Andas

Jag har tröttnat på så mycket runt omkring mig att jag börjar vakna upp till insikten att jag helt enkelt tröttnat en hel jävla massa på mig själv. Jag vet inte riktigt vad det är som saknas, men jag är inte nöjd. Det måste finnas mer till livet än det här. Det är vad jag dagligen tänker. När jag vaknar, när jag jobbar, när jag sitter hemma och ser på film, när jag ska lägga mig. Det måste finnas mer till livet. När ska det börja? När kommer jag verkligen känna att jag lever utan att det ska göra ont för att jag ska känna det?

Jag har försökt med att stänga ute världen, sitta hemma på mina lediga dagar och läsa böcker och jag myser i den ensamheten, den självvalda solidariska känslan och den tid jag lägger ner på läsandet. Jag har saknat det.
Samtidigt vill jag träffa mina vänner. Jag vill träffa dem utan att de ska behöva svänga förbi jobbet och sitta där i en timma och se på medan jag tar hand om kunderna. Sara och Angelica fick vänta på att jag stängde för dagen tills vi hann prata, de satt och tog det lungt efter tentan så fick vi snacka på tåget hem. Det känns elakt att slösa på deras tid, men de vet att jag jobbar och jag vet att de inte förväntar sig annat än att de får vänta, men jag är väldigt tacksam över besöken. Med det sagt blir jag dock otroligt glad att mina kompisar ändå står ut med den tristessen och svänger förbi.

Jag har äntligen börjat jobba färre dagar i veckan. Nu ska jag börja plugga igen, det känns rätt tungt att hålla på med båda, men rätt. Jag hinner dessutom träffa folk nu, efter arbetstid. Förra lördagen var jag och spelade biljard med Tobias och Annika. Jag tycker vi ska göra om det åtminstone en gång i månaden, tills jag lär mig hur man faktiskt spelar biljard!
Tuva svängde förbi under måndagen, och vi var på SF-bok och sen fikade vi. Det var så kul att upptäcka att vi inte bara kan prata, utan att vi på sätt och vis är väldigt lika (på gott och ont =) trots att vi är väldigt olika.
Kori tittade in dagen efter att hon återvänt från Rom och jag var så glad över att se henne igen även om hon själv skulle till jobbet strax efter. Vi ska ses nu på tisdag och se om vi kan shoppa upp mina små slantar innan lön på fredag.
Jag och Joanne var ute på tisdagen efter jobbet, vi åt thaimat och drack vin och sen tog vi en drink och vi bara pratade, pratade, pratade och det värmer mitt hjärta att Joanne bor i Stockholm igen och att jag hinner träffa henne oftare ett tag framöver innan jag själv flyttar.
På torsdagen, min lediga dag, vaknade jag upp tokförkyld och seg. Jag fick ställa in träning, fika med Kori och middag med Johanna och Tove. Kändes jävligt trist, och jag avskyr att påminnas om att jag inte alltid orkar med. Stannade hemma och såg på SATC och drack litervis med te och var lite självömkande.

Jag har börjat träna lite allt möjligt med mitt (sedan i våras nästan oanvända) sim- och träningskort, efter bara tre veckor känns det iaf som en någorlunda fastlagd rutin. Det känns bra. Det känns som om det är något jag kan börja bry mig om att göra åtminstone. Men nu i veckan vart det bara simning i tisdags. Jag ville orka med Veronicas middag på fredagen, så jag valde att bara sova och skippa pilates.
Det finns inget som middag och en helkväll med snack, fika och något så enkelt, roligt och pinsamt som Singstar, som får mig att inse hur mycket jag egentligen tycker om att vara med andra, fastän jag just nu mest kämpar för att få tid till att vara för mig själv också.
Jag hade det underbart kul i fredags, Veronique och hennes kille var tokfina värdar, och efter att ha åkt därifrån men inte hem, så åt jag frukost med B, Narges och Tobias på ett fik i Zinkensdamm igår och sen köpte vi äntligen våra flygbiljetter. Därefter åkte jag hem, upprymd, nervös och fnittrig, och tillbringade kvällen med att dansa omkring till högmusik och äta ost och kex.
Idag har jag bara varit hemma, tagit det lungt, pratat i telefon med finaste Emilia för första gången på alltför länge och sett fram emot livet.

Ja, det har jag. Jag ser fram emot livet. Det måste finnas mer till livet än tröttheten och bitterheten och orklösheten. Jag tror det. Jag vill tro det.
Det finns fler underbara kvällar med vänner, högläsning och anime med syrran och kramar av mina föräldrar och samtal med bror, böcker att läsa, platser att besöka. Det finns saker som simningen före jobbet, goda drinkar jag vill pröva och musik jag vill höra och filmer jag vill se, folk jag vill umgås mer med och arbetsplatser där alla är snälla, brev jag vill skriva, höstpromenader jag vill gå, foton jag vill ta, vykort jag hoppas på att få, månskensnätter jag aldrig vill missa.
Det finns en hel värld därute som jag inte vill förlora. Det finns mer till livet och mer till mig och framförallt mer för min del. Jag måste tro det, annars kan jag lika gärna vända ryggen till allt det fina jag har och bara lägga mig ner och dö. Och jag vill så mycket mer än så. Jag vill hitta mig själv, se världen och jag vill älska livet.

Relapse

I woke up with a bad cold. And it really gets me that while ill, I fall back into the same old stay-the-fuck-away-from-routines. I don't leave the house. I just kinda drag myself around the place, or watch TV-series on the comp for hours until my body turns all stiff. Then I move, walk down the stairs for another cup of tea - yet again. I've had no food today apart from a small salad and two slices of bread. I'm never hungry when I'm sick, even if it's not that big a deal. I've had more than half a gallon of tea, two cups of hot cocoa, chips and chocolate and I'm cursing myself for not only eating the goddamn stuff, but eating it on the very same day I skipped the gym. Not that I'm in some loving relationship to the gym, but I was actually getting into a pattern, and now it's all messed up. And I haven't even gone to bed yet. I should have had three hours of lovely sleep my now, but I'm still up, like during my days of unemployed collage student when there were no classes.

I was also supposed to go shopping, and then have dinner with friends today (or yesterday, seeing as it's past midnight). Sadly, my body never works with me. Day off from work? Sick! Finally started to work out at the gym? Cold, fever and sore throat! Traveling somewhere or sleeping over at a friends? Oh the joy of an unexpected period.
I'm not supposed to enjoy myself ever, I think.

But what irks me the most, is really how easy old habits are to fall back in. I thought I had already established that I couldn't live like this anymore? Yet all I needed was a cold, and I'm back at square one. I don't know if it's pathetic or unnerving. Most probably - both.

The Hours

"I remember one morning getting up at dawn, there was such a sense of possibility. You know, that feeling? And I remember thinking to myself: So, this is the beginning of happiness. This is where it starts. And of course there will always be more. It never occurred to me it wasn't the beginning. It was happiness. It was the moment. Right then."

- Clarissa Vaughn, The Hours

Retur

Förra veckan hade jag min första lediga vardag sedan vecka 29. Det kändes rätt jobbigt i sin helhet att bara ha haft ledigt på söndagar, men jag bestämde mig för att utnyttja min lediga onsdag till annat än att sova.
Så jag tränade och shoppa lite med Veronica, sedan mötte vi upp med Balsam och Lisa för lunch, sen shoppade jag med Kori, tog ett glas vin med Jo, mötte nyförlovade Stina (grattis igen! XD ) samt fästman och vän för en drink på Vampire Lounge och avslutade dagen med att hinna hem med samma pendel som Jo. Mötte dessutom en man som knappt kunde stå rakt för att han var så full, och undvikandet av honom utvecklades till något av ett socialt experiment - mer om det annan gång.

I sin helhet hektiskt, men ändå jätteroligt!
Planen hade varit att se om jag kunde hitta lite kläder på rean, men förrutom ett par bekväma och vida byxor på Indiska blev det istället massa köp av nyinkomna kläder på H&M. Det var hur som helst lyckat, om än dyrare än jag hoppats.

Problemet uppstod när jag igår fick lönespec för de tre dagar jag jobbade för bokhandeln förra veckan. Jag hade räknat med att få pengarna nu till den 25:e. Men det har blivit fel, och nu får jag delar av lönen i september. Vilket innebär att de pengar jag har kvar på kontot inklusive pengarna som sätts in, antagligen inte kommer räcka till nästa veckas räkningar samt ett SL-kort för ca 2000. Och lönen från tehandeln kommer inte in förrän den 5:e.

Den tråkiga lösningen: Idag efter jobbet ska jag till H&M och återlämna kläder för 800kr. Riktigt fina plagg som jag verkligen tyckte om. Och som jag, ärligt talat, såg jävligt bra ut i.
Fan.

First Bird's Left the Nest

Idag har jag och syrran haft en jätteslapp filmdag med mängder av tecknat. Vi har ätit pizza, käkat ostbågar, druckit te och snackat skit. Vi har dansat runt till hög musik och provat mängder med kläder. Avslutades med högläsning av Howl, nu bara sista kapitlet kvar! En jättefin dag när man är två systrar med huset för sig själva, och dessutom ett bra sommarslut för syrran, hon börjar högstadiet imorgon.

Jag har haft jättekul. Men det känns ändå skumt att det bara är vi. Antagligen för att de andra tre är i Skellefteå, och att bara två kommer hem. Bror börjar Luleå Tekniska nu i höst, och studerar vid deras Campus i Skellefteå. Så föräldrarna är där och hjälper grabben flytta in i sitt korridorsrum. Det känns overkligt. Är vi så gamla redan? Kanske borde jag känna mer stress, jag hade väl egentligen hoppats på att jag som äldst skulle ha flyttat ut först. Men det stör mig inte. Jag tog det bra. Med tanke på att jag jobbat konstant har jag knappt sett skymten av min bror (eller resten av familjen för den delen) senaste månaden, och medan mina föräldrar slitit med allt runt hans flytt så har jag knappt närvarat i hushållet. Det är det enda som känns lite bittert. Det finns inget jag inte skulle unna honom, fastän vi smågnabbas jämt. Men han vet och jag vet att allt är bra mellan oss, även om jag inte varit med så mycket på senare tid, på senare år kanske. Vi har vitt skilda liv, men han var ändå min första vän och lekkamrat.
Igår kväll innan han gick och la sig spelade vi ett par omgångar backgammon jag och han, och snackade lite. Jag gav honom lite råd och visdomsord som han antagligen inte behövde, sa att telefonlinjen samt msn finns behändigt nära och att jag önskar honom all lycka och framgång. Sen kramade jag honom och sa att jag älskade honom och inte skulle vilja ha en annan bror om jag så fick välja.


Så, Milad min bror, jag hoppas att du kommer trivas. Jag hoppas... på allt det bästa man kan önska någon här i livet. Och skulle du behöva mig så finns jag här, inte alltför långt borta trots allt.

Kvällens tekopp: Ringmursblandning.

Ringmursblandning: Svart te smaksatt med bl.a mycket fläder.
Från Kränku i Visby.

Omdöme: Ett gott, lätt fruktigt te som är tillräckligt starkt för att drickas på morgonen. Synd att man inte får veta vad mer de smaksatt teet med.
Present från Kori. Tack söta.

Och på den sjunde dagen vilade hon.

Varmt. Olidligt varmt. Det är ungefär min sammanfattning av den forna veckan, då jag jobbat sex dagar i streck på ett kvavt litet "hål i väggen"-ställe utan luftkonditionering. Jag blir illamående ibland, och på så dåligt humör att jag mest önskar att det inte ska dyka upp några kunder alls. Igår hade jag dock en trio turister, en amerikanska och två finskor, och de var så otroligt roliga och charmiga att jag skrattade och prata med de i säkert 45minuter - 1 timma. De köpte hur mycket te som helst, och bara nån minut efter att de gått kom de tillbaka igen för att ta en bild på mig för att de tyckte jag var så "charmig och söt". Jag tyckte faktiskt riktigt bra om de redan innan de sa det, men det var ju inte illa det heller =)
En annars så mysig plats att jobba på har med andra ord varit en bastulik dödsfälla, och när värmen inte gjort mig yr, eller den senaste dagarnas spänning i luften inte gett mig huvudvärk (kan det inte bara åska snart? Jag orkar inte med trycket) så har det varit så varmt att jag idag fick i mig min andra kopp te på tre dagar, och det är för lite för att jag ska fungera normalt. Det enda som ger mig mer huvudvärk när jag avstår, är då jag kör cold turkey med socker, och efter en veckas sockerbrist har jag så ont i huvudet att jag vill gråta (patetiskt, jag vet).

När jag kommer hem till kvällen är jag en vissen blomma, och orken har runnit ur mig redan på vägen hem. Ibland åker jag förbi min busshållplats eftersom jag är för matt för att reagera i tid. Dagen har tillbringats som förra söndagen, i stort sett sover jag 12 timmar i sträck, sen läser jag resten av dagen. Idag är det andra boken i Jim Butchers Dresden Files som gäller. Sen kanske jag kollar på lite film med syrran. Jag och hon åt lite chips och dansade och såg på film igår kväll innan jag kollapsade av trötthet.
Men söndagarna är inte helt osociala. Förra söndagen träffade jag Natti lite kort till kvällen, idag har vi släkt på besök. Nästa helg ska jag spela spel med Johan och Maria.
Annars har veckan varit väldigt lugn, jag orkar som sagt inte med så mycket. I onsdags var jag hemma hos Jo efter jobbet, vi såg på vänner och spelade Alfapet (första gången sen jag var nio, jag fick spö :P ) och så satt vi bara och snacka lite.
Torsdagen började med ett antiklimax, som ändå lyckades vända och bli dagens höjdpunkt. För första gången på månader tänkte jag använda mitt förbannade träningskort och klev up fyra timmar innan jag behövde gå till jobbet och åkte ut till simhallen. Mötte upp med Veronica och upptäckte att simhallen har sommarstängt fram till 11/8. Det var riktigt bittert. Men V föreslog spontant att vi bada vid Alviks strand. Så vi åker dit, byter typ om i ett buskage, lägger kläderna under ett par buskar och hoppar i sjön precis vid promenadstråket! Det var så roligt, och jättehärligt i vattnet att jag tycker vi ska göra om det i veckan om det blir så vidrigt varmt igen. Tyvärr skulle jag ju åka till jobbet direkt efter, och fick skölja av mig lätt i handfatet på toan av rädsla för att lukta sjövatten hela dagen. Mest synd var det ju att doppet som började dagen, även var dagens höjdpunkt. Sen gick det mest utför.
Fredag fick jag finbesök av Josefine som storshoppat och jag vart jätteavundsjuk på alla snygga kläder och fynd. Men jag har varken ork eller pengar, så jag vet tusan inte när jag ska shoppa. Mest kul med att Josefine hälsar på är att vi annars knappt umgås bara jag och hon, det är alltid i ett gäng. Även om det också är jättekul, så är det synd att vi tekniskt sätt bor så nära, men mest ses när vi åker ut till Lingbo eller liknande. Imorgon ska vi iaf gå på bio och se The Dark Knight (igen!)
På tal om Lingbo, hur trött och lat är man inte om ens resväska fortfarande ligger på golvet, bara till två tredjedelar urpackad? Jag kom hem för drygt två veckor sen och den bara ligger där. Jag vet inte varför jag inte tar tag i det. Känns på något sätt som att sommaren redan skulle vara över om jag plockar bort allt. Men eftersom jag jobbar konstant i tre veckor till, så är väl sommaren i stort sett över ändå. Jag ska ta itu med att packa upp ikväll så att Josefine slipper sova över i mitt stökiga rum.

Nu ska jag återgå till min bok. Den där Harry Dresden är inte fy skam.