tisdag, april 22, 2008

Drapor

Jag är sedan 2003 medlem i nätföreningen Catahya, som är Sveriges största fantasycommunity online. För ungefär en månad sen anordnade föreningen en liten skrivartävling där man uppmanade medlemmar till att lämna in en drapa /flera drapor (berättelse på exakt 100 ord, exklusive rubrik på max 15 ord, och berättarformen har egentligen isländskt ursprung) med korptema.

Jag skrev två, varav jag faktiskt är rätt förtjust i båda men av olika skäl. Den första känns aningen klumpig i sitt berättande. Den behöver slipas en del, men jag tycker om känslan i texten. Stämningen är bra, och jag skulle egentligen vilja göra mer för karaktärerna, eller möjligtvis av dem.
Den andra var roligare, ett spontant infall som funkade bra i idéform. Tyvärr var jag så förtjust i dess spontana uppkomst att jag slarvade och en underlig felskrivning gjorde att den tappade sitt innehåll, vilket en bekant till mig tacksamt nog påpekade. Jag rättade till det och tänkte därför att det kunde vara kul att lägga upp de båda här i bloggen, eftersom det var ett tag sedan någon mer "kreativ" text lades upp här, i kontrast till mina vardagseskapader.



Korpen säger flyg


”Min syster ligger här. Jag begravde henne efter att hon gått i bitar”
Hans ord allt mer rossliga, kvävda. Håret på ända. De svarta lockarna uppburrade till en rest ragg av fjädrar i nacken.
”Far slängde henne av balkongen och sa flyg. Hon hann inte… kunde inte.”
Händerna nu skarpa klor. Ögonen svarta stenar i natten.
Han vill berätta men kan inte, jag vill fråga men får inte fram orden. Men jag vet redan där vi står framför björkspöket. Redan innan han vänder sitt korphuvud mot månen och skriker, isar ben och skär i hjärtat, vet jag att han flög.


Öga för ett öga

”Ska du ha det där benet?”
”Det är mitt ben, skaffa eget.”
”Din gnidna fan… Har du sett att gubbjäveln hängt sig i trädet?”
”Knappast första gången om jag inte minns fel. Vilket jag aldrig gör.”
”Mm. Men jag tänkte… ja, tänk om han inte blir bra den här gången?”
”Det blir alltid bra. Han är Oden.”
”Men tänk om. Tror du man kan satsa på ögat då?”
Frågan vilar tungt över grenen, näbbar och klor har tystnat. Korpen med benbiten vänder sig till sin broder.
”Väl tänkt. Först till kvarn helt enkelt. Förloraren får dyka efter det i källan.”



PS. På Alis begäran tillägger jag att den första Drapan faktiskt vann ett av de två hederspriserna (priser utöver förstapriset) och att jag snart kommer få en cd-skiva med posten. DS.

Inga kommentarer: