Piece By Piece

Imorgon åker jag ut i Skärgården och begraver mina sorger i sol, bad, slöande och ett överanvändande av urringade linnen som jag aldrig vågar använda hemma i stan. Jag ska ta båt tre timmar ut från Stockholm till ön Husarö, som är härligt avslappnande på ett "civilisationen glömde oss"-sätt. Det är med andra ord en härlig tradition att åka ut med tjejgänget ett par dagar, men inget jag skulle klara av i mer än en vecka. Det finns ingen trafik och knappt något folk, vilket är underbart. Att det finns en svindyr affär som nu dessutom brunnit ner (brand anlagd av polska svartarbetare sägs det, who would have thought?) är ett minus. Vi tvättar håret i sjön, tar med oss petflaskor med dricksvatten för att slippa hämta vatten ur brunnar och vi måste planera varenda måltid en vecka innan för att veta exakt vad som ska köpas in. Och varje gång vi åker dit, vilket i år blir tredje gången, kommer jag att tänka på Ödesgudinnorna från Disney's Hercules, där framtidsgudinnan viskar att "toalett inomhus blir populärt". Eeh... inte på Husarö tydligen. Men som sagt, ett par dagar är precis vad jag behöver.
Det hela har dessutom inletts med en shoppardag på stan med Kori igår då jag smällde ungefär 900kr av de 1600kr jag växlade in som mynt samma dag. Det var härligt att se henne, även om hon säkert blev trött på att jag släpade henne hit och dit och köpte allt jag kom att tänka på. Det är alltid härligt att se henne. Idag jobbade jag dessutom min sista dag på Café Chateau!! I wish... När jag började fick jag veta att vi skulle stänga den 15:e juni, men det bara dras ut och dras ut. Inte för att jag klagar över lön, men jag vill gärna veta va fan jag håller på med. Så nu har jag återigen en dag kvar, nästa lördag.
Efter det har jag ett fåtal dagar på mig att skriva min B-uppsats och därefter åker jag till Umeå. Nej, jag har inte skrivit klart min uppsats än, men jag har kommit igång. Ja, jag känner mig genomrutten för att jag inte är klar. Och stressad och illamående. Värst var när det påpekades att jag kanske inte kunde plugga vidare nästa termin om inte den blivit godkänd före antagningen. jag kunde inte sova den natten av ren ångest. Men när jag ringde skolan sa de att det inte skulle vara ett problem, så jag hoppas för allt i världen att det stämmer.

Senaste tiden är väl jobb och plugg det som dominerat mitt liv mest. Förrutom fotbolls-VM (men mer om det efter att jag kommit hem och sett de sista matcherna förstås. Kan ju säga att jag är grymt besviken över att Brasilien och Argentina inte gick vidare). Speciellt jobbet har tagit upp tid, för att plugga har jag bara gjort senaste veckan. Men det var som om jag verkligen fick en kick av att åka bort. Sundsvall var underbart! All cred till Sönnsvall-folket ;) Det var som att inse att man saknat livslust i och med att man plötsligt får den tillbaka. Det var varmt och skönt med härligt sällskap och alltid nått att göra. Promenera, gå ut och festa, grilla, gå på föreställning, äta underbart god mat på Café Vallmo (<--- smygreklam, haha!), shoppa, se en massa Vin Diesel-filmer (här jublar fansen i vänkretsen). Jag hade det, kort sagt, underbart kul och jag kände mig riktigt välkommen. Tack!
Snart är det tänkt att Shagha kommer ner och hälsar på, och jag hoppas att hon har minst lika roligt som jag, även om jag inte kan bjuda på föreställning där jag spelar toksnygg orientalisk prinsessa med en .. grymt flexibel Aladdin ;)
Annars var det också tänkt att Ali skulle komma ner till hösten och plugga här. Det ser nu ut som om han väljer att inte göra det, vilket jag tycker är synd, för även om jag inte känner honom så väl så gillar jag honom. Det skulle va kul att ha nya polare på besökbart avstånd. Men, det verkar som om han faktiskt vet vad han egentligen vill, och vad han än väljer är jag säker på att han vet bäst. Jag hoppas att studier, jobb, socialaliv och bloggskrivandet fortsätter att gå riktigt bra för honom. Speciellt skrivandet, jag tycker mycket om det han skriver.

Egentligen har jag inte mycket mer att säga. Jag fick ett toksnyggt brev från Ina i veckan, skrivet på Lenore-brevpapper. Det gjorde min dag och jag ska skriva tillbaka redan nu i veckan. På jobbet var det en kund som tyckte jag var söt, en tant som tyckte jag var den trevligaste av alla som jobbade där, en annan kille som bad om mitt nr. och en äldre herre som satt och berättade om sitt liv, sin karriär som barpianist och golflektioner med frugan och tyckte att jag skulle skaffa en rik kille nu när jag slutar jobba. Eller bli modell. Båda borde va en barnlek, sa han, men mitt utseende. Jag har övningskört en gång och inte mer tyvärr, för både jobb, fotboll och ett smått gräl med föräldrarna kom i vägen. Jag tror ändå att veckan gått i plus.
Jag har fått lön och ser fram emot att shoppa upp pengarna på böcker och manga (ska sätta in en förhandsbokning på Gaimans nästa novellsamling Fragile Things redan nu tror jag...) Jag hoppas på att få träffa lite kompisar innan jag åker till Umeå och att det blir minst lika roligt som sist jag var där. Jag hoppas att jag kan skriva klart min uppsats och att det går bra med intagningen. Jag hoppas att jag kommer igång med mitt vanliga skrivande igen...
Det känns som om jag hoppas mycket, men är osäker gällandes minst lika mycket. Jag önskar att jag kunde sluta vältra mig i ångest och sluta lyssna på musik som orsakar känslan av att någon kramar mitt desperat bultande hjärta. Men... Nu ska jag åka bort och ha roligt. Och jag har just sett Billy Elliot på tv, och då kan man fan inte va nere längre, den är ju så söt och feel-good så man kan inte göra annat än mysa inombords.

Lyssnar på just nu: Katie Melua - Piece By Piece
Nya läppstiftsfärgen: Autumn Rose. Tyckte det var ett intressant sammanträffande när jag upptäckte det hemma.