New semester starts this week on friday, and I am gathering books at the libraries in hopes of keeping the costs for new literature to the minimum. It's happened too many times that I never open a book again after the classes have reached their end, and I've tried very hard to not buy any books I won't have any interest in later.
At the moment, I'm looking over both my economy and my study-plans, and feel like I need to do some serious reconsidering. I spend too much money on books, food, going out dancing, and I know that if I just made an effort, I'd be able to save up some at the end of every month instead of using up almost all of it. Also, I need to get new habits when it comes to studying. As always, I study way too late at night, and usually always too close to deadline. It has, I must admit, worked well for me in the past years. But I'm getting older and I truly prefer some good, stable hours of sleep. And, I really want to try and hit the gym more than twice a week (unfortunately, this week has been a complete no-go), which means better routines all together.
All of this would be so much easier if I didn't despise the cold so much. Winter season drains me, and I don't like to go out when it's cold, and end up sleeping all the odd hours of the day. When I finally manage to socialize, it's always to go out for dinner or movies or dancing, activities that cost and once again keep me indoors.
On the recommendation of a Californian friend, I think I'm gonna try the tanning salon. He said it really helped him not to feel tired and light-starved while he lived in Sweden. It would be terriffic if it worked. And wierd to some degree, because it means I could have saved myself years of seasonal sadness with some artificial light baths once a month for years. Then again, it might not be the case. I am still unreasonably scared of the tanning bed and it's coffin-like shape, and in the back of my head a voice keeps warning me that the thing might get all jammed and have me lie there stuck inside it. I know it's unlikely, but fear doesn't have to make sense.
Then again, this entire year is supposed to be about facing fears, getting a hold of my life, getting new routines and trying new things. If you have to start somewhere, it might as well be on a tanning bed as anywhere else.
onsdag, januari 19, 2011
onsdag, januari 05, 2011
Dear World,
you keep turning, I get older and life goes on.
Last year was better than the ones just previous, and despite ups-and-downs, I ended it happier and healthier than I started it.
Christmas holidays was all about being with family, eating and resting alot. New Years was about friends; laughing and hoping.
As always, I wish for a year better than the one before. I danced in to the new year with the same joy I hope to dance through it with. Always turning, always dreaming, always burning brightly.
Stroke of Midnight 2010/2011
Last year was better than the ones just previous, and despite ups-and-downs, I ended it happier and healthier than I started it.
Christmas holidays was all about being with family, eating and resting alot. New Years was about friends; laughing and hoping.
As always, I wish for a year better than the one before. I danced in to the new year with the same joy I hope to dance through it with. Always turning, always dreaming, always burning brightly.
Stroke of Midnight 2010/2011måndag, december 27, 2010
Hermanita
Tonight I had a long talk with my sister, and we sat laughing at memories, photos from family trips and old conversations we'd had. One of the funniest stories turned out to be when she had accidentally dropped a container of eyeshadow on my rug. Now, the eyeshadow was black powder, and the handmade rug was bought in Iran and had a cream-colored backdrop. It was like she had emptied the soot from an open fire place on it. She and her friend, both in the ages of 10-11, had tried to get the soot out in all the wrong ways, and by the time the shit hit the fan, they had pretty much made a worse mess out of it. I came home the day after and almost wrung her neck. Today, it's a hoot.
This memory also led to the conclusion that some things hadn't really changed. My sister told me, that when under pressure or stressed, she still becomes pretty much useless. I replied that it was good to know, and that in time of war, I might have to sacrifice her since she would be such a liability.
Sisterhood is obviously about honesty, humor and messing up. Who the Hell needs "ya-ya's" and Travelling Pants?
This memory also led to the conclusion that some things hadn't really changed. My sister told me, that when under pressure or stressed, she still becomes pretty much useless. I replied that it was good to know, and that in time of war, I might have to sacrifice her since she would be such a liability.
Sisterhood is obviously about honesty, humor and messing up. Who the Hell needs "ya-ya's" and Travelling Pants?
söndag, december 26, 2010
Yule-time Reading
We spent the Christmas at my aunts again this year. Food was great, company was nice, gifts were much appreciated. Weather was colder than I like, but then again I spent all my time eating and sleeping. I love holidays, it makes me catch up on everything that I haven't been getting enough of regularly, and the last weeks of the school term, that tends to be good food and rest.
I'll be spending the next five days in Stockholm with friends and family, doing some reading, studying, shopping... then it's back to Uppsala for New Years.
And, talking about reading, one of my christmas gifts was Nobel prize winner Mario Vargas Llosa's book The Bad Girl. It'll fit well into my goal of reading books by atleast five authors this year whos native tongue isn't Swedish or English. I will ofcourse read translations anyway, but it's the idea that counts. At the moment, the nominated books are:
1. The Master and Margarita - Mikhail Bulgakov
2. Love in the Time of Cholera - Gabriel García Márquez
3. The Wind-Up Bird Chronicles - Haruki Murakami
4. The Bad Girl - Mario Vargas Llosa
This leaves me with one empty spot. Two, if I decide that I should have only one author representing any language.
Recommendations are much welcomed.
I'll be spending the next five days in Stockholm with friends and family, doing some reading, studying, shopping... then it's back to Uppsala for New Years.
And, talking about reading, one of my christmas gifts was Nobel prize winner Mario Vargas Llosa's book The Bad Girl. It'll fit well into my goal of reading books by atleast five authors this year whos native tongue isn't Swedish or English. I will ofcourse read translations anyway, but it's the idea that counts. At the moment, the nominated books are:
1. The Master and Margarita - Mikhail Bulgakov
2. Love in the Time of Cholera - Gabriel García Márquez
3. The Wind-Up Bird Chronicles - Haruki Murakami
4. The Bad Girl - Mario Vargas Llosa
This leaves me with one empty spot. Two, if I decide that I should have only one author representing any language.
Recommendations are much welcomed.
söndag, december 19, 2010
Post - it.
I'm folding laundry. I thought this was so interesting a thing I share it with the interworld.
No, really. It's quarter to 8 in the morning. Since I'm up I might as well be useful. I'm folding laundry, and I'm making a big breakfast. After that, the plan of the day goes somewhat like this: say goodbye to neighbours that are going home for Christmas, study, eat lunch, take a short nap, study more, go to the gym, have tea with a friend, study more, sleep like the dead.
Soundtrack of the day: Neon Trees - Animal
No, really. It's quarter to 8 in the morning. Since I'm up I might as well be useful. I'm folding laundry, and I'm making a big breakfast. After that, the plan of the day goes somewhat like this: say goodbye to neighbours that are going home for Christmas, study, eat lunch, take a short nap, study more, go to the gym, have tea with a friend, study more, sleep like the dead.
Soundtrack of the day: Neon Trees - Animal
torsdag, december 16, 2010
Livskvalitet
Igår deltog jag i en undersökning som hålls ungefär vart tionde år av Statistiska Central Byrån.
Undersökningen handlar om svenskars livskvalitet och hälsa, och har gjorts de senaste decennierna. Blir man av slump utvald en gång, kommer man att kontaktas igen nästa gång undersökningen görs. Om man låter sina barn delta, så kommer även de att kontaktas nästa gång det är dags för undersökningen. Sist jag deltog var jag fjorton.
Igår dök det upp en kvinna, och efter nästan en och en halv timma hade jag svarat på tillräckligt många frågor för att den här kvinnan skulle veta mer om mig än en del av mina bekanta vet.
Det är tänkt att du ska svara på dessa standardiserade frågor med ett "ja" eller "nej". Ibland finns flera alternativ, men dessa är också i stort sett indelade i jakande och nekande svar, förutom om man svarar "Vet ej".
Det är frågor om ens sysselsättning, ens studier och jobb och boende. Ens bakgrund och föräldrars bakgrund. Om man bott utomlands, hur länge man arbetat, om man har fritidssysselsättningar, om man känner sig frisk och kry, om man har vänner och är lycklig.
I slutändan kom jag fram till att jag må ha ont i kroppen och känna mig trött, och kanske inte alltid veta vart jag är på väg, men jag är inte olycklig. Jag mår förhållandevist bra, har åstadkommit en del, misslyckats med en del annat, gått vidare från motgångar, uppskattat framgångar, lärt känna mycket människor på gott och ont, sett mig omkring lite i världen, drömt mycket större än jag haft möjligheter att uppfylla, gråtit mycket, skrattat ännu mer och lärt mig tycka om mig själv. Jag är glad. Och det är skönt att kunna gå in i nya året med den vetskapen.
Undersökningen handlar om svenskars livskvalitet och hälsa, och har gjorts de senaste decennierna. Blir man av slump utvald en gång, kommer man att kontaktas igen nästa gång undersökningen görs. Om man låter sina barn delta, så kommer även de att kontaktas nästa gång det är dags för undersökningen. Sist jag deltog var jag fjorton.
Igår dök det upp en kvinna, och efter nästan en och en halv timma hade jag svarat på tillräckligt många frågor för att den här kvinnan skulle veta mer om mig än en del av mina bekanta vet.
Det är tänkt att du ska svara på dessa standardiserade frågor med ett "ja" eller "nej". Ibland finns flera alternativ, men dessa är också i stort sett indelade i jakande och nekande svar, förutom om man svarar "Vet ej".
Det är frågor om ens sysselsättning, ens studier och jobb och boende. Ens bakgrund och föräldrars bakgrund. Om man bott utomlands, hur länge man arbetat, om man har fritidssysselsättningar, om man känner sig frisk och kry, om man har vänner och är lycklig.
I slutändan kom jag fram till att jag må ha ont i kroppen och känna mig trött, och kanske inte alltid veta vart jag är på väg, men jag är inte olycklig. Jag mår förhållandevist bra, har åstadkommit en del, misslyckats med en del annat, gått vidare från motgångar, uppskattat framgångar, lärt känna mycket människor på gott och ont, sett mig omkring lite i världen, drömt mycket större än jag haft möjligheter att uppfylla, gråtit mycket, skrattat ännu mer och lärt mig tycka om mig själv. Jag är glad. Och det är skönt att kunna gå in i nya året med den vetskapen.
fredag, december 10, 2010
Tron: Legacy
Just two days ago, I could listen to most of the Tron: Legacy soundtrack on Spotify. I didn't go through it all, but some of the tracks left me hoping for more, while many were great. I was a bit unsure as to what to think, since I usually love Daft Punk (they're the primary reason to why I even want to see the movie).
But then I went to bed, and after I woke up, Spotify had reduced the amount of songs to only four tracks! To hear all the songs, you obviously have to have Spotify Premium now.
I'm quite bitter about it.
But yesterday, my neighbour got his hands on it, and after a bit more of a listening through, I came to the conclusion that the soundtrack really is awesome (still have 2-3 tracks I'm not all that content with) and that Daft Punk as always are pure genius. Happiness!
But then I went to bed, and after I woke up, Spotify had reduced the amount of songs to only four tracks! To hear all the songs, you obviously have to have Spotify Premium now.
I'm quite bitter about it.
But yesterday, my neighbour got his hands on it, and after a bit more of a listening through, I came to the conclusion that the soundtrack really is awesome (still have 2-3 tracks I'm not all that content with) and that Daft Punk as always are pure genius. Happiness!
tisdag, december 07, 2010
Winter Weekends
I spent the weekend in Stockholm, celebrating a dear friends 30th birthday (and as it turned out, also her engagement!), and trying to study for an exam. I had great fun on Saturday, even though I wasn't able to keep myself on my schedualed food-routine (must stop making excuses, even though birthday parties and engagements mixed up with a house-warming party is a pretty big deal). It's good to see people I don't get to see much during the year, and I'm always reminded of how much I miss them. I'm also always just as reminded of how good it feels to have a comfortable couple of laughs and hugs with people who know you well, and whom you can share both amusing stories as well as comfortable silences with.
Sunday on the other hand mostly went to studying, reading up on old course literature and trying to make someting of it. I managed to finish the exam and send it in before deadline. Hopefully, it'll pass, and it'll be the last I see of it.
On the negative side, I spent an entire weekend home, but did not manage more than an hours film or less with my sister, as well as a late lunch on friday. We tried to hang out some and talk, but both had studies and plans. I don't think I even managed to time in a decent meal with my folks, but we had a couple of cups of tea together, and all in all it was pretty relaxing. For Christmas break, I'm gonna ask dad to teach me how to prepare and cook the Christmas ham the way he does, and I'm gonna try to catch up with my mom and see if we can get through a couple of episodes of In Treatment (which btw, is a awesome show. Gabriel Byrnes and Judi Dench are fabulous, and the fact that the entire dynamic of each episode almost solely focuses on a dialog between two people is simply masterful). She got the first season box-set for her birthday a couple of weeks ago, and I've really taken a liking to it, so we try to watch episodes together whenever I'm home.
Anyways, I got back to Uppsala this afternoon, after such delays I would have managed to take an entire roundabout trip between Stockholm-Uppsala in the time I had to wait alone. I came home, took a three hour long nap, then headed out to buy food for tonights dinner. We made sushi for 20 people, and it ended up with a cost of 20kr/head, which was great. It'll probably be the last time of the year I'll eat sushi. It's really healthy food and all, but I should try to follow my diet more strictly.
Tomorrow (later on today actually), the plan is to clean up my messy room, get some writing done for work, decide on the subject for this semesters final paper, start wrapping some gifts and go see Västgöta Nations advent concert in church downtown (musical preformances is one of the few reasons I ever set foot in church). I'm trying to get into the holliday spirit, which would lend a more charming glow to the incessant cold. I also feel like decorating. I've already decided on having a Christmas tree. Yes, I am aware that my home is just about 19 square meters, and already full of furniture. But there's no saying I can't have a small tree for my small room. And maybe I'll buy some tassel and lights while I'm at it.
Sunday on the other hand mostly went to studying, reading up on old course literature and trying to make someting of it. I managed to finish the exam and send it in before deadline. Hopefully, it'll pass, and it'll be the last I see of it.
On the negative side, I spent an entire weekend home, but did not manage more than an hours film or less with my sister, as well as a late lunch on friday. We tried to hang out some and talk, but both had studies and plans. I don't think I even managed to time in a decent meal with my folks, but we had a couple of cups of tea together, and all in all it was pretty relaxing. For Christmas break, I'm gonna ask dad to teach me how to prepare and cook the Christmas ham the way he does, and I'm gonna try to catch up with my mom and see if we can get through a couple of episodes of In Treatment (which btw, is a awesome show. Gabriel Byrnes and Judi Dench are fabulous, and the fact that the entire dynamic of each episode almost solely focuses on a dialog between two people is simply masterful). She got the first season box-set for her birthday a couple of weeks ago, and I've really taken a liking to it, so we try to watch episodes together whenever I'm home.
Anyways, I got back to Uppsala this afternoon, after such delays I would have managed to take an entire roundabout trip between Stockholm-Uppsala in the time I had to wait alone. I came home, took a three hour long nap, then headed out to buy food for tonights dinner. We made sushi for 20 people, and it ended up with a cost of 20kr/head, which was great. It'll probably be the last time of the year I'll eat sushi. It's really healthy food and all, but I should try to follow my diet more strictly.
Tomorrow (later on today actually), the plan is to clean up my messy room, get some writing done for work, decide on the subject for this semesters final paper, start wrapping some gifts and go see Västgöta Nations advent concert in church downtown (musical preformances is one of the few reasons I ever set foot in church). I'm trying to get into the holliday spirit, which would lend a more charming glow to the incessant cold. I also feel like decorating. I've already decided on having a Christmas tree. Yes, I am aware that my home is just about 19 square meters, and already full of furniture. But there's no saying I can't have a small tree for my small room. And maybe I'll buy some tassel and lights while I'm at it.
tisdag, november 30, 2010
Sugar, Oh Honey Honey.
One of the goals on my 25-list, is to lose weight. This plan has been in motion, albeight serious slow motion, for a very long time. This summer, I tried on a slightly adjusted version of the Ducan Diet, on a friends recommendation. It was surprisingly effective. Almost too much so. I decided that I should take things a bit slower, and started with excluding carbs from my meals. Not all together, but for someone with a sugar addiction, it took it's time and really did help. After that, I got a gym card in September.
So after changing my diet to some degree, and starting to go to the gym, you'd think I was making progress. In some way, that's true. But I lack in character, so as soon as I got sick, I reverted into former habits and gained the few kilos I had lost. By my 25th birthday, I realized that I might as well start over comepletely. I decided to re-start my sugar-blog, which had after one sole post went into a deep sleep of oblivion, and start taking my health seriously.
As of yesterday, you can read about my bouts with sugar, my fondness for baking, my progress and failiure when dieting and my irregular visits to the gym, here:
So after changing my diet to some degree, and starting to go to the gym, you'd think I was making progress. In some way, that's true. But I lack in character, so as soon as I got sick, I reverted into former habits and gained the few kilos I had lost. By my 25th birthday, I realized that I might as well start over comepletely. I decided to re-start my sugar-blog, which had after one sole post went into a deep sleep of oblivion, and start taking my health seriously.
As of yesterday, you can read about my bouts with sugar, my fondness for baking, my progress and failiure when dieting and my irregular visits to the gym, here:
söndag, november 28, 2010
lördag, november 27, 2010
Your Eyes Open
Jag har efter ett par månader av att skära ner på kolhydrater och äta bättre, slarvat dryga sista månaden och gått upp i vikt igen. Så i förrgår gav jag efter och bestämde mig för att kompromisser inte riktigt är lyckade i min livssituation och påbörjade min diet. Mer om det i andra bloggen som ska tas ur ide nu i helgen.
Annars har jag i veckan utnyttjat massa erbjudanden och rabattkuponger och använt en del av mina födelsedagspengar till att köpa saker jag behöver (som nya träningskläder, varma inläggssulor, jeansleggins, varma strumpbyxor och en cardigan) samt saker jag velat ha jättelänge (som en ny parfym och en kavaj). Annars går allt sakta men säkert frammåt.
Jag är så fruktansvärt trött bara, och önskar att jag vore mindre ängslig. Jag försöker bli mer regelbunden med träningen så att det balanserar bra med orken och sovrytm, men mest av allt vill jag ha en natts ordentlig sömn. Det var en vecka sen sist och jag börjar bli lite grinig.
Plugget går OK, jag ligger nästan helt ikapp med allt, och det var ett tag sen sist det var fallet, tyvärr. Men det känns bra. Jag har tenta som ska in om en vecka och ett PM som borde vara in strax innan dess, och det borde inte vara några större problem.
För tillfället läser jag en kurs i textkritik. Detta innebär inte hur man tolkar och analyserar texten, utan snarare hur man kritiserar bibliografin, upplagan, vad som specifierar just detta tryck med varianter, kommentarer etc. Det är ett oväntat brett ämne som bär på nästa obetydligt intresse för min del. Jag tycker det är smärtsamt tråkigt. Men det är nyttigt att kunna om jag en dag jobbar på förlag och våra kursansvariga lärare är extremt kompetenta och engagerade i sitt ämne, så det uppväger för min grundläggande brist på passion till ämnet, åtminstone något.
Intressant är att jag vid första kurstillfälle upptäckte att vi:
1) var elva elever i klassen, och att
2) fem av dessa var män i åldrarna ~20-50 och sex av oss var kvinnor i åldrarna ~20-60, samt
3) att eleverna delat upp sig med bara män på vänster sida om läraren och kvinnor på höger sida.
Jag satt i mitten, mittemot läraren, och tyckte att hela situationen var löjeväckande och extremt talande på allra sorgligaste vis. Vad är det som gör att folk känner en sådan tydlig gräns i klassrummet ända upp i vuxen ålder? Vi vet ju att könsrollerna i klassrummet finns, i alla åldrar, men som vuxna måste det väl gå att påverka sin situation mer aktivt? På rasten beblandar man sig, men efter kaffet är det åter till platser som skriker positionering. Man intar en plats där styrkan finns, man håller sig till sina egna.
Jag kände mig oerhört nöjd när läraren kastade om hela ordningen inför gruppdiskussion och fick alla att sitta på helt nya platser (som om vi ännu vore barn) och att det redan två lektionstillfällen senare börjat luckras upp i leden.
Annars har jag i veckan utnyttjat massa erbjudanden och rabattkuponger och använt en del av mina födelsedagspengar till att köpa saker jag behöver (som nya träningskläder, varma inläggssulor, jeansleggins, varma strumpbyxor och en cardigan) samt saker jag velat ha jättelänge (som en ny parfym och en kavaj). Annars går allt sakta men säkert frammåt.
Jag är så fruktansvärt trött bara, och önskar att jag vore mindre ängslig. Jag försöker bli mer regelbunden med träningen så att det balanserar bra med orken och sovrytm, men mest av allt vill jag ha en natts ordentlig sömn. Det var en vecka sen sist och jag börjar bli lite grinig.
Plugget går OK, jag ligger nästan helt ikapp med allt, och det var ett tag sen sist det var fallet, tyvärr. Men det känns bra. Jag har tenta som ska in om en vecka och ett PM som borde vara in strax innan dess, och det borde inte vara några större problem.
För tillfället läser jag en kurs i textkritik. Detta innebär inte hur man tolkar och analyserar texten, utan snarare hur man kritiserar bibliografin, upplagan, vad som specifierar just detta tryck med varianter, kommentarer etc. Det är ett oväntat brett ämne som bär på nästa obetydligt intresse för min del. Jag tycker det är smärtsamt tråkigt. Men det är nyttigt att kunna om jag en dag jobbar på förlag och våra kursansvariga lärare är extremt kompetenta och engagerade i sitt ämne, så det uppväger för min grundläggande brist på passion till ämnet, åtminstone något.
Intressant är att jag vid första kurstillfälle upptäckte att vi:
1) var elva elever i klassen, och att
2) fem av dessa var män i åldrarna ~20-50 och sex av oss var kvinnor i åldrarna ~20-60, samt
3) att eleverna delat upp sig med bara män på vänster sida om läraren och kvinnor på höger sida.
Jag satt i mitten, mittemot läraren, och tyckte att hela situationen var löjeväckande och extremt talande på allra sorgligaste vis. Vad är det som gör att folk känner en sådan tydlig gräns i klassrummet ända upp i vuxen ålder? Vi vet ju att könsrollerna i klassrummet finns, i alla åldrar, men som vuxna måste det väl gå att påverka sin situation mer aktivt? På rasten beblandar man sig, men efter kaffet är det åter till platser som skriker positionering. Man intar en plats där styrkan finns, man håller sig till sina egna.
Jag kände mig oerhört nöjd när läraren kastade om hela ordningen inför gruppdiskussion och fick alla att sitta på helt nya platser (som om vi ännu vore barn) och att det redan två lektionstillfällen senare börjat luckras upp i leden.
måndag, november 22, 2010
"My melancholy baby, the Star of Mazzy must..."
Still falling
Breathless and on again
Inside today
Beside me today
Around broken in two
'Till you eyes shed
Into dust
Like two strangers
Turning into dust
'Till my hand shook with the way I fear
I could possibly be fading
Or have something more to gain
I could feel myself growing colder
I could feel myself under your fate
Under your fate
It was you breathless and tall
I could feel my eyes turning into dust
And two strangers turning into dust
Turning into dust
-"Into Dust", Mazzy Star
söndag, november 14, 2010
Film-O-Rama
Som ett av mina mål på "25 Under 25"-listan, har jag att se de 25 filmer som listats som allra bäst på IMDb. Eftersom detta självklart är föränderligt (och starkt baserat på vilka filmer som blivit tillfälliga succéer runt sina premiärer de senaste åren) kopierade jag den 4/11 listan från hemsidan, och kommer utgå från vad som var aktuellt den dagen.
Så om någon vill göra mig sällskap är det bara att höra av sig. Jag tänkte se västern-filmerna med pappa, men ni som i flera år tjatat på att jag bör se Star Wars har ju chansen att se det hända nu.
Så om någon vill göra mig sällskap är det bara att höra av sig. Jag tänkte se västern-filmerna med pappa, men ni som i flera år tjatat på att jag bör se Star Wars har ju chansen att se det hända nu.
| 1. | 9.2 | 530,272 | |
| 2. | 9.1 | The Godfather (1972) | 417,878 |
| 3. | 9.0 | The Godfather II (1974) | 250,223 |
| 4. | 8.9 | Inception (2010) | 215,887 |
| 5. | 8.9 | Il buono, il brutto, il cattivo (1966) | 164,210 |
| 6. | 8.9 | 425,177 | |
| 7. | 8.9 | Schindler's List (1993) | 281,389 |
| 8. | 8.9 | 12 Angry Men (1957) | 122,269 |
| 9. | 8.8 | 218,796 | |
| 10. | 8.8 | 474,073 | |
| 11. | 8.8 | Star Wars: Episode V - The Empire Strikes Back (1980) | 282,356 |
| 12. | 8.8 | The Lord of the Rings: The Return of the King (2003) | 370,392 |
| 13. | 8.8 | Shichinin no Samurai (1954) | 98,432 |
| 14. | 8.7 | Star Wars (1977) | 325,569 |
| 15. | 8.7 | Goodfellas (1990) | 233,683 |
| 16. | 8.7 | 170,397 | |
| 17. | 8.7 | Fight Club (1999) | 390,123 |
| 18. | 8.7 | Cidade de Deus (2002) | 170,787 |
| 19. | 8.7 | The Lord of the Rings: The Fellowship of the Ring (2001) | 393,893 |
| 20. | 8.7 | Toy Story 3 (2010) | 77,869 |
| 21. | 8.7 | 120,715 | |
| 22. | 8.7 | 246,258 | |
| 23. | 8.7 | 75,805 | |
| 24. | 8.7 | 146,350 | |
| 25. | 8.7 |
torsdag, november 11, 2010
Dacia Näcken
Trots att reklam är den mest oattraktiva aspekten med att inte ha Spotify Premium, så är jag hyfsat van vid att stänga ut sådant jag finner irriterande (ljud, människor, you name it). Men på sistone har en reklamsnutt fångat mitt intresse, och efter att ha hört den i en vecka så tycker jag fortfarande att den är fantastiskt rolig.
Finns det ett årligt reklampris? Jag vill nominera den här:
Finns det ett årligt reklampris? Jag vill nominera den här:
"Är du en gammal gubbe med bockfötter som sålt din själ till Djävulen för att få sitta i en bäck och spela fiol? Lockar inte ditt briljanta fiolspel ut damerna på samma sätt som för 250 år sedan?
Köp i så fall en Dacia Duster från osannolika 134900. En äkta fyrhjulsdriven terrrängbil som tar dig hela vägen från bäcken in till staden där vi andra har bott ett tag nu..."
onsdag, november 10, 2010
Stilla hjärtat, vila i värmen
I förra veckan fyllde jag 25. Jag firade det med att bjuda på fika i min korridor. Tanken var att det skulle vara ganska litet då jag vet att folk har annat för sig på vardagar. Jag hade heller ingen möjlighet att erbjuda sängplats till några långväga gäster då jag redan hade lillasyster boende hos mig och själv skulle ut på landet från fredag-söndag. Så i slutändan valde jag att bara bjuda vänner och bekanta från Uppsala, samt lite folk från Stockholm som kanske skulle kunna dyka upp då de har bil eller deltidsjobb.
Vi blev 40 personer. Någonstans i bakhuvudet hade jag trott att fler skulle avböja då det var vardagskväll, men fika lockar tydligen fler än bara än de sockerberoende. Efter att musiken krånglat och vi fick ta till alternativ spellista än min systers fina 20-tals jazz, så blev det kakor av alla dess slag, sangria och massa fina och uppklädda vänner.
Jag fick gratulationer i person och över nätet, hjälp i köket, jättefina presenter, gott sällskap, och sms från i princip hela världens hörn. Så när stressen lagt sig, när folk såg mätta och belåtna ut, när jag accepterat att jag antagligen inte skulle hinna byta mer än tre ord med någon, så tog jag mig verkligen tid att känna efter hur jag mådde inför tanken på att bli ett kvarts sekel.
Jag känner mig lyckligt lottad. Jag är frisk, jag är glad. Jag jobbar rätt hårt på att ta hand om studier, skola, mig själv och mitt sociala liv. Jag har en jättefin familj som jag älskar och som får mig att känna mig älskad. Jag tar mig tid att vara kreativ, och har i olika syfte producerat mer text det senaste kvartalet än jag gjort på nästan två år innan dess. Och jag är omgiven av folk som jag tycker om och som får mig att på alla möjliga sätt känna mig bra och uppskattad.
Tack, tack, tack.
Ni är fantastiska, och jag är lyckligt lottad som får ta del av detta överflöd av omtanke.
Vi blev 40 personer. Någonstans i bakhuvudet hade jag trott att fler skulle avböja då det var vardagskväll, men fika lockar tydligen fler än bara än de sockerberoende. Efter att musiken krånglat och vi fick ta till alternativ spellista än min systers fina 20-tals jazz, så blev det kakor av alla dess slag, sangria och massa fina och uppklädda vänner.
Jag fick gratulationer i person och över nätet, hjälp i köket, jättefina presenter, gott sällskap, och sms från i princip hela världens hörn. Så när stressen lagt sig, när folk såg mätta och belåtna ut, när jag accepterat att jag antagligen inte skulle hinna byta mer än tre ord med någon, så tog jag mig verkligen tid att känna efter hur jag mådde inför tanken på att bli ett kvarts sekel.
Jag känner mig lyckligt lottad. Jag är frisk, jag är glad. Jag jobbar rätt hårt på att ta hand om studier, skola, mig själv och mitt sociala liv. Jag har en jättefin familj som jag älskar och som får mig att känna mig älskad. Jag tar mig tid att vara kreativ, och har i olika syfte producerat mer text det senaste kvartalet än jag gjort på nästan två år innan dess. Och jag är omgiven av folk som jag tycker om och som får mig att på alla möjliga sätt känna mig bra och uppskattad.
Tack, tack, tack.
Ni är fantastiska, och jag är lyckligt lottad som får ta del av detta överflöd av omtanke.
fredag, oktober 22, 2010
25 While 25
I'm closing in on my 25th birthday. Now in all honesty, I can't help but feel a bit old even though I know I'm really not. And I do know I've accomplished a lot, yet feel like I haven't really. So, instead of making the following year my plunging into quarter-life crisis, I've decided to make it a year of adventure, projects and new experiences.
Inspired by lists like "101 things to do in 1001 day", and the book I got for my 20th birthday, "101 things to do before you die" (seriously, it's a tough one to finish. I mean, what kind of psycho wants to swim with sharks and chase down tornadoes anyways?), I've decided to make my own list: 25 While 25.
As it implies, the purpose is to finish all 25 goals within the year that I am 25, from November 4th 2010, to a minute to midnight November 3d 2011. Not only does the idea appeal in that it seems fun, but it also might give me the push I need to finish or try out a lot of things I've been procrastinating for years.
So, without further ado, The List:
1. Have a massive cake-fest and only serve great amounts of home-made sweets.
2. Get a massage or SPA-treatment.
3. Attend a ballet.
4. See an opera, which has to be in German or Italian.
5. Write a postcard/ letter each month, and to a different person each time.
6. Reach my ideal weight of 58kilos, and stay there.
7. Participate and finish in the all female race "Tjej-milen".
8. Finish my Master thesis.
9. Get a tattoo.
10. Learn conversational Spanish.
11. Visit a European capitol I haven't been to yet.
12. Take a trip to Japan.
13. Read 5 authors who's native language is neither Swedish nor English.
14. See the top 25 movies on IMDb's greatest - list.
15. Participate in a short-story contest where first prize exceeds 10.000SEK.
16. Attend a Pride-parade.
17. Move.
18. Throw a real house-warming party.
19. Buy a wig and use it randomly in my everyday life.
20. Go to a karaoke bar and dare to sing.
21. Attend a real ball, with a white tie dress code.
22. Get an internship at a publishing house.
23. Become a member of a political party.
24. Re-start and maintain the sugar-blog, with at least an update a week.
25. Donate blood.
(Everything in burgundy italics is a started but not yet finished project.)
There are a lot of things to do, and one day I might start a "101 things in a 1001 days"-list. But until then, I think this is quite ambitious as it is.
Inspired by lists like "101 things to do in 1001 day", and the book I got for my 20th birthday, "101 things to do before you die" (seriously, it's a tough one to finish. I mean, what kind of psycho wants to swim with sharks and chase down tornadoes anyways?), I've decided to make my own list: 25 While 25.
As it implies, the purpose is to finish all 25 goals within the year that I am 25, from November 4th 2010, to a minute to midnight November 3d 2011. Not only does the idea appeal in that it seems fun, but it also might give me the push I need to finish or try out a lot of things I've been procrastinating for years.
So, without further ado, The List:
2. Get a massage or SPA-treatment.
3. Attend a ballet.
4. See an opera, which has to be in German or Italian.
5. Write a postcard/ letter each month, and to a different person each time.
6. Reach my ideal weight of 58kilos, and stay there.
7. Participate and finish in the all female race "Tjej-milen".
8. Finish my Master thesis.
9. Get a tattoo.
10. Learn conversational Spanish.
11. Visit a European capitol I haven't been to yet.
12. Take a trip to Japan.
13. Read 5 authors who's native language is neither Swedish nor English.
14. See the top 25 movies on IMDb's greatest - list.
15. Participate in a short-story contest where first prize exceeds 10.000SEK.
16. Attend a Pride-parade.
17. Move.
18. Throw a real house-warming party.
19. Buy a wig and use it randomly in my everyday life.
20. Go to a karaoke bar and dare to sing.
21. Attend a real ball, with a white tie dress code.
22. Get an internship at a publishing house.
23. Become a member of a political party.
24. Re-start and maintain the sugar-blog, with at least an update a week.
25. Donate blood.
(Everything in burgundy italics is a started but not yet finished project.)
There are a lot of things to do, and one day I might start a "101 things in a 1001 days"-list. But until then, I think this is quite ambitious as it is.
torsdag, oktober 21, 2010
Aniara
I tisdags var jag och såg generalrepetitionen av Stadsteaterns Aniara. Baserad på Harry Martinssons unika rymdäventyr, om flyktingskeppet Aniara som slungas ur sin bana på väg till Mars.
Det är en storsatsning av Stadsteatern inför sitt 50års jubileum, och skådespelarna är inte att fnysa åt. Från stora scenskådisar till musikaltalanger, med musik av Kleerup, har man verkligen försökt göra det här till en fantastisk föreställning som lever upp till sitt rykte.
Men i ärlighetens namn var det nog inte för mig. Jag har aldrig läst Aniara, fastän jag många gånger tänkt på saken. Jag har därför inget att väga och jämföra pjäsen mot. Samspelet mellan musik och ord är riktigt bra, och alla spelar sina roller fantastiskt bra, från den tragikomiske Högkomiker Sandon (Dan Ekborg) och den sorgligen Mimaroben (Sven Ahlström), till den livsglada Daisy (Sara Jangfeldt).
Att jag lämnades likgiltig inför vissa karaktärer var nog inte så mycket beroende av hur de spelats, utan just för att karaktärerna är vilsna och tomma ute i rymden, och försvarsmekanismerna de faller tillbaka på (fakta, information, ignorans) gör dem till endimentionella och tråkiga.
Det blomstrande språk som Harry Martinsson är så känd för gör dock det här en svårbegriplig upplevelse. I början trodde jag att min ovana ledde till den vilsna känslan. Men i pausen då jag och mitt sällskap försökte gå igenom allt som hänt för att få en ordentlig överblick, hörde jag flera i publiken diskutera sin förvirring. Aniara är tung läsning, och därför tung underhållning. Det är en depprimerande och förvirrande historia, och dessa vilsekomna öden som kastas hit och dit i rymdens oändliga kyla faller tillbaka på allt till kulter, sex, förtryck och verklighetsflykt för att klara sig igenom sina decennier av ensamhet.
Det är faktiskt på många sätt långdraget, svårförståeligt och mot slutet även något tröttsamt. Unik föreställning? Ja. Underhållande? Nej, inte egentligen. Men jag är glad att jag såg den. Inte bara för upplevelsens skull, utan för föreställningens höjdpunkt: sången. Nu menar jag inte Kleerups spår (som jag faktiskt uppskattade), utan den sjungna handlingen. Helen Sjöholm gör en makalös insats som den smärtsamt skönsjungande Poetissan, och orden från hennes första låt på scen har följt mig i dagar.
Det är en storsatsning av Stadsteatern inför sitt 50års jubileum, och skådespelarna är inte att fnysa åt. Från stora scenskådisar till musikaltalanger, med musik av Kleerup, har man verkligen försökt göra det här till en fantastisk föreställning som lever upp till sitt rykte.
Men i ärlighetens namn var det nog inte för mig. Jag har aldrig läst Aniara, fastän jag många gånger tänkt på saken. Jag har därför inget att väga och jämföra pjäsen mot. Samspelet mellan musik och ord är riktigt bra, och alla spelar sina roller fantastiskt bra, från den tragikomiske Högkomiker Sandon (Dan Ekborg) och den sorgligen Mimaroben (Sven Ahlström), till den livsglada Daisy (Sara Jangfeldt).
Att jag lämnades likgiltig inför vissa karaktärer var nog inte så mycket beroende av hur de spelats, utan just för att karaktärerna är vilsna och tomma ute i rymden, och försvarsmekanismerna de faller tillbaka på (fakta, information, ignorans) gör dem till endimentionella och tråkiga.
Det blomstrande språk som Harry Martinsson är så känd för gör dock det här en svårbegriplig upplevelse. I början trodde jag att min ovana ledde till den vilsna känslan. Men i pausen då jag och mitt sällskap försökte gå igenom allt som hänt för att få en ordentlig överblick, hörde jag flera i publiken diskutera sin förvirring. Aniara är tung läsning, och därför tung underhållning. Det är en depprimerande och förvirrande historia, och dessa vilsekomna öden som kastas hit och dit i rymdens oändliga kyla faller tillbaka på allt till kulter, sex, förtryck och verklighetsflykt för att klara sig igenom sina decennier av ensamhet.
Det är faktiskt på många sätt långdraget, svårförståeligt och mot slutet även något tröttsamt. Unik föreställning? Ja. Underhållande? Nej, inte egentligen. Men jag är glad att jag såg den. Inte bara för upplevelsens skull, utan för föreställningens höjdpunkt: sången. Nu menar jag inte Kleerups spår (som jag faktiskt uppskattade), utan den sjungna handlingen. Helen Sjöholm gör en makalös insats som den smärtsamt skönsjungande Poetissan, och orden från hennes första låt på scen har följt mig i dagar.
söndag, oktober 17, 2010
Fabulous Fall
Autumn is here, blowing down winds and raining away days. Uppsala had it's first snowfall of the season this week, and yet today, the sun shines through golden tinted branches and the skies are clearer than my heart could ever wish to be. I hope the sun will keep the worst of the cold at bay just for a while longer and let me love this season for it's glow.
I have a lot to do, for school and work. Though I never had troubles writing material for school, handing in thesis and essays seem to always be my weakest point. Or atleast, handing them in on time. But I am catching up on assignments that have been left dragging, and I've produces more writing-material in the past two months than I've done in the past year all put together. I still worry, and sleeping soundly at night is a rarity... still, my shoulders are lighter.
I actually make the effort of going to the gym these days. This week alone I went three times, yoga, core and boxing (where in the last one was way above my level and almost had me faint). It feels good, yet unlike me. Maybe that in itself is the right way to go, stepping outside of my comfort zone and set ways.
I'm busy, tired, worried yet healthier than I've been for years. And pretty happy, I guess. All in all, things don't look too bad.
I have a lot to do, for school and work. Though I never had troubles writing material for school, handing in thesis and essays seem to always be my weakest point. Or atleast, handing them in on time. But I am catching up on assignments that have been left dragging, and I've produces more writing-material in the past two months than I've done in the past year all put together. I still worry, and sleeping soundly at night is a rarity... still, my shoulders are lighter.
I actually make the effort of going to the gym these days. This week alone I went three times, yoga, core and boxing (where in the last one was way above my level and almost had me faint). It feels good, yet unlike me. Maybe that in itself is the right way to go, stepping outside of my comfort zone and set ways.
I'm busy, tired, worried yet healthier than I've been for years. And pretty happy, I guess. All in all, things don't look too bad.
fredag, oktober 08, 2010
Toothpaste Kisses
Cradle me,
I’ll cradle you,
I’ll win your heart with a (wolf whistle).
Pulling shapes just for your eyes.
So with toothpaste kisses and lines.
I’ll be yours and you’ll be.
Lay with me,
I’ll lay with you.
We’ll do the things that lovers do,
Put the starts in our eyes.
And with heart shaped bruises and late night kisses devine.
- The Maccabees
onsdag, oktober 06, 2010
Exotic Talk
RJD2 - live in Uppsala tonight. Me and Ted are going, and I've looked forward to it immensly. It's like the best early birthday present combined with the eagerness of closing in on Christmas Eve when you were a kid.
Unfortunately, I haven't heard too much of his latest album The Colossus yet, but I don't mind. He is good, really really good, and I'll most probably enjoy the show even if I don't recognize many of the tracks.
Joy.
Unfortunately, I haven't heard too much of his latest album The Colossus yet, but I don't mind. He is good, really really good, and I'll most probably enjoy the show even if I don't recognize many of the tracks.
Joy.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)