action (Just in time for Norouz! Happy New Years everyone!)

It strange not to be home for Persian New Years for the first time in my life, but at the same time, I'm really glad I decided to come along on this trip. Krakow is beautiful, and the company crazy fun. I have taken pictures with fire-breathing dragons, danced all night, walked all day, tried polish food, polish alcohol (or alcohole, as they say), the best hot chocolate I will ever have in my life, celebrated St. Paddy's at an Irish Pub and laughed and laughed and laughed. I'm enjoying it to the fullest while life is good.

Now, off to a coffee-shop where I can actually get some studying done =)

fredag, mars 12, 2010

New York Minute

There's way too much to write, and I really don't have the time or feel for it. But I guess the pictures convey a pretty good overview on their own =)

1) "Snow storm", New York - style.

2) Walking in Manhattan.

3) Subway, mind the rats.

4) Nina at Macy's.

5) Food of choice - asian!

6) F-train.
7) On our way to MoMA.

8) Toxic Boy!

9) Tim Burton Exhibit.

10) Ze Siblings.

11) Goofing our way down Broadway.

12) Broadway.

13) Jazz Hands!

14) Time Square.

15) Strawberry Cheesecake a la NY.

16) Milad in China Town.

17) 5th Ave.

18) Big City Lights.

onsdag, mars 03, 2010

Ambulerande [utan varuförsäljning]

Tillbaka i Sverige, här är det växlande minusgrader och töande. Jag hoppas på vår snart. Inte för att jag är så förtjust i årstiden med tanke på allt regn det innebär när man bor i Sverige, men tanken på vår är alltid fin. Förväntningarna.

Snart tillbaka till Uppsala, studier, sushi med grannar, filmsöndagar, jobb och den efterlängtade ensamhet som bara mitt rum kan ge. En gång tvekade jag över hur 19kvm skulle kunna bli ett hem jag skulle trivas i. Men det är hem och lycka idag, det är värme. Onödig var den oro jag kände inför så många grannar. Fina fina människor, jag trodde inte det skulle vara så lätt att sakna er.

Sedan ut och resa igen. Aldrig mer ska jag låsa mig själv vid en plats bara för att jag tror att jag måste befinna mig där. Framåt framåt framåt, alltid i rörelse alltid drömmande alltid levande.

fredag, februari 26, 2010

Big Apple

The weather here is pitiful. I know Sweden is freezing at the moment, but all this snow falling from the sky is awful, and New York is soaking wet, dark and damp. And it's cold over here as well.

I haven't gotten any real sight-seeing done. I mean, who wants to go all the way up Empire State Building in these conditions? And it's not really easy getting about on foot at the moment either. But I'm hoping for a weekend visits to China Town and Brooklyn.

I've done some shopping, hanging out with family and relatives, seen some of Manhattan and Queens. Tomorrow, I'll be seeing the Tim Burton Exhibition at the Museum of Modern Art. Really, that alone just makes the entire trip brilliant :)

måndag, februari 22, 2010


I made it to New York in one piece.
Will be here the entire week, so if you really got to get hold of me, Internet is your safest bet.
I've already seen Viggo Mortensen on JFK Airport and later had crazy amounts of pizza for dinner. It's been good.

Too bad that I missed my neighbours cruise-trip to Riga though, they seemed to have had an insane time and it would have been fun to have been there. Can't have it all, I guess.

måndag, februari 15, 2010


Jag vet inte om det är jag eller livet, eller helt enkelt bara platsen där jag befinner mig i livet, som gör att jag skriver här så sällan.
Jag vill inte vara lika personlig längre, inte för att det någonsin var intimt, men för att det var tillräckligt utlämnande och jag är inte på det humöret längre. Inte just nu.
Jag känner mig inte så kreativ nuförtiden heller. Utloppen blir färre, jag skriver sällan både här och annanstans. Jag läser mer sällan. Det är musiken som är kvar, jag dansar, och det blir mycket mer film och serier istället.

Det finns en viss trötthet i kroppen som motarbetar ambitioner, och den kommer av omständigheterna, av att jag inte skött om mig och av att saker inte kan gå som man hoppats. Ibland känns det som att bagaget blir tyngre utan att jag blivit starkare. Och ibland att jag bara fortsätter att kunna dra det tyngre lasset för att jag blivit starkare. Kanske är det båda, kanske ingetdera.

Uppsala har varit bra för mig, och jag rotar mig försiktigt. Jag kommer bli kvar här ett tag till, åtminstone ett år, för det finns en glädje i att bo här, i att vara och vara med.
Därefter, vem vet.

Igår var det fyra år sedan jag startade den här bloggen. Den har uppfyllt sitt primära syfte, men det finns en liten glädje i att ha kvar den och att ändå skriva här när det faller mig in, så den kanske finns med mig i ännu ett år.
Jag brukar ofta tänka att det känns som att jag snabbt blir äldre och att åren går utan att jag hunnit göra eller uppleva särskilt mycket. Det är fel. Fyra års sporadiska uppdateringar håller minnen vid liv. Samtidigt -så mycket som inte nämnts här som jag ändå bär med mig.
Det är inte alltid bra, men det trodde jag ju inte heller att det skulle vara. Så länge det oftare känns bra än dåligt, så är den lilla lyckan värd en förmögenhet. Varför klaga då? Livet går vidare med eller utan mig, så jag hänger helst med och ser vart jag hamnar.

Nästa stop: New York.

tisdag, februari 02, 2010

Laid in Earth

"When I am laid,
am laid in earth...
May my wrongs create
no trouble,
no trouble in thy breast.

Remember me!
Remember me!
But ah,
forget my fate!"

- Henry Purcell

torsdag, januari 21, 2010

Sent igår natt läste jag dina nyskrivna ord och grät av saknad fastän du ännu inte fattas mig.

Det om något är kärlek.

fredag, januari 15, 2010

This is Halloween

Det är något otroligt underligt med att besöka bloggen till en författare jag tycker hemskt mycket om, efter att av någon anledning inte besökt nämnda blogg på över ett år, och inse att han inte bara (just idag som jag loggade in) officiellt gått ut med sin förlovning (vilket i sin tur innebär att han någon gång skilt sig från sin tidigare fru) utan att han dessutom förlovat sig med någon som inte är fullständigt okänd för mig. Min enda tanke var egentligen: var har jag varit och hur missade jag det här?

Neil Gaiman har just förlovat sig med Amanda Palmer, ena halvan i makabra duon The Dresden Dolls. Det är lite som att Jack Skellington och Sally the Ragdoll träffats på riktigt.

Running down the fire roads.

Amongst the city crawlers, the late night walkers
the long-forgotten frozen squaters,
we'll keep running, you and me
scream our throats raw, dream our hearts free.

You know it's late and cold -
the wrongs and tears forever old.
But we'll keep fighting, you and me
burn all bridges and take up arms, baby.

Cause they'll strangle you for the smallest sound
and break us down and keep us bound.
There's no home left with the Pigs about,
so we'll just keep running 'til our roads run out.

-Nahal, januari 2010

lördag, januari 02, 2010

Keep Walking

There is of course almost always more to say. Yet the words needed seem very few.
Last year held many happy moments, and I regret little of what I have done. But in the end, the result of last year is a drained, bleak feeling. A tiredness working through my bones and a dazed sort of despair seeping into the mind.

I have no promises for next year. Only the hope that it'll be better and that I'll do better.