Bouncing off Clouds

Idag borde jag egentligen skriva recensioner. Men nu när jag sitter framför datorn skriver jag på annat. De senaste dagarna har jag bara haft en sån underbar lust att skriva, och det känns som om det inte gör något alls att inget annat blir gjort bara jag får göra just det.
Jag läste nyss ut en bra bok också. Jag ligger OK i fas med skolan. Jag har skrivarlusten tillbaka, hur tillfälligt det än blir. Samtidigt som jag skriver lyssnar jag dessutom på mitt nya Tori Amos- album och allt känns bara så bra. Det är så skönt att kunna skriva: allt känns bra.

I natt pratade jag i telefon med Emilia. Det var så härligt. Vi pratade över msn och bestämde att telefonen skulle vara bättre, och någon gång efter midnatt ringde hon och någon gång efter fem la vi på. Jag har aldrig suttit i ett så långt samtal förr, det var underligt och samtidigt fantastiskt att jag och Emilia kan prata i fem timmar om allt mellan himmel och jord och det kändes bara så fint att prata med henne. You're amazing, sweetie, just amazing.
Strax efter att jag lagt på hörde jag steg i trappen, mamma hade vaknat och sett att lampan var på nere i källaren . Hennes min när hon upptäckte att klockan var halv 6 på morgonen, att jag inte lagt mig än och att jag suttit i telefon i timtal är obeskrivbar. Det var komiskt.

I helgen sov jag över hos Veronique. Vi drack lite vin, fixade till oss och skulle ut och dansa med Balsam och Narges (som var i stan!) men allt hamnade lite på ända, så vi kom, såg och gick, hann säga hej till tjejerna och när vi hamnat i kön till ett annat ställe bestämde vi oss för att en promenad genom stan varit tillräckligt. Vi åkte hem och drack romdrinkar och åt chips och pratade istället. Det var jättetrevligt. Enda missen var att vi glömde dra tillbaka klockan så vi klev upp tidigare än vi behövde dagen efter.
Jag läste Ronja på Café Edenborg och kollade kläder på Indiska och sen mötte jag upp med Sofia och pojkvän för att äta mongolian barbaque med Johan. Det var jättetrevligt, och jag är så glad över att jag hann träffa Sofia igen innan hon flög iväg på sin 5 månaders resa till sydost Asien + Oceanien nu i måndags. Jag hoppas att hon har sitt livs bästa äventyr, jag kommer sakna henne.

Vad annars? Jo, lite krasslig men det är överkomligt. Ekonomiskt kniper det lite, men det är inte ovanligt. Jag har läst en del till jobbet i veckan, det var faktiskt inget som jag tyckte illa om, allt var bra eller bättre än så.

Imorgon ska jag gå på stan med Sara, vi ska äta ute och se Hairspray tillsammans, istället för att köpa varandra födelsedagspresenter. En nu tvåårig och förhoppningsvist långvarig tradition! Har sett lite klipp från filmen och den verkar vara sådär färgglad, sprudlande och corny så att det faktiskt kan bli riktigt kul.

På tal om födelsedagar, det är det enda jag är lite skeptiskt mot just nu. Jag ser liksom inget kul med att fylla 22. Jag har dessutom varit så social senaste två veckorna att jag inte har större lust att fira och festa. Jag har dessutom ekonomin att tänka på. Och det är snart jul och nyår, trots allt. Förra året hade jag middag med familjen, var jag på inflyttningsfest i Uppsala på själva födelsedagen med gymnasiegänget, sen firades jag på Sjätte Tunnan av forumarna, hade en heldag på stan med S, och så hade jag mysig middag och sen teater med tjejerna från Uni. Mycket firande och många gånger dessutom. Det var hur kul som helst.
I år känner jag inte för det. Jag vill bara vara hemma med familjen och äta mammas mat, baka nått ur min kakbok och ta det lungt. That's it. Birthday's off this year, and it feels fiiine =)

Låt just nu: Bouncing off Clouds - Tori Amos

I would prefer a future

Dagens citat:

"Every saint has a past and every sinner has a future."

Oscar Wilde var ett geni. Det ena citatet efter det andra fångar mig. Det är få jag hittat så många citat av som jag tyckt om så som jag tycker om Oscar Wilde. Mark Twain är en annan.

Shed the Skin

Offer me
eyes that see
past my skin
through the veins
to where the
heart sings
beats away

Then I’ll
let go, over
and again

Speak words
forever free
no longer hid
nor lodged behind
that perfect cold
all plastic
smile

Den här dök upp i mitt block idag. Jag vet inte om jag ska lämna den här, eller om jag kommer utveckla den till något mer senare. Det känns som den har möjlighet till att bli något annat.

Bunny?!

Imorgon måste jag vara på plats (utanför institutionsrektors rum 09.15) för att försvara min uppsats. Det här är alltså B-uppsatsen som jag lämnade in för en och en halv månad sedan. Opponeringen sker imorgon och trots att jag tycker att jag gjort ett bra jobb, så är jag nervös och lite illamående inför det hela. Jag skrev min uppsats om Edelfeldts dikt "Isis", om förmänskligandet av gudinnan och om kärlekstemat. Det kommer kännas konstigt om det jag anser vara ett väl utfört uppsatsarbete blir fullständigt slaktat.

För att inte gräva ner mig i oron och förkyldningen, så surfar jag I can has cheezburger. Jag menar, vem kan låta bli att le då? Se bara på den här sötnosen:


I rest my case.

Hooded Hero

Jag har varit duktig i veckan. Pluggat, skrivit små spalter till jobbet, skrivit på recensioner, läst recensions- material, varit social, inte slösat pengar (för jag har inga), och sett till att vila massor för att bli av med snuvan (och öronvärken och ömheten i halsen...).

Jag vill unna mig något, för jag är sjuk och då tycker jag att det är OK. Mest av allt vill jag egentligen ha choklad, men vi har ingen choklad hemma och jag orkar inte ta mig till Konsum.

Så jag nöjer mig fint med Robin Hood. Jag unnar mig lite Robin Hood-tid, så är allt lite bättre igen. Nu refererar jag till den brittiska BBC serien som jag pratade om i våras. Där allt är fel tidsenligt, från vapen till kläder till språk. Men den var rätt fin och underhållande ändå. Visserligen är jag partisk för Robin Hood, så jag kan inte stå som en objektiv dömmande av det hela. Objektivt sätt finns det mycket bättre serier att lägga ner tid på ^^
Andra säsongen har i alla fall precis börjat sändas, och jag har de tre första avsnitten. Jag är lite nyfiken också, på vad som händer nu när Marion däckade Guy i första säsongens sista avsnitt och flydde bröllopsfältet. Guy är den intressanta ondingen här, faktiskt. Sheriffen av Nottingham är så överdriven att han är lite småjobbig ibland, men det är en intressant fotnot att han är artisten Lily Allens pappa...
Sen är Jonas Armstrong rätt charmig som Robin Hood, and that's basically the main issue here.

Fairyfood

Det känns som om det var länge sen jag postade en dikt här, men det var nog inte det. Nu är jag iaf sjuk förkyld och bänkad här hemma framför datorn, så jag tror att det blir en del bloggskrivande i veckan åtminstone, även om lyrik och prosa av det finare slaget uteblir.

Jag skrev den här dikten i somras, till Catahyas tävling med temat Folktro. Tanken var att skicka in noveller och dikter där de vinnande bidrag skulle ges ut i en antologi. Man lade sedan ner dikt-kategorin, så jag får aldrig veta om den här dög något till. Men då den inte är aktuell i tävlingssammanhang längre så tänkte jag posta den här.

I älvaringen

Barn, har du fastnat i vår ring,
på denna platsen mellan ting?
Här där gränserna flyter fritt
där dag är natt och svart är vitt?

Och så har du ätit av min mat,
rövat godsaker från mitt fat.
Då är du tvungen att stanna kvar,
förbli hos oss i alla dar.

Men lilla vän, gråt nu ej!
Värre saker kunde hända dig.

Syster din sjöng de vackra orden,
men lurades av Näcken ner i floden.
Och storebror som var så vis
följde Huldran in i morgondis.

Nej, lika bra att bli kvar här,
leva på skogens svamp och bär.
Gömma sig för trollen tills dagen grytt,
bli sedan vän med båd’ korp och knytt.

Men glöm inte att vakta tungan väl!
Ger du ut ditt namn har du sålt din själ.
Så lyss till allt jag nu har sagt
och luras ej av sagans prakt.

Barn, få är villiga att hjälpa dig
och även jag slukar dig, om du låter mig.

---

Tidigare antologier inkluderar Drömskärvor och nytryckta Vinter & hav, där undertecknad faktiskt är med. Den låg tyvärr på is väldigt länge, så det är intressant att den nu tryckts, tre år efter att jag skickade in mitt bidrag. Omslaget går att se här.
Jag kan inte säga att jag är förtjust i baksidetexten (för det är jag inte) men jag var inte involverad i det så jag har inget att säga till om. Utifall att någon av mina kära bloggläsare är nyfikna på att köpa Vinter & hav så är det bara att höra av sig. Jag gör inte reklam för min egen skull, faktiskt. De är så snåla så jag måste antagligen köpa mitt eget ex ^^, så jag tjänar inget på att ni köper den, det skulle bara vara trevligt om ni gjorde det.

Catahyas senaste antologi kommer, bortsett från Folktro, även att täcka teman Skräck och Tecken. Så för de av mina vänner som är intresserade av att skriva noveller med fantasyanknytning rekomenderar jag att bli medlem på Catahya och skicka in ett par tävlingsbidrag innan deadline i slutet av november. För mer info, se Catahya.

Solesan

Är det någon som minns Solesan? Det var ett vitamintillskott för barn, i en svart flaska med gul skruvkork. På flaskan fanns bland annat bilder av apelsiner och av ett barn som log så käkarna värkte som en annan imbecill (jag letade faktiskt upp en bild via Google).

När jag var liten brukade jag få en matsked Solesan dagligen. Det var faktiskt så gott att min mamma lyckades övertyga mig att det var farligt, livshotande farligt, att ta mer än den dagliga dosen, av rädsla för att jag skulle hälla i mig det då hon inte såg. En gång tog jag faktiskt dubbla dosen och sen gick jag runt och var orolig resten av dagen, men jag vågade inte berätta för mamma heller. Jag gjorde aldrig om det. Skrattretande egentligen, nu i efterhand, hur lätt man gick på vad mamma sa och hur starkt skuldkänslorna påverkade en.

Men, tillbaka till ämnet. Solesan bytte med åren namnet till Sana-sol, och jag tror att jag slutade ta det i samband med att jag började mellanstadiet. Varför tänker jag då på Solesan nu, nästan 12 år senare?
Jo, jag har haft järnbrist sedan jag var 16. I flera år har jag tagit tillskott i form av tabletter, fram till mitt senaste besök i Iran. Där upptäckte mamma ett brittiskt järntillskott i flytande form. Det såg ut som hostmedicin ungefär. Mamma tyckte det verkade så bra att hon köpte hem flera flaskor i hopp om att jag skulle bli bättre på att ta mina tillskott. Hon måste själv ta järnmedicin, så det här var ju ett jättebra sätt för henne att ta det och samtidigt påminna mig, jämt och ständigt, att inte glömma att ta min dos också. Men fram till nu har jag periodvis lyckats undvika detta genom att fortsätta ta alla tabletter jag bunkrat upp med.

Och nu till poängen: Mina järntabletter har nu tagit slut. Och Feroglobin smakar fruktansvärt. Det smakar som min barndoms Solesan, uppblandat med blod. Yeah. Precis så. Så ni kan tänka er hur jävla bra det här kommer att gå. Vi har säkert minst tio flaskor till att ta oss igenom dessutom. O happy fucking day.

Blodcirkulation Noll

Det är kallare ute än jag hade förväntat mig. Efter en värmande och härlig fika med Ina, där vi båda pratade ut med varandra så som vi sällan hinner göra, är jag nu hemma och huttrar och dricker te. Trots att jag var påpälsad var händena kalla som is, och Inas kommentar till min bristfälliga blodcirkulation var: "Du är ju nästan död Nahal!" Så kall, med andra ord.
Sällskapet ifråga var inte mycket bättre själv, så jag hoppas att hon tar och stannar hemma och kurerar sig innan hon blir så förkyld att hon inte orkar kliva upp. Jag är glad att hon orkade med idag iaf, vi ska försöka ses oftare, och inte bara bland hyllorna i bokhandeln.

På vägen hem pratade jag med Jo. Jag saknar Jo. Jag vet att hon antagligen flyttar tillbaka till Stockholm i vår, och det finns en stor chans att jag hälsar på henne i Öret i december, men jag saknar ändå henne extra just för att jag vet att jag inte kan träffa henne nu, spontant.

Har även ställt in lunch med Maria imorgon till min egen stora besvikelse, men jag mår inte bra nog för att släpa mig ut till skolan bara för att äta, trots att jag verkligen vill träffa Maria. Och jag är sugen på thai-mat också för den delen. De har hur god kyckling i curry som helst. Verkligen. Och en så stark soyabaserad sås att jag får tårar i ögonen av den och ändå kan jag inte låta bli den var gång vi äter där. När blev jag så förbannat glupsk? Fram till 2 år sedan klagade folk på att jag aldrig åt, nu är jag hungrig hela tiden!

Nu, mer te och recension av Hipira.
Så ska jag försöka komma på bästa sätt att undvika Alis senaste bloggutmaningshelvetskap. Jag har inte ens svarat på den förra... Jag vet att han gör så med flit för att jag har issues med utmaningar, bastard...

Join Us, We Have Cookies

I förrgår var jag och hälsade på Sara. Vi hann prata en del trots att mycket annat skulle fixas och göras klart, och snart måste vi nog boka datum till när vi ska se Hairspray, för jag måste planer minst en till två veckor innan annars blir inget av.

Igår var familjen på 25års middag hemma hos ett par familjebekanta. Det var trevligt sällskap och massa god mat, och jag åt för mycket men är glad att jag åkte hem innan efterrätten serverades. Det hade varit tokkul att dra ut och festa med Balsam sen också, men jag var/är så förkyld, och jag behöver jobba också.

Så jag satt hemma och skrev på små artiklar och lite recensioner till jobbet istället. Ska skriva två-tre spalter till nästa nyhetstidning är det tänkt. Så sitter jag och läser första Vampire Hunter D romanen, för jag tänkte försöka recensera den lagom till Halloween.
Det som är aktuellt ska dock vara inskickat till senast tisdag, helst imorgon. Jag borde väl sitta med det nu, men jag har ingen lust. Jag lär inte behöva bråka med lillebror om datorn lika mycket från och med nu iaf, för han köpte en egen nu i helgen (wohooo!) Trodde aldrig jag skulle vara så nöjd över att någon annan än jag själv köper dator :P Därför kan jag sitta och skriva mer imorgon.

Idag ska jag åka in till stan och fika med världens bästa Ina istället. Mycket bra =)

Winehouse Bond

Det hade tydligen ryktats om att Amy Winehouse skulle sjunga nästa Bond-tema. Men det hade jag inte hört förrän då jag just läste att det inte blir hon, utan finska bandet HIM som ska göra det istället. Jag är inte särskilt förtjust i HIM. Däremot tycker jag att alla ska ta och lyssna lite på Winehouse senaste album "Back to Black". Själv ska jag införskaffa tidigare album.

Fast jag kan inte låta bli att tycka att Winehouse liknar hon galna Oh-my-god-Janice från Vänner :P

"And I go back to..."

Jag är hemma, jag är trött och jag försöker få skolan i systemet igen. Jag har inte haft lektion på två veckor och tanken på att kliva upp klockan sju imorgon (idag) gör ont. Det känns som att det är så sällan jag gör det, vilket inte stämmer helt. Åtminstone någon dag i veckan kliver jag upp före åtta, men det är bara att se i vitögat, jag är en nattuggla bortsett från fjädrarna och gnagardieten. Ja, synen är ju inte den bästa heller visserligen...

Aaanyway, jag har inte bloggat på nästan två veckor. Mycket dålig. Skam. Om jag inte tar tag i detta förlorar jag min heder. Stenad på torget. And so on and so forth and all that jazz. Jag har faktiskt haft en hel del att skriva om, varför blir det aldrig av att jag skriver?

Vad har jag gjort, va har jag gjort?
Jag har fått tillbaka tentan jag skrev för nästan två veckor sen, den där jag misslyckats med at förstå kursen. Jag fick godkänt och slapp komplettera, men det var på gränsen. Jag inser att hade jag fått underkänt hade jag haft en chans till bättre slutbetyg då jag gjorde om, och kan därför inte glädja mig över mitt svaga med godkända betyg. Men samtidigt kanske jag inte förstått kursen trots hårdare studier, och då hade jag ödslat tid på något som inte intresserar mig heller. Det får vara. Jag må just ha fått det sämsta godkännandet hittills under min tid på universitetet, men vafan, jag har aldrig påstått att jag var perfekt.

Jag har inte sökt till vidarestudier nästa termin.
Hinner jag klart med kandidatuppsatsen och känner för att fortsätta behöver jag inte annat än att dyka upp vid inskrivningen till magisterkursen i januari. Annars tar jag studieuppehåll och pluggar ikapp sådant jag missat. Eller nått. Jag vet inte vad jag vill just nu, bara att jag inte vill just det här.
Men jag tycker iaf om min nuvarande kurs, "Barnlitteraturens poetik" och jag ska skriva min kandidatuppsats kring Ronja Rövardotter, eller om Skalle-Pers roll i det hela, för att vara specifik. Jag räddar inte världen från framtida epidemier, men jag trivs, och det är så långt mitt intresse och min ork sträcker sig just nu.

Jag har denna vecka fastnat för Yeah Yeah Yeahs "Gold Lion", Loke Nybergs "Schysstakillen" och Chris Cornells "You know my name", i den ordningen. Jag har spelat sönder de, låtit de gå på repeat antagligen upp till 100ggr innan jag gått vidare till nästa. Senaste tillskottet på listan är Amy Winehouse "Back to Black". Jag är helt såld på den låten.

I måndags var jag hos Dr. Nie. Hon tycker att jag vissar positiva tecken på akupunkturen. Hon tycker att jag ska komma på en ny 5-dagars kur, vilket skulle uppgå i ca 10behandlingsdagar från det att jag började. Det är mindre än väntat, så jag hoppas på det bästa trots att hon inget kan lova. Hon måste ha över 100 olika patienter i veckan, och om du inte är stammis sedan länge fattar jag inte hur hon kan hålla reda på alla. Namnen specifikt. Jag var hos henne sist för en månad sedan, jag har inga förväntningar om att hon skall minnas mig vid namn. Men hon känner igen mig direkt, och jag undrar om det inte är för att min vinröda kalufs avslöjar mig. Hon kallar mig "vackra lilla", vilket är så galet rart, speciellt då jag faktiskt är större i storlek än vad hon är...

Igår kväll var jag och fikade med Balsam och Veronica. Det vart en del heart-to-heart och som alltid härligt att bara vara. Innan dess var vi inklusive Tobias, på läsning med Sara Stridsberg, och min nyfikenhet väcktes. Får ta och införskaffa Drömfakulteten snart. Mellan läsningen spelades det fiol och piano och jag var nästan mer fångad av det. En lyckad kväll bortsett från att jag under fikan helt plötsligt fick magsmärtor, jag fattar fortfarande inte vad det rörde sig om.

Vad mer... Jag har börjat känna av den där tröttheten som sveper in mig i slutet av hösten. Den är för tidig, den får inte dyka upp ännu. Jag älskar hösten. Den är underbar och jag känner verkligen hur något i mig vaknar till bland färgerna och de kyliga vindarna, när det immar då jag pratar, eller löven krasar eller natten bara är dimmig och mörk och tar mig någon annanstans.
Så vad fasar jag inför? Jag klarar inte av gråheten, det kalla bistra som sväljer mitt liv och tafsar genom kläderna, vars vindar river hår och skalp, vars färgglada löv blivit förmultnande bruna klumpar av äckel. När hösten slingrar sig med vintern dör det där inombords som vaknat med sensommarens löften om frost och färg. För var år som går älskar jag hösten mer utan att kunna skaka av mig den där känslan av att gå i ide.
Och ju närmare min födelsedag nalkas desto tydligare blir gråheten. När jag var yngre var födelsedagen ett ljus i det mörkret, en festlighet att se fram emot. Nu är det en tyngd. Jag blir allt mer medveten om vad jag åtstadkommit (inte särskilt mycket) och det jag inte åstadkommit (alltför mycket) och det skrämmer mig då jag vågar ta fram tankarn kring det och syna de, vilket jag försöker undvika som pesten själv. Jag vill inte. Jag behöver inte sånt just nu. Eller någonsin för den delen.

Jag har skrivit fler dikter än vanligt, och läst lite mer, både serier och böcker. Jag har så mycket hemma just nu som jag vill läsa igenom att det känns som att jag hamnar i dödläge, jag kan inte välja vad jag ska läsa och väljer därför inget. Löjligt!

Annars så är det fint. I torsdags flög jag till Umeå, och jag kom hem i måndags. Det var härligt - mer om det i nästa inlägg. God natt.

Light up the Sky

Ikväll ska jag se Stardust på bio.


Tillägg: Så vi såg Stardust, ett gäng på åtta personer. Jag måste först och främst säga: Har du läst den, se den utan förväntningarna om att den ska likna boken. Det är ingen idé, man blir bra besviken då.

Som film tycker jag den var charmig, rolig, söt och mysig. Den hade kvar sin sagokänlsa, miljöerna var fina, och handlingen lagom romantiskt om än förutsägbar. Effekterna var aningen B förstås. Allt det gröna ljuset fick mig att tänka på första Pirates-filmen och även Return of the King. Till och med lite Harry Potter... och jag måste säga att fantasyfilmerna har fått ett galet uppsving, varenda trailer handlade om fantasyinriktade filmer (jag ska nog läsa The Golden Compass snart så jag har gjort det innan jag ser filmen...)
Men, åter till Stardust. Den var något ojämn. Ibland kändes den för utdragen, fel saker tog för mycket tid och plats. En del av rollerna kändes lite platta, andra var dock mycket underhållande. Pfeiffer som Lamia var cool och vacker (i sin unga form förstås) men hennes schizofrena slutscen var bara underlig. Claire Danes var bättre än väntat som Yvain, men under hennes monolog i karavanvagnen kunde jag inte sluta tänka på varför hon skakade på huvudet hela tiden då hon pratade.
de Niros roll vart som en underlig hyllning till dagens piratkapten á la Captain Jack Sparrow, men extremare. Kanske just för att jag fortfarande ser mafioso de Niro, och han blir på så sätt än mer eccentrisk i sin roll. Jag tyckte även mycket om kungen och prinsarna av Stormhold. De var underhållande, underliga, illvilliga och roliga. I det stora hela tyckte jag helt enkelt om filmen. Jag uppskattar sagoelement i min vardag.

Bör nämnas att DNs kritiker ganska mycket sågat filmen. I vanliga fall skulle det inte störa mig, man får tycka vad man vill, om han så tydligt inte var dum i huvudet. Han börjar recensionen med "'Stardust' som bygger på Neil Gaimans uppmärksammade böcker" - Nej, det är en bok, och den heter just Stardust. Och fortsätter med kommentarer som "Här ger sig oförvägne unge Charlie Cox in i för människor förbjudna landet Stormhold - känt från Neil Gaiman-böcker" - Nej, din okultiverade litterära amöba, Stormhold nämns endast i boken Stardust, och är då ett litet kungarike inom gränserna för älvlandet, i originalet kallat Fearie. Det är med andra ord, inte ett dugg likt filmen, vilket du skulle ha vetat om du faktiskt läst boken innan du öppnade käften.

Jag tyckte som sagt om filmen. Sällskapet var också väldigt fint, men jag saknade några i våra led.

Dark Knight

Balsam, när Dark Knight-postern (inte filmbolagets) dök upp, la du upp den för mig att se direkt. Det här klippet är tillägnat dig. Jokern ger mig rysningar längs med ryggraden. Sättet han rullar "r":en förföljer mig efter jag lämnat datorn. Och jag tycker om det. Hur kan man låta bli? He's a man of his worrrrd.