Österlen

Jag förtjänar lite ledigt. Men jag antar att under en sommar med två kurser och en uppsats att ta itu med, och ett deltidsjobb jag borde ägna mig lite åt, så räknas alla dagar då jag inte pluggar eller jobbar som semester.
Bio en kväll med syster och vän = semester. Bröllop = semester. Möhippa = semester. Shoppa lite kläder jag behöver på rean= semester. Spela gamla spel med lillebror som välförtjänt paus i studierna = semester.

Jag är trött. Jag vill vila ut och slappna av, läsa böcker i solen och gå och bada. Och jag vill resa bort - igen. Detta har jag lyckats kombinera med en enda sväng ut till skånska landsbygden. Efter ett besök på min vän Saras landställe 2007, så pratar vi varje år om att jag ska åka ner igen under våren/sommaren/hösten. Och det blir aldrig av. Så i slutet av terminen bokade vi biljetter, och jag tänkte att det skulle vara skönt med några dagar utanför Uppsala/Stockholm. Måste erkänna att jag då trodde att jag skulle tillbringa fler dagar borta. Kanske några i Gävle och några i Umeå. Men sen var det studier, jobb, åtaganden som byggdes upp i rasande takt och helt plötsligt stod jag där med insikten av att min enda sammanhängande semester i sommar är fyra dagar nere i Skåne.

Jag är tacksam över att vädret är fint. Att jag hunnit handla lite presenter, äta gott, sova gott, och turista. Idag var vi på Glimmingehus - en borg från 1500-talet byggd av den danske riddaren och gotländske skatteindrivaren Jens Vargtand, som försvar mot den svenska fienden (men främst mot uppstudsiga bönder). Den hade flera våningar, medeltida duschsystem och vallgrav. Det var en dagsutflykt i min smak, och jag har ett 50tal bilder som ska sorteras igenom sen.

Nu ska jag dricka mer vaniljte och plugga. Imorgon ska vi till Kiviks.

Ballerina

Jag har klippt håret igen, kort kort kort och jag har slutat äta socker.
Vem hade trott?

Lämnat in alla fem inlämningar som ska ha varit inne hittills för sommarkurserna och läst böcker inför tentorna om tre veckor och är i fas fastän känslan är mig främmande. Jag kan jag kan jag kan. Bara att ta tag i allt annat nu.

Nu ska jag sova, upp igen om sex timmar och baka. Sen duscha, sminka, packa väska och iväg och fira vänners bröllop. Jag ska äta gott, dansa gott, skratta gott och inte sjunga på kinesiska. Små löften, mycket lycka.

Didn't you get my e-mail?

Fullt möjligt att det här är en av de biofilmer jag ser mest fram emot att se i år.

Do not let fear into thy heart
when lost upon dwindling road,
for should thine will nor bend or break
new paths will sure unfold.

Remember then friends and lovers had
good times past and sins so sweet
laughter, love and secrets shared,
that brighten days and make nights complete.

Cherish faces, songs and words
they will keep loneliness at bay.
Memories that make each place thy home,
where the heart shall sing and forever sway.

- Nahal, June 2010

The Wire

One of my summer classes this year is a course on HBO and modern TV-drama. This means that not only am I finishing up old essays and taking two summer classes, but one of them involves a whole lot of film-watching. Which is nice in it's own way, because allthough I am swamped with work, and stressed even when I'm trying to watch an episode, it does give a bit of diversity to all my book-reading studies.

But when intense study of the dramatic form of The Wire and constant watching of the series so I'm upto speed with the literature, results in dreaming of it during my resting hours, things are going a bit too far. And when said dreams involve me walking around an amusmentpark in lingerie and trying to figure out how to tell a Baltimore druglord that I don't want to date him without him shooting a cap into my brain, then this is getting way out of hand.

And people tell me I don't take school seriously enough.

Dagens sanning.

Jag skulle säga att det i och med det totala pressförföljandet av kungliga bröllopsfirandet i sommar varit omöjligt att missa vad som pågår, men jag hade trots detta totalt glömt bort att det var den så kallade stora dagen i lördags. Jag återkom efter en kopp te hos vänner till ett fullt korridorskök där de andra åt middag och efter diverse artigheter gick konversationen såhär:

Emil: Nu är de gifta!
Jag: Va?
Emil: Nu har de sagt ja.
Jag: Vilka?
Emil: Vadå vilka?! Victoria och Daniel! Hur kan du ha missat det??
Jag: Jag är uppvuxen bland socialister och kommunister. Jag tror inte på Gud, monarki eller kapitalism.

Footwhatnow?

Jag kan inte fatta att det är VM, och att jag missat i princip 3/4 av alla matcher och knappt sett en enda hel match av de resterande. Det är sorgligt och irriterande på samma gång. Jag lever i skuggan av förra VM då jag såg nästan två spel om dagen och kunde namnen på spelarna i lagen jag höll på. Nu är det ett minne blott och jag håller via FB-statusar koll på vilka underdogs som förvånar och vilka favoriter som inte levererar. It just ain't right.

Idag och imorgon är det alltså ordentligt med plugg som gäller, så jag kan få lite gjort och sedan med rent samvete samvete bänka mig framför tv:n och se Argentina spela. Carlos Tevez, du var min favorit för fyra år sedan. Jag hoppas på dig.

100

Det är 100 dagar sedan jag åkte till New York.
Jag vet inte vart tiden tar vägen, men jag hänger inte riktigt med i svängarna. Det kändes som långt bort redan några dagar efter att jag landat i Sverige igen. Hur kan det vara möjligt att all upprymdhet kan låsas undan så snabbt och bytas mot ny längtan så snart?

Jag har ett problem med resandet. Det hjälper inte att fortsätta flyga, åka, gå - jag blir inte nöjd. Och det släcker inte törsten, snarare är det som att svälja tändvätska och ta fyr inifrån. Rastlösheten river och jag längtar ständigt till dagen då jag kan resa utan att oroa mig för att jag måste komma tillbaka.

Cubans

Spending the weekend at my aunts. I don't visit here that often, but it's a holliday and I got a day off from school so I though, why not? When the rest of the family decided to drive down, packing a bag and joining seemed very appealing.

So we're having a small family get-together; drinking tea, talking life and travels. Tomorrow we'll go down town, window-shop and see Robin Hood at the cinema. Tonight, we'll just keep talking, smoking cuban cigars and enjoying the night-time calm.

Ibland, som nu, tänker jag på den där gången i bilen när du talade om för mig att inget blivit som du tänkt, och att du hoppades att jag skulle få ut mer av livet. När du för första gången på riktigt på riktigt släppte in mig och visade hålet du hade i hjärtat.

Och jag - skräckslagen; rigid och kallsvettig inför denna tomhet som jag aldrig mer skulle glömma, jag lät oss båda drunkna i den smärta som hjärtat bar och sa ingenting.

Whores of Babylon!

Earth Hour 2010

I en gemensam ansträngning för miljön och vår framtid uppmanades alla dem som kunde/ville att släcka lampor och elektroniska varor till den mån det var möjligt, mellan 20.30-21.30 ikväll.

Jag har alltid slarvat med min förbrukning av el, och vi ska inte ens gå in på min konsumtion av varmvatten. Jag skulle installera en stol i duschen och tillbringa halva dagarna under varmvatten om jag kunde komma undan med det och fortfarande leva ett relativt normalt liv (med undantag för att jag då alltså skulle halvt som halvt bo i duschen vilket såklart inte alls är särskilt normalt).
Men jag har alltid haft folk runt omkring mig som försökt se helhetsbilden. En mamma som jobbat med miljöfrågor och som i över 15 år försökt få oss alla att vara mer noga med källsortering, vattenförbrukning, köp av lågenergilampor. Så jag är inte duktig när det gäller miljöengagemang, men jag bryr mig åtminstone.

Jag råkade vara hemma ikväll, och släckte lysen och slog av datorn. Sen tillbringade jag över en timma i skenet av stearinljus med att dansa och träna yoga till ett blandat soundtrack via iPoden. Det var jättefint, och lär göras oftare från och med nu.

Welcome to Cracovia!

Am enjoying what Krakow has to offer, on a week long trip with friends and neighbours.

The first two days were cold and windy, but the weather has really picked up, and we are finally getting some spring action (Just in time for Norouz! Happy New Years everyone!)

It strange not to be home for Persian New Years for the first time in my life, but at the same time, I'm really glad I decided to come along on this trip. Krakow is beautiful, and the company crazy fun. I have taken pictures with fire-breathing dragons, danced all night, walked all day, tried polish food, polish alcohol (or alcohole, as they say), the best hot chocolate I will ever have in my life, celebrated St. Paddy's at an Irish Pub and laughed and laughed and laughed. I'm enjoying it to the fullest while life is good.

Now, off to a coffee-shop where I can actually get some studying done =)

New York Minute

There's way too much to write, and I really don't have the time or feel for it. But I guess the pictures convey a pretty good overview on their own =)


1) "Snow storm", New York - style.

2) Walking in Manhattan.

3) Subway, mind the rats.

4) Nina at Macy's.

5) Food of choice - asian!

6) F-train.
7) On our way to MoMA.

8) Toxic Boy!

9) Tim Burton Exhibit.

10) Ze Siblings.

11) Goofing our way down Broadway.

12) Broadway.

13) Jazz Hands!

14) Time Square.

15) Strawberry Cheesecake a la NY.

16) Milad in China Town.

17) 5th Ave.

18) Big City Lights.

Ambulerande [utan varuförsäljning]

Tillbaka i Sverige, här är det växlande minusgrader och töande. Jag hoppas på vår snart. Inte för att jag är så förtjust i årstiden med tanke på allt regn det innebär när man bor i Sverige, men tanken på vår är alltid fin. Förväntningarna.

Snart tillbaka till Uppsala, studier, sushi med grannar, filmsöndagar, jobb och den efterlängtade ensamhet som bara mitt rum kan ge. En gång tvekade jag över hur 19kvm skulle kunna bli ett hem jag skulle trivas i. Men det är hem och lycka idag, det är värme. Onödig var den oro jag kände inför så många grannar. Fina fina människor, jag trodde inte det skulle vara så lätt att sakna er.

Sedan ut och resa igen. Aldrig mer ska jag låsa mig själv vid en plats bara för att jag tror att jag måste befinna mig där. Framåt framåt framåt, alltid i rörelse alltid drömmande alltid levande.

Big Apple

The weather here is pitiful. I know Sweden is freezing at the moment, but all this snow falling from the sky is awful, and New York is soaking wet, dark and damp. And it's cold over here as well.

I haven't gotten any real sight-seeing done. I mean, who wants to go all the way up Empire State Building in these conditions? And it's not really easy getting about on foot at the moment either. But I'm hoping for a weekend visits to China Town and Brooklyn.

I've done some shopping, hanging out with family and relatives, seen some of Manhattan and Queens. Tomorrow, I'll be seeing the Tim Burton Exhibition at the Museum of Modern Art. Really, that alone just makes the entire trip brilliant :)

NYC

I made it to New York in one piece.
Will be here the entire week, so if you really got to get hold of me, Internet is your safest bet.
I've already seen Viggo Mortensen on JFK Airport and later had crazy amounts of pizza for dinner. It's been good.

Too bad that I missed my neighbours cruise-trip to Riga though, they seemed to have had an insane time and it would have been fun to have been there. Can't have it all, I guess.

Småprat.

Jag vet inte om det är jag eller livet, eller helt enkelt bara platsen där jag befinner mig i livet, som gör att jag skriver här så sällan.
Jag vill inte vara lika personlig längre, inte för att det någonsin var intimt, men för att det var tillräckligt utlämnande och jag är inte på det humöret längre. Inte just nu.
Jag känner mig inte så kreativ nuförtiden heller. Utloppen blir färre, jag skriver sällan både här och annanstans. Jag läser mer sällan. Det är musiken som är kvar, jag dansar, och det blir mycket mer film och serier istället.

Det finns en viss trötthet i kroppen som motarbetar ambitioner, och den kommer av omständigheterna, av att jag inte skött om mig och av att saker inte kan gå som man hoppats. Ibland känns det som att bagaget blir tyngre utan att jag blivit starkare. Och ibland att jag bara fortsätter att kunna dra det tyngre lasset för att jag blivit starkare. Kanske är det båda, kanske ingetdera.

Uppsala har varit bra för mig, och jag rotar mig försiktigt. Jag kommer bli kvar här ett tag till, åtminstone ett år, för det finns en glädje i att bo här, i att vara och vara med.
Därefter, vem vet.

Igår var det fyra år sedan jag startade den här bloggen. Den har uppfyllt sitt primära syfte, men det finns en liten glädje i att ha kvar den och att ändå skriva här när det faller mig in, så den kanske finns med mig i ännu ett år.
Jag brukar ofta tänka att det känns som att jag snabbt blir äldre och att åren går utan att jag hunnit göra eller uppleva särskilt mycket. Det är fel. Fyra års sporadiska uppdateringar håller minnen vid liv. Samtidigt -så mycket som inte nämnts här som jag ändå bär med mig.
Det är inte alltid bra, men det trodde jag ju inte heller att det skulle vara. Så länge det oftare känns bra än dåligt, så är den lilla lyckan värd en förmögenhet. Varför klaga då? Livet går vidare med eller utan mig, så jag hänger helst med och ser vart jag hamnar.

Nästa stop: New York.

Laid in Earth

"When I am laid,
am laid in earth...
May my wrongs create
no trouble,
no trouble in thy breast.

Remember me!
Remember me!
But ah,
forget my fate!"

- Henry Purcell

Sent igår natt läste jag dina nyskrivna ord och grät av saknad fastän du ännu inte fattas mig.

Det om något är kärlek.