25 While 25

I'm closing in on my 25th birthday. Now in all honesty, I can't help but feel a bit old even though I know I'm really not. And I do know I've accomplished a lot, yet feel like I haven't really. So, instead of making the following year my plunging into quarter-life crisis, I've decided to make it a year of adventure, projects and new experiences.

Inspired by lists like "101 things to do in 1001 day", and the book I got for my 20th birthday, "101 things to do before you die" (seriously, it's a tough one to finish. I mean, what kind of psycho wants to swim with sharks and chase down tornadoes anyways?), I've decided to make my own list: 25 While 25.
As it implies, the purpose is to finish all 25 goals within the year that I am 25, from November 4th 2010, to a minute to midnight November 3d 2011. Not only does the idea appeal in that it seems fun, but it also might give me the push I need to finish or try out a lot of things I've been procrastinating for years.

So, without further ado, The List:

1. Have a massive cake-fest and only serve great amounts of home-made sweets.
2. Get a massage or SPA-treatment.
3. Attend a ballet.
4. See an opera, which has to be in German or Italian.
5. Write a postcard/ letter each month, and to a different person each time.
6. Reach my ideal weight of 58kilos, and stay there.
7. Participate and finish in the all female race "Tjej-milen".
8. Finish my Master thesis.
9. Get a tattoo.
10. Learn conversational Spanish.
11. Visit a European capitol I haven't been to yet.
12. Take a trip to Japan.
13. Read 5 authors who's native language is neither Swedish nor English.
14. See the top 25 movies on IMDb's greatest - list.
15. Participate in a short-story contest where first prize exceeds 10.000SEK.
16. Attend a Pride-parade.
17. Move.
18. Throw a real house-warming party.
19. Buy a wig and use it randomly in my everyday life.
20. Go to a karaoke bar and dare to sing.
21. Attend a real ball, with a white tie dress code.
22. Get an internship at a publishing house.
23. Become a member of a political party.
24. Re-start and maintain the sugar-blog, with at least an update a week.
25. Donate blood.


(Everything in burgundy italics is a started but not yet finished project.)
There are a lot of things to do, and one day I might start a "101 things in a 1001 days"-list. But until then, I think this is quite ambitious as it is.

Aniara

I tisdags var jag och såg generalrepetitionen av Stadsteaterns Aniara. Baserad på Harry Martinssons unika rymdäventyr, om flyktingskeppet Aniara som slungas ur sin bana på väg till Mars.
Det är en storsatsning av Stadsteatern inför sitt 50års jubileum, och skådespelarna är inte att fnysa åt. Från stora scenskådisar till musikaltalanger, med musik av Kleerup, har man verkligen försökt göra det här till en fantastisk föreställning som lever upp till sitt rykte.

Men i ärlighetens namn var det nog inte för mig. Jag har aldrig läst Aniara, fastän jag många gånger tänkt på saken. Jag har därför inget att väga och jämföra pjäsen mot. Samspelet mellan musik och ord är riktigt bra, och alla spelar sina roller fantastiskt bra, från den tragikomiske Högkomiker Sandon (Dan Ekborg) och den sorgligen Mimaroben (Sven Ahlström), till den livsglada Daisy (Sara Jangfeldt).
Att jag lämnades likgiltig inför vissa karaktärer var nog inte så mycket beroende av hur de spelats, utan just för att karaktärerna är vilsna och tomma ute i rymden, och försvarsmekanismerna de faller tillbaka på (fakta, information, ignorans) gör dem till endimentionella och tråkiga.

Det blomstrande språk som Harry Martinsson är så känd för gör dock det här en svårbegriplig upplevelse. I början trodde jag att min ovana ledde till den vilsna känslan. Men i pausen då jag och mitt sällskap försökte gå igenom allt som hänt för att få en ordentlig överblick, hörde jag flera i publiken diskutera sin förvirring. Aniara är tung läsning, och därför tung underhållning. Det är en depprimerande och förvirrande historia, och dessa vilsekomna öden som kastas hit och dit i rymdens oändliga kyla faller tillbaka på allt till kulter, sex, förtryck och verklighetsflykt för att klara sig igenom sina decennier av ensamhet.

Det är faktiskt på många sätt långdraget, svårförståeligt och mot slutet även något tröttsamt. Unik föreställning? Ja. Underhållande? Nej, inte egentligen. Men jag är glad att jag såg den. Inte bara för upplevelsens skull, utan för föreställningens höjdpunkt: sången. Nu menar jag inte Kleerups spår (som jag faktiskt uppskattade), utan den sjungna handlingen. Helen Sjöholm gör en makalös insats som den smärtsamt skönsjungande Poetissan, och orden från hennes första låt på scen har följt mig i dagar.

Fabulous Fall

Autumn is here, blowing down winds and raining away days. Uppsala had it's first snowfall of the season this week, and yet today, the sun shines through golden tinted branches and the skies are clearer than my heart could ever wish to be. I hope the sun will keep the worst of the cold at bay just for a while longer and let me love this season for it's glow.

I have a lot to do, for school and work. Though I never had troubles writing material for school, handing in thesis and essays seem to always be my weakest point. Or atleast, handing them in on time. But I am catching up on assignments that have been left dragging, and I've produces more writing-material in the past two months than I've done in the past year all put together. I still worry, and sleeping soundly at night is a rarity... still, my shoulders are lighter.

I actually make the effort of going to the gym these days. This week alone I went three times, yoga, core and boxing (where in the last one was way above my level and almost had me faint). It feels good, yet unlike me. Maybe that in itself is the right way to go, stepping outside of my comfort zone and set ways.

I'm busy, tired, worried yet healthier than I've been for years. And pretty happy, I guess. All in all, things don't look too bad.

Toothpaste Kisses

Cradle me,
I’ll cradle you,
I’ll win your heart with a (wolf whistle).
Pulling shapes just for your eyes.

So with toothpaste kisses and lines.
I’ll be yours and you’ll be.

Lay with me,
I’ll lay with you.
We’ll do the things that lovers do,
Put the starts in our eyes.

And with heart shaped bruises and late night kisses devine.

- The Maccabees

Exotic Talk

RJD2 - live in Uppsala tonight. Me and Ted are going, and I've looked forward to it immensly. It's like the best early birthday present combined with the eagerness of closing in on Christmas Eve when you were a kid.





Unfortunately, I haven't heard too much of his latest album The Colossus yet, but I don't mind. He is good, really really good, and I'll most probably enjoy the show even if I don't recognize many of the tracks.





Joy.