tisdag, mars 03, 2009

Pedar

Pappa fyllde år idag! Jag vaknade sent på eftermiddagen alldeles seg, men inom en timma var jag på väg in till stan. Köpte honom The Godfather-boxen i present, och hann även plocka upp blommor och tårta på hemvägen.

Det var familjen (minus Milad som dock ringde in) och några av pappas vänner som mamma bjöd in på kort varsel för att delvis överraska pappa och delvis bara ha en trevlig middag. De trodde till och med att det bara var vanlig "grabbmiddag", så det var väl lika mycket överraskning för de. Det var iaf trevligt med mat, och tårta och sen såg jag och Nina på film för oss själva.

Nu har gästerna gått, syrran sover och mamma och pappa ska lägga sig. Bara jag kvar, så jag ska väl skriva lite och nattuggla.
Kan tänka mig att mamma är riktigt trött, hon tog semester idag och lagade mat och fixade inför kvällen och vi var inte mycket till hjälp. Pappa såg iaf väldigt glad ut och han tyckte om presenten, så det var lyckat och det gör mig gott i hjärtat att han tyckte om allt.
Grattis pappa! Jag älskar dig.


(Som en fotnot: Ordet pedar betyder far på persiska. Det är så roligt med språk, för det är ganska troligt att dessa två ord har samma grund trots språkens olikheter, för båda stammar ur indoeuropeiska-språkgrenen.
Pater (latin) - Vater (tyska) - Father (eng) - Fader.
Jag undrar om det inte går åt liknande håll i persiskan?
Pater (latin) - Padre (spanska/italienska) - Pedar (persiska).

Finns antagligen en del steg där emellan. Skulle inte förvåna mig om det persiska ordet gått i dessa banor men ändå varit något olikt, för att sedan kanske påverkas av att morerna bosatte sig en tid i Spanien (inte för att morer och perser egentligen hade med varandra att göra...) och därefter återvände till olika regioner i Mellanöstern med en del nya influenser. Detta är dock bara spekulationer från min sida, jag är inte särskilt insatt i vare sig språkhistoria eller det morisk-spanska kulturmötet. Tål ändå att tänkas på om man är intresserad av sådant, vilket jag är. Då lika men ändå så olika, min rötter... Som sagt, endast en fotnot.)

3 kommentarer:

Johan sa...

Visst är de besläktade. Och jag tror inte att det har behövts några moriska influenser: far är ett sådant där ord som det skall väldigt mycket till för att yttre påverkan (snarare än bara språkets utveckling, som vi ser i de olika skillnaderna) skall göra mycket åt det: det hette "pitar" på fornpersiska, "pidar" på medelpersiska och om man tittar här ser man att det har funnits en rad centrala ord där "i" som första vokal gått till "e" i persiskan, men stannat som "i" i andra iranska språk: pidar > pedar, dil > del, zīndagīh > zendegi. Så det verkar vara en helt naturlig utveckling. :)

//JJ

Nahal sa...

Att i övergått till e i många fall var jag medveten om, men jag visste inte att det hette "pitar" i fornpersiskan.
Jag har faktiskt ingen koll på fornpersiska över lag =)

Johan sa...

Jag har, som du vet, ingen koll på persiska överlag, oavsett tidsperiod. Däremot är jag rätt bra på språkutveckling, så jag vet vad jag skall leta upp och jämföra med och hur jag skall hitta det. :)

//JJ