Remembering You.

Jag kan inte bestämma mig, hur känns det egentligen? Som att du var här nyss, och jag förstår inte hur det redan kan ha gått ett år. Som att du försvann för så länge sen, och ett år känns som ingenting. Var det inte nyss som jag grät över dig hela natten igenom? Snyftandes, hulkandes, som ett skadat djur. Var det inte evigheter sedan jag stod vid din grav, utan ord?

Det är ett ärr nu, inte ett öppet sår. Och jag upptäcker det ibland, plötsligt. Då känns det som att sömmarna går upp igen, som att såret kämpar för att bli färskt och ihågkommet. Är det inte så? Tvingar det inte fram sig själv för att jag inte ska glömma. Inte glömma den du var istället för den du blev, och vad du är nu? Död. Död död död. Jag skriver det och det dyker upp en klump i halsen. Och jag vägrar gråta, jag vägrar visa det. Jag vill nästan göra det, gråta ut.

Jag älskade dig verkligen. Jag gör det. Och jag minns dig och jag sörjer dig och klumpen i halsen blir större och ögonen är fyllda av tårar och ändå vägrar jag. Jag vägrar låta det vinna över stoltheten. Vinner stoltheten över sorgen? Var det allt det var värt? Är jag för stolt nu för att visa upp det sargade hjärtat? Ja, kanske. Jag vill inte att man ser mig så. Jag vill vara starkare än så. Du var starkare än så. Förlåt mig. Förlåt, för att jag inte sörjer dig öppet längre. Det är bäst såhär. Nu kan jag skriva utan att det gör lika ont. Det är ett läkt sår nu. Men det gör sig påmint, mer eller mindre ofta. Jag är glad att det gör det. Jag är glad att det känns fortfarande. Jag vet inte hur världen skulle se ut om jag slutade sakna dig. Jag vill inte ens tänka mig den värld där jag slutar känna det tomrummet du lämnat kvar. Jag saknar dig.

Hold my hand
softly, kindly
in your old one
a frail hand, yet stronger
than you'd ever let show.

Remember me, who I am
and call my name
as if it means something
as if it's all come back
and the void was
nothing but a bad dream.

Smile at me, sweetly
the way you used to
when your hand upon my head
would warm me
as the tea, you'd forever brew.

Let me remember you
the way you were
before you left
before life turned
in such a way
I could never change.