Feathers in Flight

I veckan var det en månad sedan jag kom hem från Iran. Jag har tillbringat mina dagar såsom jag brukar tillbringa mina dagar. Jag har läst en del och sett en del anime. Jag har lektioner runt fyra-fem dagar i veckan, och jag försöker vara social samtidigt. Jag har hunnit med en hel del promenader med Sara, en del fika och lunchtillfällen med vänner, Balsam, Veronica och Maria specifikt. I veckan åt jag japanskt med Narges och Balsam, och efteråt gick vi lite på stan och jag köpte två toppar på H&M. Lunch med Maria och Johan på Thai-stället på Campus hanns också med. Jag gillar deras mat och det känns prisvärt. Samtidigt känns allt alltför dyrt och jag borde verkligen passa mig. Jag har fått tömma ur sparkontot i väntan på mitt ack så sena studiebidrag. Det är egentligen inte så mycket försenat som senanmält till CSN, eftersom jag dum som jag var inte insett att jag inte ens skickat in "ansökan om studieförsäkran" fastän jag haft pappret sedan december. Pengarna kom iaf igår.

Studierna drog igång den 22:a. Det är så mycket att ta in att jag mest känner mig robotlik på lektionerna. Hälften av tiden sitter jag dock bredvid Tobias och han är så vansinnigt rolig att jag inte vet om det är bra eller dåligt att sitta där. Visserligen är det himla kul, men får man så mycket gjort egentligen? Jag och han drar alternativa versioner av hur institutionens skräck-professor, som vi kallar "The Dark Lord", kommer avrätta elever under terminens gång. Vi målar upp scenarion av kimonon och katana (samurajsvärd) och jag skrattar tills jag sätter i halsen, vilket är det sista man vill göra just när hon går förbi. Eller det klassiska animescenariot där samurajen står i ett regn av sakura-blad, men i hennes fall upptäcker man att det är öron som singlar ner. Öron till elev som inte är uppmärksamma såklart. Som tur är sitter jag andra halva av våra lektioner bredvid Johan eller Kori, och de är liiiite mer sansade =)
I tisdags började min realia-kurs (sådär fyra timmar efter att min förra lektion slutade, tänk att det ska vara såhär praktiskt varje vecka fram till maj), Japansk litteraturvetenskap 5p, som jag inte läser med någon av dem. Det är mest synd för det innebär att de går en 10 lektions kurs på en och en halv månad och jag går av någon outgrundlig anledning en 20 lektions kurs under tre månader, men med samma poäng. Och de har lyckats planera det så att jag hälften av mina tisdagar kommer ha lektioner mellan 9-17. Dessutom har jag lektioner på fredagar, 15-17. En optimal tid tydligen. Folk som läser japansk litteraturvetenskap är tydligen über-töntar allihopa och förväntas varken ha liv eller fritid och allra minst kvällsplaner på fredagar. Roligt nog fick jag veta att jag inte kommit med i kursen när terminen drog igång. Min ansökan till realiakursen hade försvunnit. Det var som om den aldrig funnits. När jag fick höra det trodde jag att jag skulle få ett utbrott. Jag var iallafall inte terminens enda offer, så de hade förutsatt att fler skulle droppa in med liknande problem. Skrev in mig på kursen i efterhand, och nu undrar jag om jag gjort rätt. Inte nog med de idiotiska lektionstiderna, så har jag två av institutionens skräcködlor bland mina föreläsare. Banzai...

Vad mer har jag gjort? Jag har lyckats sparka igång en bra social start på året. Jag har börjat ta itu med plugg igen även om det går riktigt riktigt långsamt. Har ju saker som hänger kvar sedan förra våren för tusan och det känns jobbigt. Blir inte mindre jobbigt av att min mamma ständigt påminner mig om det, som om hon tror att jag utvecklat någon form av selektiv alzheimer. Det är snarare att jag utvecklat (extra)selektivt lyssnande och nu börjar koppla bort samtalet i huvudet när hon tar upp det, för det låter alltid likadant och jag svarar alltid likadant och resultatet blir alltid likadant. Tyvärr.
Jag har börjat skriva recensioner för SF-Boks nya satsning, en separat hemsida för deras anime- och mangasortiment, J-Fi. Jag tror att jag hade kunnat göra ett bättre jobb om jag fått mer utrymme för varje recension, och oftast följer jag deras förslagna mall, vilket inte är tokkul, jag föredrar friare händer. Men jag får göra något jag gillar och tar ut min lön i varor i butiken, vilket inte är att klaga över. Jag får dessutom lite gratis ex. av manga också, så jag har det bra. I veckan skulle jag ha inne två recensioner och en artikel, alla om FullMetal Alchemist, som jag tycker hemskt mycket om. Onsdag kväll hade jag inte ens börjat på någotdera. Det var så konstigt. Det var ju ett ämne jag verkligen gillade, men om jag skulle hålla mig inom teckenramarna var jag tvungen att utesluta så mycket. Jag ville inte låta galet översvallande heller, så att läsarna trodde jag var tokig. Och så var det ju problemet med artikeln. Hur skriver jag en artikel som inte avslöjar för mycket, som inte drar uppmärksamhet från varken recension om anime eller manga på samma tema, som kommer med ny fakta, låter intressant och ska lämnas in dagen efter jag börjar skriva? Jag hoppas att jag inte misslyckades förfärligt. Och så vart den för lång, så min redaktör Tove ska korta ner den, because I can't friggin' kill my darl's, så nu hoppas jag att den inte dyker upp i nyhetstidningen i en version jag skulle ogilla. Och så var jag inne på Catahya i veckan och upptäckte att senaste upplagda filmrecensionen var just på FMA-animen. Det var en bra recension, och det kändes jobbigt att jag hade ungefär hälften så mycket utrymme att röra mig på (Haha, jag lämnade in en recension med 1000 tecken för mycket, bra Nahal. Men det var OK, om det gällde recensionerna.) för det finns ungefär så mycket (ja, egentligen mycket mycket mer) som jag vill säga om ämnet också. Det var ett mystiskt sammanträffande dessutom. Hela världen är tydligen emot mig. Alla vill göra det klart för mig att jag varken kan planera mina studier, mitt arbete, min fritid eller min ekonomi på ett tillfredställande sätt. Well, fuck it all.

Jag var på spel- och drinkkväll hos Tove från jobbet och innan dess var vi på middag hos Malin också, och det var roligt att alla vi små SF-bok tjejer (alltså alla tjejer i min egen ålder som jobbade deltid när jag blev anställd, vi är 5 st) kunde va där. Hemma hos Tove fick vi grymma bärsmoothies och Nina hade bakat en himmelsk cheesecake. Tove har dessutom en härlig lägenhet precis vid Hötorget. Jag är smått avundsjuk, bara. Fast WC:n var himla klaustrofobisk. Vi spelade Munchkin som jag spelat en gång tidigare hos Maria, men det var så länge sen att jag knappt mindes något av det. Jag tror att det är roligare när man väl slipper oroa sig för regler och det flyter på bättre. Men det var intressant iaf, och korten kunde ha riktigt söta/roliga/löjliga kommentarer också =)
Veronique kom och hämta upp mig, sov över hos henne och sen så hälsade vi på Kori på jobbet och åt frukost där. Frukost på Berns Hotell, helt klart värt det att vakna klockan 7 på en lördag.

Jag har varit och hälsa på Kori i hennes nya studentlägenhet två gånger, och det har varit jättemysigt! Var med henne innan flytten och handlade lite smått och gott på IKEA också. Jag gillar IKEA. Har varit där 2 ggr på typ en månad. Sen var det visserligen slutet på högstaiet sist jag var där också. Jag köpte lite Bambu åt mig själv. De klarar sig i vilket ljus och läge som helst, byt bara vatten en gång varannan vecka. Det är alltså Bambu eller Kaktusar som gäller. Om dessa inte överlever i mitt rum, så är det dags att ge upp. Jag gillar kaktusar, kanske borde skaffa en. Ironiskt att Bambun är taggad som "Lucky Bamboo". Visst, vi får se. Om nån behöver lite tur så är det nog fan jag.
Jag ska till Kori idag också, och då kommer bl.a. Ali va där, för han är nere från Sundsvall =) Ska bli roligt att ses igen, det var ju juni sist ffs. Kori fyllde dessutom år igår, så hon ska få en liten födelsedagspresent av mig. Kom tyvärr inte på nått kul att ge henne, men skyller på att jag gjorde bättre ifrån mig med flyttpresenten. Otanjoubi omedetou, kawaii no nee-san!!

Sist men inte minst, den 20:e Januari var jag i Uppsala på födelsedags-maskerad! Min kompis Stina fyllde år, och som traditionen bjuder drar gänget upp och festar med henne. Stinas pojkvän Patrik hade sagt att nu när hon är över 20 (hon fyllde 21 den 21:a) skulle hon upptäcka att födelsedagar bara blir tråkigare och tråkigare för varje år. Hon valde att anta utmaningen och bli barnsligare på sin födelsedag för varje år som går, och valde maskeradtema. Jag tyckte det var tokkul, för jag älskar att klä upp mig. Jag lånade lite kläder av Kori och Nina, satte ihop en outfit med mina egna grejer, och gjorde mina egna svarta vingar. Jag gick som en Dödsängel, men jag kunde lika gärna ha varit Kråka. Något jag inte haft något alls emot, om jag varit villig att göra hål i ryggen på min fake-läder kappa och trätt igenom vingarna, kört med svart kjol till mina vinterkängor och dragit på min fina, men mysiga svarta tröja och torgvantarna. Jag hade sett ut som en av de Lints "Crow Girls". Rättning: Jag hade försökt se ut som Maida och Zia, men jag hade inte lyckats. Jag hade gett det mesta för att vara så tokcharmig och naturlig och vild och härlig som Maida och Zia. Men det går inte. Inte bara för att jag är för mycket jag, eller för att de inte är verkliga. Det är bara så att ingen kan vara Maida och Zia, förrutom just Maida och Zia...

Hur som helst. Maskeraden. Det var mysigt och roligt och jättekul att se vad folk klädde ut sig till! Det fanns bl.a. katter, samuraj och geisha, pirater, Stina som världens charmigaste (och tack och lov minst läskiga) clown, rödluvan och tjejer i bara.. underkläder. Vi var alla maskerade i början. Underklädestjejerna hade häftiga fjädermasker till sina korsetter. Jag visste inte riktigt vad de var utklädda till och frågade Malin, varpå hon både roat och tveksamt svarade "Hrm... horor?"
Vi var mellan 20-25 pers och det var precis lagom, för Stinas fester tenderar, även om de är lyckade, dra en massa folk och sist var det väl mer än 40 pers i deras lägenhet för flyttfesten.
Sara påpekade att jag jämt tycks åka till Uppsala på fest, vilket inte stämmer. Stina flyttade hösten 2005, och vi var och hälsade på lagom till hennes födelsedag ett halvår senare. Det var vårt första besök. Hon hade korridorsfest då, och en av hennes grannar fyllde också år. Det var så mycket folk på litet utrymme att jag ibland bara ville låsa om mig för att slippa prata med massa främlingar. I början lyckades jag gömma mig lite med Stinas Cowboy-hatt på huvudet, vilket var tokbra. Då satt man och pratade på soffan med ett par av gästerna, eller var ute i köket en sväng. Sen började folk bli aningen dragna, och då rök hatten, för killar tyckte det var en bra inledan till att komma och stöta på mig med öppningsfraser som "Oj, va söt du var då. Du har cowboy-hatt ser jag..." Puckon.
Det var en något utspårad fest, folk fick i sig lite mycket, det var extremt stökigt och jag gav Stinas pojkvän en örfil. Yeah. Det är en lång historia. Kort-version: Det var första gången vi sågs. Han planerade en överraskning för Stina, ringde upp en mycket förvånad jag och vi lyckades genomföra den. Långt senare på kvällen har folk fått i sig för mycket, Stina är ledsen och han är lite för dragen för att fatta det hela. Nahal, trött på situationen och jävligt förbannad utdelar örfil och utskällning och marcherar därifrån.
Det var nog inte mitt bäst gjorda intryck. Men han pratar med mig iaf, även om det kanske var dumt gjort av mig. Jag ångrar det inte iofs. Men hade han plötsligt fått för sig att örfila mig tillbaka antar jag att jag hade fått ta det. Man kan inte slå nån och tro att man kommer undan bara för att man är tjej. Han pratar som sagt fortfarande med mig och jag tror att Stina uppskattade hela lösningen på situationen, de är ju sams XD
Dagen efter vaknade alla som sov över med världens bakfylla, utom jag, som gick upp före alla andra, bytte om, sminka mig och började nynna elakt när jag upptäckte hur sega de var, vilket bidrog till en del elakt blängande från de andra. Så drog jag på stan och fikade med Karin istället. Lyckad helg m.a.o. XD
Gången efter var till Valborg. Valborg i Uppsala är galet. Vi missde Forsränningen tyvärr, där studenter åker forsränning i egen-gjorda flottor. Men jag har sett bild på Stina och Co's fina rosa flodhäst med tyllkjol :P Jag, Natti och Johanna åkte iaf dit, och upptäckte att picknick och festande börjar redan runt 12. Ekonomikon Parken är fylld av hundratals studenter som alla äter och dricker. En idiot sparkade en fotboll från typ 30m håll och jag fick den rakt i ansiktet. Han kom sen och bad om ursäkt på engelska, och lämnade 10l filmjölk hos oss. Va fan ville han att jag skulle göra, bedöva smärtan med att trycka ner huvudet i fil? Han hade tänkt sätta sig ner hos oss också tills jag helt enkelt sa "No. Just go. I don't want to hear it and I don't want to see you. Leave. Leave or I'll HURT you." Han gick. Föga förvånande. Patrik sa att vem som helst hade sjunk genom jorden hellre än att stanna kvar, för "man kan ju få cancer av Nahals blickar". HAH!
Hursomhelst, lagom till att vi skulle upp på Stinas rum upptäcker jag att jag inte mår bra. Inte alls. Jag har ont. Jag har svårt att räta på mig. Jag blir panikslagen. Är det nått jag druckit? Det måste det vara! Är det OP:n, hb:n, champagnen?! Nej kära vänner, det var tiden på månaden. Jag hade mensvärk. Och inte bara mensvärk, jag hade så ont att väl tillbaka i Stinas lägenhet kryper jag ihop på sängen, kvider för att jag har så ont i ryggen och säger åt de andra att låta mig va en stund. De såg så chockade ut. De hade ju hört hur jag kunde bli, men när det är så illa har jag alltid tagit ledigt från skolan, så jag tror inte att någon hade föreställt sig hur illa det kunde blir. De kanske trodde att jag överdrev när jag brukade berätta. De hade aldrig sett det. Sett att jag inte kunde stå upp, att jag inte kunde räta ut kroppen. När benspasmerna satte igång såg de helt förfärade ut, det var nästan så jag själv skrattade, ingen brukar få se mig sådär. Jag ville så gärna ta en värktablett, men var alldeles för rädd för att blanda upp det med sprit. Så vad gör jag? Omedveten om att Ipren tydligen (men jag är fortfarande inte säker) är OK att ta om man druckit (men rekomenderas inte!!), ställer jag mig upp, går in på toa, sätter upp håret och tvångskräks. Om magen är tom borde det väl gå? FEL, för alkohol har ju redan tagits upp i blodomloppet. Men jag har så ont i ryggen att jag vill gråta, så jag sitter där i en kvart och kör ner fingrarna i halsen innan nått händer. Det var så hemskt och så svårt. Jag VILL ju inte kräkas, egentligen. Jag förstår inte hur folk med ätstörningar lyckats få kroppen att överkomma den där blockeringen. Jag försökte ju till och med, och det tog en kvart för att det tog emot så. Sen "lyckades" jag spy igen bara för att det var så äckligt att göra det första gången. (Haha, mina stackars små läsare, förlåt mig dessa detaljer.). Det tog en timma efter det innan Ipren-tabletten kickade in, och sen drack jag bara vatten resten av kvällen för att kunna ta mer Ipren. Valborgsbrasan var i Kantorn, och studenterna brände (dumma som de är) allt från möbler till bildäck. Vi gick vid midnatt, lagom till att brandkåren svängde in runt hörnet :P Jag var återigen den enda helt nyktra till kvällen, men ingen var förvånad över att jag tackade nej med orden "jag måste ta en Ipren om en timma". De hade väl sett nog med benspasmer.
Jag hälsade på Karin igen dagen efter. Det var jättemysigt och vi var uppe på taket och lekte med hennes Eld-Poi (inte tända dock). Första gången jag träffade hennes trevlige pojkvän Rickard också, Skorpion som jag.
Och senaste Uppsala-festen innan maskeraden - Stina och Patriks flyttfest. De flyttade ihop i höstas, och hade sin fest på min födelsedag, så jag firade hos de och de första 10 gästerna sjöng för mig på den lokala pizzerian (pinsamt). Senare mot kvällen vart vi väldigt många men då hade vi redan delat upp, för vi som var Stinas tjejkompisar från Stockholm umgicks då mest med Patriks killkompisar från Mora, eftersom vi dykt upp flera timmar före de andra. Det var ett festarglatt, dräggigt gäng killar som ändå lyckades vara tillräckligt trevliga och inte allt för dräggiga för att jag skulle lamslås av skräck XD Det var en rolig fest, och det var gulligt av folk att ringa och gratta eller messa under kvällen. Behöver jag tillägga att jag var nyktrast, igen? *skrattar* Det är inte det att jag inte dricker. Jag dricker. Jag är bara en såndär oekonomisk människa som måste dricka mer för att känna av det, vilket jag inte gör, för jag tycker inte om att känna av det och jag har inte råd med det heller.
Dagen efter åkte jag tvärs över Uppsala och hälsade på Anne och Krycke i sin lägenhet. Det är första gången jag hälsar på de i Uppsala, fastän de hade flyttat två gånger. De har förresten flyttat nu igen, och jag ska väl hälsa på snart =) De hade det iaf jättefint, även om jag hade lite svårt att vänja mig vid katterna. De är häftiga, visst. Och har jättecoola ögon och ser ut som tempelkatter (och ungarna de fick i december var sååå söta, och de tyckte om mig XD) men jag är mer för lite knubbigare katter. Cornish Rex har bara underpälsen och är bra för allergiker, men de har inte den där mysiga kattkänslan tycker jag.
Jag kombinerar nästan alltid mina festbesök hos Stina med ett besök hos några från forums-gänget. Det är dumt att inte ta chansen, för jag är inte i Uppsala så ofta som man kanske tror. 4-5 ggr per år har det blivit sen Stina flyttade, vilket inte mycket om man tänker på att det ligger 45 minuter bort med tåg från Centralen.

Nu har jag nog babblat klart. Ska hoppa ur pyjamasen och åka ut mot Kori. Tror jag svänger förbi SF-bok också om jag hinner. Min senaste Blade of the Immortal har kommit in, och jag är så glad att jag nästan blir fnissig.