Höststädning

Idag var jag ledig från jobbet. Så jag var och köpte murgröna på Plantagen, lämnade in skor för klackning hos skomakaren, träffade Kori för första gången på alldeles för länge, åt en för stor kycklingburgare till lunch och kelade med Koris nyinflyttade katt Charlie, och sen var jag på stan med Ted och shoppade. Han hittade en jättesnygg kappa och det var riktigt kul att gå på stan och bara snacka skit han och jag, vi syns ju annars bara i grupp.

Men nu är jag hemma och utmattad. Helt slut i kroppen. Jag försöker städa på rummet, men det går långsamt. Jag har lyckats låta rummet förvandlas till något av en krigszon. Jag började iaf med att plocka undan havet av påsar på golvet och tömma dem på skor som skulle ställas undan, nyinköpta produkter, presenter till vänner och böcker till mig själv. Sen la jag in böckerna i hyllorna. Där behöver det verkligen dammas, men det får vara. Jag orkar knappt röja undan. Det ligger kläder överallt.
Fram till för en timma sedan låg resväskan fortfarande på golvet med saker i. Jag kom hem förra tisdagen, och sedan onsdag har jag bara haft en ledig dag förrutom idag, vilket var i söndags. Så jag har inte städat undan något sen jag återvände från Italien. Det har verkligen sett illa ut... inte för att det är första gången.
Men nu hade det gått så långt att jag knappt stod ut. Så fastän jag är så trött har jag försökt ställa i ordning. När det kom till kläderna tog det dock stopp. Jag bara la allt på sängen som vanligt och skulle börja sortera in det i garderoben. Slutade med att jag la mig på hela klädhögen och flyttade inte på ett tag.
Jag kanske bara ska sova och kliva upp tidigt imorgon istället...

Übernerd

I lördags var jag på födelsedagsmiddag efter jobbet hos Johan och hans tvilling Martin, sen vart det spel och snack och alltihop var riktigt lyckat och trevligt! Jag ska bara hålla mig undan från spel som Mario Cart, jag kan ju inte styra för fem öre...

Sov över hos Maria. Vi såg Midsomer Murders till frukosten, därefter valde vi ut massa plagg, åkte in till stan och mötte upp med Marias vän Lisa, Marias syster Anna samt Annas vän Marie. Ett glatt sällskap som sen gick på provsminkning och fotografering. En flera timmar lång affär där de i princip svindlar av tjejer pengar :P Vi hade iaf riktigt roligt och fick betala dyra slanten, och fastän samvetskvalen bet betalade jag med baktanke att det antagligen skulle vara en engångsförteelse.

Marie citerade igår: "Google makes me smart, Photoshop makes me beautiful".

Instämmer i mitt eget fall, men invänder att det är Wikipedia som gör mig smart.

Annars var nog lördagens bästa när en av Johan och Martins gäster tittade ut genom deras vardagsrumsfönster och frågade: men vart finns de två tornen?
Varpå jag svarade: Isengard.

Nu är jag medveten om att inte båda torn står där, men jag är till den grad nördig att det var min första reaktion. Det säger väl dessutom något om det sällskap jag håller mig med, att hela rummet brast i skratt. Geekyness Galore.

Singing these tears

Back home and I don't have words to convey the sense of disarray. I'm not glad to be here. Not even close. I'm already tense and tired. The thought of going to work tomorrow brings a lump to my throat.
I love my family, I do. But I don't wanna be home just yet. Another week of warmth... I scream for it - yearn. I was actually starting to feel good. Happy. The worries were so... far off. The ocean sang me to sleep each night. The sun basked me in summer heat.

And though I love autumn, for the first time in years, I meet it with such sadness. The beginning of autumn used to make me smile. Walks in the night-time chill brought such clearness of mind. Now back in town, there is only the grey, and I am lost to how I shall manage to get through it.

Sicily

I love it here, I really do. The warmth of the sun has been seeping into me through the skin, to the marrow of my bones. I love the fact that I don't have to worry about work or school or life. That I get up in the mornings and spend my day like a lazy cat, eating great food and all sorts of imaginable sweets. I lay in the sun and swim for hours and nothing, nothing bothers me.

I'm sorry to think I'll be back in real world soon enough. Well, I will if the storm settles. After days of almost unbearable sun, the storm lashed out yesterday. The thunder and lightning is almost oppressive, I don't know if our plane will leave as planned if this keeps up.

Viaggio

Jag håller på att packa väskan, och det pirrar i hela kroppen av förväntan. Av längtan. Jag vill åka nu nu nu till mina drömmars azurblåa hav. Det dränker tröttheten och rädslan inför flygkrascher och död, rädslan inför att kanske aldrig komma hem eller komma fram och aldrig se dem jag älskar igen. Jag blir alltid sån innan jag flyger och jag avskyr det.

Men när jag står här med öppen resväska på golvet och kläder överallt, härligt doftande hårvårdsprodukter uppradade och stora örhängen framlagda, då är all oro främmande. Det finns bara längtan, bara upprymdheten. En ivrig, bubblande och barnslig lycka inför resandet och inför upplevelsen. Det är känslan av att lämna min kokong och andas för första gången. Det är så jag känner när jag reser. Som att jag kliver förbi verklighetens trista, grå skal och upptäcker en annan värld. Där jag är den jag vill vara: nyfiken, orädd, skrattandes och glupsk på livet. Om det inte är lycka, så vet jag inte vad...