onsdag, april 25, 2007

Gone Grey

Jag vet att något är fel. Det är fel någonstans och jag kan inte komma på vad det är, vart det är. Vart är det som det gör ont? Vad är det som är fel? Jag kan inte komma åt det. Jag hittar det inte. Jag försöker skaka av mig det och skylla det på annat. Trötthet. Att jag är sjuk igen. Att jag kollar på en sjukhusserie där alla är sjuka, eller ledsna eller döende just nu. Men det räcker inte. Den här uppgivenheten bara äter upp mig innifrån, holkar ur mig, gröper ur mig. Fyller insidan med en enda stor tumör av känslor som ständigt tycks vandra upp i halsen och bosätta sig där och vänta. Vänta på att minsta lilla sak ska trigga den. Få mig att gråta. Jag kan inte sluta gråta. Hjälp mig, jag orkar inte gråta mer...

Ni som aldrig gråter, vad är det för skillnad mellan er och mig? Är ni emotionellt förstockade? Känslomässigt handikappade? Är det jag som inte kan ta några smällar? Är det jag som är känslomässigt labil? Är ni starka och jag skör och svag?

Jag är skör och svag. Det är så jag känner mig. Och jag har en klump i halsen som inte försvinner vad jag än gör, och tillslut ger jag upp och gråter för att den ska försvinna. Jag har gråtit till nya avsnitt av Grey's Anatomy 4 kvällar i rad. Bara för att få utlopp. Bara för att kunna skylla på att något är sorgligt och det är därför jag blir ledsen. För jag är sjuk just nu och då är jag alltid överkänslig, det måste vara det. Men det är inte det. Jag vet det. Jag vet att det inte är det.

Något är fel. Jag vet inte vad det är och det skrämmer mig. Jag kan inte andas. Jag kan inte andas och jag kan inte tänka klart och klumpen i halsen kväver mig kväver mig kväver mig och jag kan inte andas för något gör ont och känns fel och jag är rädd. Jag är rädd rädd rädd och jag orkar inte. Jag vet inte hur jag ska rädda mig själv. Jag orkar bara inte mer.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Men lilla gumman! Gråt så mkt du bara orkar, och när du inte orkar mer, gråt lite till. Det är faktiskt skönt att få tömma kroppen på tårar ibland. Och sök inte anledningar, gråt bara för gråtens skull, gråt bara för att du VILL, för du måste. Och oroa dig inte över det som är fel, vad det än är, eller inte är, kommer visa sig i sinom tid, ingen ide att oroa sig nu. Kram på dig hjärtat!

Anonym sa...

du och jag måste ses när jag kommer hem. vi ska kramas och äta mat och så ska vi fan komma till botten med det här. det bestämmer vi NU tycker jag.

skulle det dessutom innebära att vi måste titta på timtal av Johnny Depp, rulle efter rulle, MÅ SÅ BLI!

Autumn sa...

Saga: Det är skönt att bara få gråta ut (synd att jag får så ont i huvudet efteråt bara...) men det behövs antagligen. jag kännr mig fortfarande lite illa till mods, men det är bättre nu. Så är jag hos min söta Jo i Örebro också, och då mår jag fint =)

Tack för omtanken, söta! När jag kommer hem ska jag fixa om lite, och länka om till din nya sida! (som är tokfin btw)

Balsam: Vi får nog vänta tills jag kommit hem också. Va fint att du skriver, första gången du kommenterat här. Tack fina, en kram skulle fan sitta fint...

Som om timtal med Johnny Depp skulle vara något man måste tvinga sig igenom!
det om något har värsta terapeutiska effekten =)

Unknown sa...

:o I dont understand anything you are saying but get in touch, please.

[my name]ver[at]gmail[dot et cetera]