Autumn Sprout

När jag blekte håret förra veckan, var det aldrig tanken att jag skulle behålla det så. Planen var att färga om det, vilket jag gjorde redan dagen efter. Men det värmde ändå att få höra så många (oväntade) komplimanger om blonderingen. Jag var rätt förtjust i det själv, men jag vet inte hur länge jag stått ut med att se ut som en fågelskrämma som fattat eld ^^

Jag har dock, trots att jag inte sagt nått om mitt nya hår (i syfte att överraska vänner när jag träffar de, det har varit mycket roligt :P ) inte fortsatt låtsas som att jag är blond, jag har sagt rätt ut att jag inte är blond, sen har de fått tolka som de vill. Men jag tyckte att det var dags att lägga upp bilder på det också, eftersom jag träffade ett gäng igår, och många andra vet jag ju inte när jag träffar.

Jag tycker att det blev jättefint, och trivs så otroligt bra med det. Jag skulle vilja behålla det såhär, men antar att det innebär att jag måste bleka däremellan också, och det sliter antagligen massor på håret. Men jag känner mig så fin att det känns synd att ge upp på det så snart det börjar växa ut.


Bäst är att jag känner mig så i fas med årstiden, som om jag själv vore ett litet träd som fått massa mörka röda blad. Vi har faktiskt en liten buske med droppformade blad på tomten som jag tycker jättemycket om, och jag har samma färg på mitt hår som den har nu.
Hösten är verkligen min favoritårstid. Här i Stockholm är det tyvärr ofta grått och trist, men vissa år lyckas även vi få höstens färger med sensommar värme som sällskap. Just idag var en sådan härlig dag, med sol och ljus, lite bris som blåste genom håret och färger överallt. Jag är ett barn av hösten, det går inte att förneka.


Nu ska jag hälla upp en stor kopp chai nabat åt mig själv, svepa in mig i en filt och läsa lite Södergran-dikter inför lektionen imorgon.