Det är kallare ute än jag hade förväntat mig. Efter en värmande och härlig fika med Ina, där vi båda pratade ut med varandra så som vi sällan hinner göra, är jag nu hemma och huttrar och dricker te. Trots att jag var påpälsad var händena kalla som is, och Inas kommentar till min bristfälliga blodcirkulation var: "Du är ju nästan död Nahal!" Så kall, med andra ord.
Sällskapet ifråga var inte mycket bättre själv, så jag hoppas att hon tar och stannar hemma och kurerar sig innan hon blir så förkyld att hon inte orkar kliva upp. Jag är glad att hon orkade med idag iaf, vi ska försöka ses oftare, och inte bara bland hyllorna i bokhandeln.
På vägen hem pratade jag med Jo. Jag saknar Jo. Jag vet att hon antagligen flyttar tillbaka till Stockholm i vår, och det finns en stor chans att jag hälsar på henne i Öret i december, men jag saknar ändå henne extra just för att jag vet att jag inte kan träffa henne nu, spontant.
Har även ställt in lunch med Maria imorgon till min egen stora besvikelse, men jag mår inte bra nog för att släpa mig ut till skolan bara för att äta, trots att jag verkligen vill träffa Maria. Och jag är sugen på thai-mat också för den delen. De har hur god kyckling i curry som helst. Verkligen. Och en så stark soyabaserad sås att jag får tårar i ögonen av den och ändå kan jag inte låta bli den var gång vi äter där. När blev jag så förbannat glupsk? Fram till 2 år sedan klagade folk på att jag aldrig åt, nu är jag hungrig hela tiden!
Nu, mer te och recension av Hipira.
Så ska jag försöka komma på bästa sätt att undvika Alis senaste bloggutmaningshelvetskap. Jag har inte ens svarat på den förra... Jag vet att han gör så med flit för att jag har issues med utmaningar, bastard...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar