måndag, oktober 22, 2007

Solesan

Är det någon som minns Solesan? Det var ett vitamintillskott för barn, i en svart flaska med gul skruvkork. På flaskan fanns bland annat bilder av apelsiner och av ett barn som log så käkarna värkte som en annan imbecill (jag letade faktiskt upp en bild via Google).

När jag var liten brukade jag få en matsked Solesan dagligen. Det var faktiskt så gott att min mamma lyckades övertyga mig att det var farligt, livshotande farligt, att ta mer än den dagliga dosen, av rädsla för att jag skulle hälla i mig det då hon inte såg. En gång tog jag faktiskt dubbla dosen och sen gick jag runt och var orolig resten av dagen, men jag vågade inte berätta för mamma heller. Jag gjorde aldrig om det. Skrattretande egentligen, nu i efterhand, hur lätt man gick på vad mamma sa och hur starkt skuldkänslorna påverkade en.

Men, tillbaka till ämnet. Solesan bytte med åren namnet till Sana-sol, och jag tror att jag slutade ta det i samband med att jag började mellanstadiet. Varför tänker jag då på Solesan nu, nästan 12 år senare?
Jo, jag har haft järnbrist sedan jag var 16. I flera år har jag tagit tillskott i form av tabletter, fram till mitt senaste besök i Iran. Där upptäckte mamma ett brittiskt järntillskott i flytande form. Det såg ut som hostmedicin ungefär. Mamma tyckte det verkade så bra att hon köpte hem flera flaskor i hopp om att jag skulle bli bättre på att ta mina tillskott. Hon måste själv ta järnmedicin, så det här var ju ett jättebra sätt för henne att ta det och samtidigt påminna mig, jämt och ständigt, att inte glömma att ta min dos också. Men fram till nu har jag periodvis lyckats undvika detta genom att fortsätta ta alla tabletter jag bunkrat upp med.

Och nu till poängen: Mina järntabletter har nu tagit slut. Och Feroglobin smakar fruktansvärt. Det smakar som min barndoms Solesan, uppblandat med blod. Yeah. Precis så. Så ni kan tänka er hur jävla bra det här kommer att gå. Vi har säkert minst tio flaskor till att ta oss igenom dessutom. O happy fucking day.

2 kommentarer:

Unknown sa...

yay jag minns.. Jag minns den även varje morgon då jag öppnar kylskåpet och ser den.
Den smakar lika gott nu som den gjorde när man var barn och den hette Solesan - men nu är jag inte lika lättskrämd så vågar ta lite mer. Men mor din gjorde helt rätt när hon fick dig att inte ta mer än så mycket man skulle ta. För annars så skulle du ha ätit upp den, som om det var godis.. *smile*

Annars så finns det järntabletter där man ger blod - bara att smöra in sig lite så brukar man kunna få av dem.

hihi lycka till med järnet och TA det annars så mår man inte så bra.

Autumn sa...

Nja, nu i efterhand har jag hört att överdoser har laxerande effekt, så det kunde ha slutat illa :P

Mina järntabletter finns att köpa receptfritt på apoteket, jag vill bara inte lägga ut pengarna när det ändå finns järntillskott hemma, det känns så onödigt...