Burning Down the House.

There will come a year where I'm happy most of the time, travel more than I already do and have more money than I have time to spend.
I will read books I'll love and watch shows I'll get addicted to and I'll laugh and laugh and laugh. It'll be a year where I have time for school and friends without having to choose. A year in which I don't angst about my studies and life-choices constantly and where I'll feel my own age instead of aged down with worries.
It's a year that ends well, without me spending it's last two weeks constantly sleeping because stress has left me too sleep-deprived to do anything else. A year with few regrets and a little more rewards for hard work and work well done.

That year wasn't this year. Hopefully, it's the next.
And if so happens that it's not 2010, I propose that the entire thing, shattered dreams and dissapointments included, is taken out back and shot.

Snöfall

Det har snöat hela natten. Sist jag såg så mycket snö var när jag hälsade på i Umeå. Det ska bli intressant att ta sig till skolan idag, jag tror att jag ställer in promenaden med tanke på att jag inte köpt vinterkängor än. Annars ser jag egentligen fram emot lektion, den här genus-kursen i maskuliniteter har i princip varit det enda jag läst den här terminen som jag verkligen gillat. Allt annat har varit av det nyttiga, obligatoriska och för min del plågsamma slaget.

Från det ena till det andra. Var duktig och fick i väg papper till Försäkringskassan om bostadsbidraget för nån månad sen och fick besked igår. I vad som endast kan beskrivas ett samband utifrån lagen om alltings jävlighet, fick jag det svaret i samband med att hyresvärden skickat brev om höjning av hyran med 1,5%. Nu måste jag alltså skicka om alla blanketter till Försäkringskassan, som i sig nästan alltid är en procedur i irritation. Fantastiskt.

Nu ska jag bara få iväg inlämningsuppgiften, äta frukost, torka håret och ta mig till lektion. Jag önskar att jag sovit lite...

Why am I not surprised?