Big Apple

The weather here is pitiful. I know Sweden is freezing at the moment, but all this snow falling from the sky is awful, and New York is soaking wet, dark and damp. And it's cold over here as well.

I haven't gotten any real sight-seeing done. I mean, who wants to go all the way up Empire State Building in these conditions? And it's not really easy getting about on foot at the moment either. But I'm hoping for a weekend visits to China Town and Brooklyn.

I've done some shopping, hanging out with family and relatives, seen some of Manhattan and Queens. Tomorrow, I'll be seeing the Tim Burton Exhibition at the Museum of Modern Art. Really, that alone just makes the entire trip brilliant :)

NYC

I made it to New York in one piece.
Will be here the entire week, so if you really got to get hold of me, Internet is your safest bet.
I've already seen Viggo Mortensen on JFK Airport and later had crazy amounts of pizza for dinner. It's been good.

Too bad that I missed my neighbours cruise-trip to Riga though, they seemed to have had an insane time and it would have been fun to have been there. Can't have it all, I guess.

Småprat.

Jag vet inte om det är jag eller livet, eller helt enkelt bara platsen där jag befinner mig i livet, som gör att jag skriver här så sällan.
Jag vill inte vara lika personlig längre, inte för att det någonsin var intimt, men för att det var tillräckligt utlämnande och jag är inte på det humöret längre. Inte just nu.
Jag känner mig inte så kreativ nuförtiden heller. Utloppen blir färre, jag skriver sällan både här och annanstans. Jag läser mer sällan. Det är musiken som är kvar, jag dansar, och det blir mycket mer film och serier istället.

Det finns en viss trötthet i kroppen som motarbetar ambitioner, och den kommer av omständigheterna, av att jag inte skött om mig och av att saker inte kan gå som man hoppats. Ibland känns det som att bagaget blir tyngre utan att jag blivit starkare. Och ibland att jag bara fortsätter att kunna dra det tyngre lasset för att jag blivit starkare. Kanske är det båda, kanske ingetdera.

Uppsala har varit bra för mig, och jag rotar mig försiktigt. Jag kommer bli kvar här ett tag till, åtminstone ett år, för det finns en glädje i att bo här, i att vara och vara med.
Därefter, vem vet.

Igår var det fyra år sedan jag startade den här bloggen. Den har uppfyllt sitt primära syfte, men det finns en liten glädje i att ha kvar den och att ändå skriva här när det faller mig in, så den kanske finns med mig i ännu ett år.
Jag brukar ofta tänka att det känns som att jag snabbt blir äldre och att åren går utan att jag hunnit göra eller uppleva särskilt mycket. Det är fel. Fyra års sporadiska uppdateringar håller minnen vid liv. Samtidigt -så mycket som inte nämnts här som jag ändå bär med mig.
Det är inte alltid bra, men det trodde jag ju inte heller att det skulle vara. Så länge det oftare känns bra än dåligt, så är den lilla lyckan värd en förmögenhet. Varför klaga då? Livet går vidare med eller utan mig, så jag hänger helst med och ser vart jag hamnar.

Nästa stop: New York.

Laid in Earth

"When I am laid,
am laid in earth...
May my wrongs create
no trouble,
no trouble in thy breast.

Remember me!
Remember me!
But ah,
forget my fate!"

- Henry Purcell