torsdag, december 11, 2008

Wrapper Returns

Ibland dyker det upp sådana där underliga sammanträffanden, som kan antingen vara roliga eller obehagliga. Jag bestämde mig för att detta var roligt:

Idag dök det senaste numret av en av våra lokaltidningar (jag visste inte ens att den här existerade, när dök den upp?) Vällingby Independent, vars tagline tydligen är "Bara goda nyheter", upp hemma hos oss. Förrutom att omslaget pryds av en glad Darin, som uppträtt på Kfem och som alla självklart vet(?) är uppväxt här i Västerort han med, kan man i högerspalten se referensen till en artikel på sidan 11, och rubriken på första sidan är Pimpa paket (jag tänker inte ens kommenter rubriken, jag orkar inte).
Artikeln handlar hur som helst om en kvinna som inspirerats av japansk pappersvikningskonst (origami) och anammat den japanska seden att slå in paket med så mycket estetiskt värde att själva inslagningen är ett konstverk (jag läste för ett par år sedan att riktigt fint inslagna paket ofta inte öppnas i Japan, utan behålls inslagna som prydnader. Men de vill skära ner på detta nu, då all presentpapperskonsumtion är dåligt för miljön). Kvinnan i fråga, Thorberg, öppnade för några år sedan ett företag som har just paketinslagning som sin affärsidé.

Det var lite lustigt att se artikeln, bara fem dagar efter mitt eget inlägg om paketinslagning. Nu har jag inte tänkt börja vika solfjädrar och svanar på mina presenter. Det gör man bara om man inte tänker frakta presenten tillsammans med allt annat på ca 5kg jag alltid bär med mig, som riskerar att mosa hela grejen innan jag ens nått fram till den som ska få presenten.
Men lite roliga saker fanns det ju att snappa upp. Det rekomenderas bland annat att:

1) använda spillbitar av papper att dekorera med, som exempelvis bårder.
2) inte bara krulla presentsnöre, utan att använda sidenband, dekorationslöv, pappersremsor etc.
3) använd silkespapper och cellofan.
4) att använda ett mönstrat papper och skarva det med en- eller tvåfärgade papper för att få en originellare helhet.
5) använd dig gärna av papper och mönster som passar den som ska få presenten.

Jag läste och tänkte "Lady, you're preaching to the choir here..."
Kunde hon inte bara visa hur jag skulle vika guldpappret till en ros istället för att skriva sådant jag redan gjort tidigare? Bortsett från att jag faktiskt inte ödslar tid på att dessutom matcha presentpapper med personlighet. Fan, nån måtta måste det ju vara! Personer som gillar mörkt får svart, och de som verkligen älskar julpapper får väl julpapper. Allt mitt presentpapper kommer i princip ändå från SF-bok eftersom jag nästan alltid köper alla mina presenter där, och jag orkar aldrig slå in nått i affären heller, utan bara rullar ihop lite papper och drar hem efter att jag handlat.

Men poängen: hon har byggt sitt företag på något jag gör för skojs skull. Är det inte lite absurt? Tänk om jag kunde tjäna en förmögenhet på att bara slå in saker? Jag har börjat smått med att vika underliga papperskombinationer sedan den julen för ett par år sedan då Kori gav mig min Diru t-shirt i julklapp, inslagen med vackra gröna band och tygrosor, under vår väldigt japaninspirerade fas. Det var det finaste paket jag fått, och tygrosorna har jag kvar.
Men så tänker jag som Nemi: Att om jag gjorde om sin hobby till ett jobb, så skulle det bli trist för att det var arbete (fast samtidigt är ett av mina största intressen att skriva, och jag vill bli författare. Vilken hycklare jag vart helt plötsligt... hrm... men det kan vara för att skrivandet inte bara är en hobby, utan för att jag för mitt liv inte kan sluta skriva, det bara måste göras. För henne kanske det är just den där saken som bara måste göras?)

Det kanske är där skon klämmer, jag tycker inte paketinslagning är en vettig hobby ens. Känns som att pappersvikning är sådant man bara ägnar sig åt när man lever i totalt överflöd, och inte vet vad man ska göra för att fördriva tiden så man börjar desperat att vika pappersfigurer. Capitalism galore.
Men jag medger att det är fint, och roligt. Och även om ingen kommer få en present av mig som är inslagen till en vattentät båt av cellofan och silkespapper, så kommer det ändå att vara lite extra roligt att jag lagt lite tid både på innehåll och omslag, så att säga.

Justja, hon hade faktiskt ett tips som var bra för min del:
6) använd dubbelhäftande tejp, det blir finare då.

Sant, mycket sant. Nästa år kanske.
Wrapper-girl, over and out.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Eeh, med tanke på att jag totalsuger på att slå in något slags paket, period, så tänker jag inte ens försöka mig på det där XP

Nahal sa...

I think you're just not giving yourself enough cred =)