Darker Days

Yesterday was election day in Sweden, and it seems that my native country has joined the big happy family of Europe, and as of today we have a new right-wing party included in parliament. A party most of us wouldn't flinch when calling through-and-through racist. The people who don't call them racists are the majority of mentioned party's voters.

I have never been so ashamed of Sweden in my entire life.
More on this later, I am actually too disgusted to continue this post at the moment.

Tourist Attractions

It's the middle of the night, and I am restless and unable to sleep. So, I write e-mails I should have written earlier, upload pictures I thought I'd upload sooner, and list movies I would like to see in the near future. Now, some films unfortunately don't premiere in Sweden until months after their US date. Scott Pilgrim VS. the World being one of them. Disney's Tangled, another.
This one though, I think shouldn't be more than a month late, due to the casting. Hopefully, much less predictable than Jolies latest, SALT, and it will be nice seeing Johnny Depp in a role where he is less spaced out. It's been a while, and I miss those aspects of his acting. This movie has all the potential of being smart, well-performed and interesting, as well as utterly horrible. I look forward to it.

My maternal grandmother passed away, four years ago today.
I find great comfort in that I still remember her clearly, the things she would say and her peculiar mannerism, and that I still miss her.

This is not a drill!

För några veckor sedan, när jag var i Skåne, stod det överallt om en flicka i Norrland som fått tårna avbitna av en varg. Och överallt stod det hur synd det var om den här 10åriga flickan.

Ingen skrev någonsin att det var underligt, att en inhägnad för vargar skulle ha ett hål stort nog för en av de att sticka ut huvudet igenom. För det fanns inget så stort hål. Däremot fanns det en glipa. Och av alla ställen runt inhägnaden hade denna flicka, som var gammal nog att förstå skillnaden på säg en varg och en pudel, lyckats hitta denna glipa. Och hon hade på något vis även lyckats få ner sin fot där. Och hon hade dessutom fått ner foten där just i samma ögonblick som en varg var tillräckligt nära för att anfalla hennes fot och bita tag i den. Dessutom var hennes mamma där och försökte slå undan vargen. Till råga på allt rapporterades flickan inte inneha någon form av mentalt hinder som bidrog till hennes vansinnigt korkade omdöme i denna situation. Och djurskötare sade sedan i intervjuer att det måste ha varit en av ungvargarna som inte "lärt sig bättre ännu".

Ärligt talat, det är synd om vargen. Det är synd om vargen som får skulden för att ha betett sig helt i enlighet med sin egen natur efter att människan låst in den på zoo. Och det är synd att folk känner sympatier för en unge som är hela tio år gammal och som helt tydligt ansträngt sig för att sticka ner foten i ett så litet utrymme att hon inte heller kunde rycka åt sig foten direkt, och gjorde det just när en varg var så nära att den kunde ta tag i henne. Självbevarelsedrift brukar leda till att man då undviker att vifta med sina kroppsdelar inför inlåsta rovdjur. Detta fall borde bara kallas provokation. Och det faktum att vargen antagligen svalde två tår är inte en tragedi utan helt i enlighet med naturen och rättvisan. Hur fan föräldrar misslyckas så gravt med att lära sina ungar bättre är mig helt förbi.

Här är en sketch om ett liknande scenario, som är väl värt att titta på och skratta åt.

Humble Mumble

Summer courses are almost at their end. Deadline is on friday for both exams and I'm outlining the papers. Today is the writing process, tomorrow is the cleaning-up and the polishing of references.

At the moment, I'm blasting OutKast and eating ice-cream while working at my own leisure. I'll be writing about the lost children of Baltimore as featured on The Wire, and about female sexuality and vampirism in chick-lit and paranormal romances as of late.
I am, as always, impressive and sharp. Recognize.

Since We Last Spoke: Deluxe

Hemma igen från Skåne och det är massa plugg som gäller. Två tentor till den 13e och en uppsats som borde va inne i ungefär samma veva. För att inte tala om några noveller jag vill ha klara innan september.

Det är snart ny termin och jag vet inte vart sommaren och solen tog vägen. Men det är inget att haka upp sig på (åååh, vad jag hakar upp mig på det egentligen jag vill ju också ha lov eller semester för fan varför har jag gjort såhär mot mig själv?!). Tillbaka i Uppsala igen från nästa vecka med nya planer, nya grannar och nya pengabekymmer. Aah, studentliv, det är konstigt att jag är så fäst vid det. Jag menar, det borde väl vid det här laget smugit sig in tveksamheter och orosmoment, men ändå gör tanken på skolan mig underligt tillfreds. Hade aldrig trott att en framtid inom utbildningsväsendet var för mig, men vem vet, jag kanske stannar kvar och forskar till och med. Man ska inte neka sig själv storslagna planer.

Jag försöker jobba, plugga, skriva, dansa, äta proteiner och vara duktig på en och samma gång men ta mig fan om jag inte vet vad som är duktigt egentligen. Efter en prov-vecka av att ha lagt om kosten och rasat i vikt innan bröllopet, möhippan och mitt Skåne-besök, inser jag att det är dags att ta upp den evinnerliga och ganska patetiska kampen mot mitt sockerberoende en gång för alla. Och sparka röv, såklart. Man måste ju tro på sig själv.
Jag har startat en ny blogg också, för att hålla koll på alla mina nyttiga förehavanden, men jag kommer fortsätta att skriva här.

Nu ska jag läsa en artikel om hur chick-lit fått en undergenre som handlar om övernaturliga romanser, vampyrer och sexuell befrielse samtidigt som den befäster heteronormativa relationsramar. Jag kanske borde bearbeta min "Bit-lit" tenta senare i år och skicka in den till Vetsaga. Tål att tänkas på.


Dagens låt: Making Days Longer - RJD2
Tack Ted.

Österlen

Jag förtjänar lite ledigt. Men jag antar att under en sommar med två kurser och en uppsats att ta itu med, och ett deltidsjobb jag borde ägna mig lite åt, så räknas alla dagar då jag inte pluggar eller jobbar som semester.
Bio en kväll med syster och vän = semester. Bröllop = semester. Möhippa = semester. Shoppa lite kläder jag behöver på rean= semester. Spela gamla spel med lillebror som välförtjänt paus i studierna = semester.

Jag är trött. Jag vill vila ut och slappna av, läsa böcker i solen och gå och bada. Och jag vill resa bort - igen. Detta har jag lyckats kombinera med en enda sväng ut till skånska landsbygden. Efter ett besök på min vän Saras landställe 2007, så pratar vi varje år om att jag ska åka ner igen under våren/sommaren/hösten. Och det blir aldrig av. Så i slutet av terminen bokade vi biljetter, och jag tänkte att det skulle vara skönt med några dagar utanför Uppsala/Stockholm. Måste erkänna att jag då trodde att jag skulle tillbringa fler dagar borta. Kanske några i Gävle och några i Umeå. Men sen var det studier, jobb, åtaganden som byggdes upp i rasande takt och helt plötsligt stod jag där med insikten av att min enda sammanhängande semester i sommar är fyra dagar nere i Skåne.

Jag är tacksam över att vädret är fint. Att jag hunnit handla lite presenter, äta gott, sova gott, och turista. Idag var vi på Glimmingehus - en borg från 1500-talet byggd av den danske riddaren och gotländske skatteindrivaren Jens Vargtand, som försvar mot den svenska fienden (men främst mot uppstudsiga bönder). Den hade flera våningar, medeltida duschsystem och vallgrav. Det var en dagsutflykt i min smak, och jag har ett 50tal bilder som ska sorteras igenom sen.

Nu ska jag dricka mer vaniljte och plugga. Imorgon ska vi till Kiviks.

Ballerina

Jag har klippt håret igen, kort kort kort och jag har slutat äta socker.
Vem hade trott?

Lämnat in alla fem inlämningar som ska ha varit inne hittills för sommarkurserna och läst böcker inför tentorna om tre veckor och är i fas fastän känslan är mig främmande. Jag kan jag kan jag kan. Bara att ta tag i allt annat nu.

Nu ska jag sova, upp igen om sex timmar och baka. Sen duscha, sminka, packa väska och iväg och fira vänners bröllop. Jag ska äta gott, dansa gott, skratta gott och inte sjunga på kinesiska. Små löften, mycket lycka.

Didn't you get my e-mail?

Fullt möjligt att det här är en av de biofilmer jag ser mest fram emot att se i år.

Do not let fear into thy heart
when lost upon dwindling road,
for should thine will nor bend or break
new paths will sure unfold.

Remember then friends and lovers had
good times past and sins so sweet
laughter, love and secrets shared,
that brighten days and make nights complete.

Cherish faces, songs and words
they will keep loneliness at bay.
Memories that make each place thy home,
where the heart shall sing and forever sway.

- Nahal, June 2010

The Wire

One of my summer classes this year is a course on HBO and modern TV-drama. This means that not only am I finishing up old essays and taking two summer classes, but one of them involves a whole lot of film-watching. Which is nice in it's own way, because allthough I am swamped with work, and stressed even when I'm trying to watch an episode, it does give a bit of diversity to all my book-reading studies.

But when intense study of the dramatic form of The Wire and constant watching of the series so I'm upto speed with the literature, results in dreaming of it during my resting hours, things are going a bit too far. And when said dreams involve me walking around an amusmentpark in lingerie and trying to figure out how to tell a Baltimore druglord that I don't want to date him without him shooting a cap into my brain, then this is getting way out of hand.

And people tell me I don't take school seriously enough.

Dagens sanning.

Jag skulle säga att det i och med det totala pressförföljandet av kungliga bröllopsfirandet i sommar varit omöjligt att missa vad som pågår, men jag hade trots detta totalt glömt bort att det var den så kallade stora dagen i lördags. Jag återkom efter en kopp te hos vänner till ett fullt korridorskök där de andra åt middag och efter diverse artigheter gick konversationen såhär:

Emil: Nu är de gifta!
Jag: Va?
Emil: Nu har de sagt ja.
Jag: Vilka?
Emil: Vadå vilka?! Victoria och Daniel! Hur kan du ha missat det??
Jag: Jag är uppvuxen bland socialister och kommunister. Jag tror inte på Gud, monarki eller kapitalism.

Footwhatnow?

Jag kan inte fatta att det är VM, och att jag missat i princip 3/4 av alla matcher och knappt sett en enda hel match av de resterande. Det är sorgligt och irriterande på samma gång. Jag lever i skuggan av förra VM då jag såg nästan två spel om dagen och kunde namnen på spelarna i lagen jag höll på. Nu är det ett minne blott och jag håller via FB-statusar koll på vilka underdogs som förvånar och vilka favoriter som inte levererar. It just ain't right.

Idag och imorgon är det alltså ordentligt med plugg som gäller, så jag kan få lite gjort och sedan med rent samvete samvete bänka mig framför tv:n och se Argentina spela. Carlos Tevez, du var min favorit för fyra år sedan. Jag hoppas på dig.

100

Det är 100 dagar sedan jag åkte till New York.
Jag vet inte vart tiden tar vägen, men jag hänger inte riktigt med i svängarna. Det kändes som långt bort redan några dagar efter att jag landat i Sverige igen. Hur kan det vara möjligt att all upprymdhet kan låsas undan så snabbt och bytas mot ny längtan så snart?

Jag har ett problem med resandet. Det hjälper inte att fortsätta flyga, åka, gå - jag blir inte nöjd. Och det släcker inte törsten, snarare är det som att svälja tändvätska och ta fyr inifrån. Rastlösheten river och jag längtar ständigt till dagen då jag kan resa utan att oroa mig för att jag måste komma tillbaka.

Cubans

Spending the weekend at my aunts. I don't visit here that often, but it's a holliday and I got a day off from school so I though, why not? When the rest of the family decided to drive down, packing a bag and joining seemed very appealing.

So we're having a small family get-together; drinking tea, talking life and travels. Tomorrow we'll go down town, window-shop and see Robin Hood at the cinema. Tonight, we'll just keep talking, smoking cuban cigars and enjoying the night-time calm.

Ibland, som nu, tänker jag på den där gången i bilen när du talade om för mig att inget blivit som du tänkt, och att du hoppades att jag skulle få ut mer av livet. När du för första gången på riktigt på riktigt släppte in mig och visade hålet du hade i hjärtat.

Och jag - skräckslagen; rigid och kallsvettig inför denna tomhet som jag aldrig mer skulle glömma, jag lät oss båda drunkna i den smärta som hjärtat bar och sa ingenting.

Whores of Babylon!

Earth Hour 2010

I en gemensam ansträngning för miljön och vår framtid uppmanades alla dem som kunde/ville att släcka lampor och elektroniska varor till den mån det var möjligt, mellan 20.30-21.30 ikväll.

Jag har alltid slarvat med min förbrukning av el, och vi ska inte ens gå in på min konsumtion av varmvatten. Jag skulle installera en stol i duschen och tillbringa halva dagarna under varmvatten om jag kunde komma undan med det och fortfarande leva ett relativt normalt liv (med undantag för att jag då alltså skulle halvt som halvt bo i duschen vilket såklart inte alls är särskilt normalt).
Men jag har alltid haft folk runt omkring mig som försökt se helhetsbilden. En mamma som jobbat med miljöfrågor och som i över 15 år försökt få oss alla att vara mer noga med källsortering, vattenförbrukning, köp av lågenergilampor. Så jag är inte duktig när det gäller miljöengagemang, men jag bryr mig åtminstone.

Jag råkade vara hemma ikväll, och släckte lysen och slog av datorn. Sen tillbringade jag över en timma i skenet av stearinljus med att dansa och träna yoga till ett blandat soundtrack via iPoden. Det var jättefint, och lär göras oftare från och med nu.

Welcome to Cracovia!

Am enjoying what Krakow has to offer, on a week long trip with friends and neighbours.

The first two days were cold and windy, but the weather has really picked up, and we are finally getting some spring action (Just in time for Norouz! Happy New Years everyone!)

It strange not to be home for Persian New Years for the first time in my life, but at the same time, I'm really glad I decided to come along on this trip. Krakow is beautiful, and the company crazy fun. I have taken pictures with fire-breathing dragons, danced all night, walked all day, tried polish food, polish alcohol (or alcohole, as they say), the best hot chocolate I will ever have in my life, celebrated St. Paddy's at an Irish Pub and laughed and laughed and laughed. I'm enjoying it to the fullest while life is good.

Now, off to a coffee-shop where I can actually get some studying done =)

New York Minute

There's way too much to write, and I really don't have the time or feel for it. But I guess the pictures convey a pretty good overview on their own =)


1) "Snow storm", New York - style.

2) Walking in Manhattan.

3) Subway, mind the rats.

4) Nina at Macy's.

5) Food of choice - asian!

6) F-train.
7) On our way to MoMA.

8) Toxic Boy!

9) Tim Burton Exhibit.

10) Ze Siblings.

11) Goofing our way down Broadway.

12) Broadway.

13) Jazz Hands!

14) Time Square.

15) Strawberry Cheesecake a la NY.

16) Milad in China Town.

17) 5th Ave.

18) Big City Lights.