söndag, november 30, 2008

The Flipside

Jag flög hem från Umeå på måndagen förrförra veckan. Så hade jag ledigt en dag då jag försökte anpasssa mig lite till att vara hemma. Därefter har det bara rullat på. Jag jobbade onsdag-lördag, och var på läkarbesök på onsdagen. På tisdagen var det julpyssel med Joanne, vi gjorde egna julkort och jag var jättenöjd.
Själva arbetsdagarna flyter i princip ihop med varandra, jag minns inte vad som särskiljer dem. Dock vet jag att Tove hälsade på mig kort i veckan, och det var fint att se henne.
På lördagen städade jag upp på jobbet efter arbetsdagen, bytte om och åkte till Uppsala på middag hemma hos Stina. Det var jättemysigt, och bara synd att vi inte kunde stanna längre. Vi tog elva-tåget hem och jag låg nedkrupen i min säng runt ett och sov som en stock.
Vaknade på söndagen ett par timmar efter det jag hade tänkt och fick skynda mig för att hinna klart med saker innan jag åkte in till stan för att luncha med Maria, och Sofia och Mattis som kommit ner från Ume. Det var så roligt att träffa Sofia två helger i rad (för att inte tala om att träffas två gånger under samma årstid) , kändes som något riktigt udda, antagligen för att det faktiskt aldrig hänt.

I måndags var det pyssel hos Nina, och vi hade inte träffats på jättelänge, så det vart en del ta-igen-snack. Vi ska se om vi lyckas få ihop nått till UppCon. Nina lär hinna, hon är verkligen i sitt rätta element när hon gör dräkter och spånar ideér. Me - not so much. Det är inte ens säkert att jag ska till UppCon, men tanken är kul och pysslandet lika så. Jag provade iaf det nya tillskottet i hennes peruksamling, och erkänner att jag såg väldigt udda ut i höftlångt, ljusgrått hår. Vi borde ha fotat det, nästa gång kanske? Jag tror min kompis Ted hade gillat det, han har föreslagit att jag borde färga håret vitt någongång, lite som Storm i X-men, haha!
Resten av veckan har bara varit jobb. På torsdagen följde lillasyster med för att jobba några timmar och tjäna pengar som skolan skulle skänka till en tsunamidrabbad skola i Sri Lanka. Det var jättekul att ha med henne, bortsett från att hon är så mycket mer morgonpigg än jag och inte kan läsa av att jag vill ha det tyst första timman innan jobbet ak.a. när jag sitter i kollektivtrafiken. Men så kanske hon var pigg för att hon klev upp 50 minuter före mig. Och hade ändå bara hunnit börja med frukosten när jag var färdig att gå. Varför? För att hennes första 50min gick åt till hår, kläder och make-up. Vilket jag tycker är nästan äcklande och absurt. Jag erkänner att hon visserligen är jättesöt och klär sig snyggt (utom när hon klär sig skitfult), men att en 13åring ska kliva upp en timma tidigare för att fixa till sig, finns inte i min värld. Hon är så långsam på morgnarna att om situationen var annorlunda, och vi exempelvis bodde i ett krigsdrabbat land och behövde ta oss till ett skyddsrum, så skulle hon ta sån tid på att fixa sig att motståndarna skulle hinna komma fram och spränga mig i luften medan jag väntade in henne. För hon skulle säkert tagit 50min på sig då också. Annars var det kul att ha henne där, och det var en hyfsat lugn dag allt som allt.

Torsdagens höjdpunkt var att jag efter nästan en månad, varav sista veckan tillbringats i oro, fick tag i Emilia. Inte förrän jag hörde hennes röst förstod jag hur orolig jag varit för henne, för jag började gråta av lättnad. Sån är jag helt enkelt. Det visade sig att Telia spärrat hennes nummer, och det är därför inte ens mina sms gått fram senaste tiden.

På fredagen hämtade Kori upp mig efter jobbet, och sen hann vi rusa iväg och köpa skor och mat innan vi fixade till oss och åkte iväg till Täby för att va med på Tobias inflyttningsfest.
Det var en avslappnad stämning fastän vi aldrig sett två tredjedelar av folket där, och jag hade jättekul. Väl klockan tre var jag och Kori tillbaka hos henne och Aksel i Hornstull, och jag lyckades sova en fyra-fem timmar innan jag skulle upp, trots att katten använde mitt huvud som studsmatta hela första timmen.
Åkte till jobbet med blodsprängda ögon och hann knappt öppna innan det började dyka upp folk, så det blev varken frukost eller till att byta ut proppen som gått, så det var mörkt på lagret hela dagen. Lyckades få i mig liten macka vid tretiden, och kom inte därifrån förrän en timma efter stängning.
Kom hem till familjen, mamma hade precis dukat fram middag. Sen fick syster sin födelsedagspresent (grattis älskling!) från mig och bror och jag bakade dagen i ära en kaka i vit choklad med glasyr och blåbärsgarnering, som brukar bli populär.
Trots att jag var trött lyckades jag inte somna förrän efter tre, och sen sov jag i drygt tolv timmar. Resten av idag har gått till att dricka te och äta kakor, äta mat, sitta framför datorn och städa på rummet (med andra ord, jag har äntligen fått bort resväskan och påsarna som hopat sig på golvet i två veckor i en alltmer växande hög).
Jag orkar helt enkelt inte göra något. Jag vet inte om det är för att jag sovit för länge, eller om jag faktiskt fortfarande inte tagit igen en veckas bristfälliga sömn. Jag måste sova ordentligt i natt också, jag jobbar sex dagar i sträck den här veckan.
Men ikväll ska jag bara dricka te, hänga upp alla tvättade kläder i garderoben, ta en lång dusch och lyssna på Moloko. Det känns som ett fullt genomförbart projekt, sådant gillar jag.

2 kommentarer:

Nina sa...

ouch, that hurts Nahal!
men iallafall tack för allting, torsdagen, presenterna. allt.

Autumn sa...

Jag älskar dig ändå ^^