Scraps of Heart.

I lied. Gods, how I lied. Through my teeth I lied. And I feel blank blank blank. Except I don't, because it really did hurt. It hurts to hear, to know, to say. I wish I didn't know. I wish I didn't laugh when I said it didn't matter. It does matter because it hurts to know. I lied because it hurt. Because I have this lump in my throat or is it my gut, twisting and coiling? It's a snake, I know. It's a snake on the inside and it's squeezing the air out of my lungs, it's crushing my bones, it's making me suffocate on my own blood. Except it's not, because there's nothing there, really, nothing but hurt feelings and the wounded heart and the lump in my throat that I want to tear away, I want it to go away but it won't leave it won't go away it doesn't leave me alone, except I really am alone. There's only me and the empty heart. Jewel box-heart locked and safe, with nothing worth showing hid away.

Pitter patter,
broken dreams
Heaven’s crying
silver streams.

Shattered words
put in my pockets
braided later
into lockets.

Drops of tears
‘round the neck
this body holds
a sorry wreck.

Lonely soul
adrift in sleep
caged little heart
cut so deep.

- Nahal, juli 07

I lied today. Then I pretended that I hadn't.

Theofil? Nej, te och yoghurt.

Som ett komplement till det förra inlägget, där jag skrivit om vad jag (knappt) försörjer mig på, och vad jag gör med min tid, så tänkte jag posta ett kort inlägg med vad jag lever på.

Sedan Påsk har jag i stort sett levt på ett ordentligt varmt mål mat om dagen, oftast någon hemlagad persisk rätt men ibland något jag köpt ute. Bortsett från det är det kanske en kvällsmacka som gäller. Det låter inte nyttigt och jag är medveten om det. Jag ska försöka jobba på det. Eller snarare, det här är resultatet av att jag börjat jobba på det. Stora delar av april-maj uteblev ofta även målet och mackorna, och jag levde på ett stadigt intag av vad som blivit min dagliga baskost.



Basen till mitt dagliga kostintag är te och yoghurt. Jag har 10-15 tesorter hemma, allt från fruktte, påste, vitt te, rött te, svart te, champagnete... jag dricker det ur kopp, mugg, skål. Jag har inga tillsatser i, eller honung, eller socker. Aldrig mjölk.
När det kommer till yoghurten är det vaniljyoghurt, fruktig frukostyoghurt, mild yoghurt. Det mesta funkar och det mesta är gott.



Problemet är, att trots enkelheten i det, trots att det är gott och lätt och så snabbt att få i sig, så inser jag att det inte funkar. Tyvärr. Under sommaren äter jag ändå aldrig särskilt mycket, men till hösten får jag skärpa mig. Enda anledningen till att jag hamnade i denna cykel var att jag lagom till Påsk bara gav upp och inte orkade med mer, och tappade all ork och aptit. Yoghurt var lätt att få ner, te höll mig varm. Det gick från att vara det jag tycker är gott, till det jag stod och föll med. Och då var det skönt att veta att jag inte behövde anstränga mig alls, och att jag klarade dagen utan problem med ett par skålar vaniljyogurt med skivad banan i. Jag var för uppgiven för att bry mig om hur tråkigt det var att äta det vareviga dag. Jag orkade inte bry mig om något så trivialt som mat.

Men mat är inte trivialt och jag är inte så avstängd inuti längre. Jag vill inte att det ska kännas så, och jag vill inte vara sån. Så nu tänker jag skärpa mig.
Det är synd att saker som är nyttiga och som jag tycker om har utvecklats till något som inte är bra för mig längre... Men fördelen är väl att jag inte behöver undvika de, bara se till att få i mig annat också. Och jag tycker faktiskt mat är intressant nu förtiden. Jag tycker om att prova nya saker och vill inte bara äta samma saker jämt. Stark mat, grön mat, fisk... allt sånt som jag av kinkighet undvikit större delen av mitt liv, det är helt OK nu. Jag säger ju inte att det är sånt jag älskar att äta, men jag äter det och jag uppskattar det. Vem hade trott det för 10 år sen? Eller ens tre år sen? Det känns bra att veta att man blivit bättre med mat nu. Nu gäller det bara att sluta småäta skräpmat och börja äta regelbundet.

What do you do?

Sometimes people ask me what I do for a living. I don't really DO anything. That is I don't really have a career or a decent paying-my-bills job. I'm a student at Stockholm University. I study culture, with literature as my main subject, to put it in the simplest of manner. I like being a student. Not so much that I plan on staying one forever, but enough to know it's what I like being for a couple of years at least.

Yet being a student hardly pays the bills (even though I really don't have that many bills to pay). Still, I don't want to go through each month with a hole in my wallet, so I actually do work a bit in my spare time, too.
This is how I earn my "spending money": I lie on my bed, listen to music and I read manga (Japanese comics) and some occasional manwha (Korean comics). And now and then I watch anime (Japanese animated films/series a.k.a. what some people classify as cartoons...) and then I write reviews on them for a bookstore I used to work in. Sometimes the manga is brilliant and sometimes it's not. On occasion it sucks. A lot of it I get for free anyways. So, basically, what I DO is study something I enjoy and get paid for engaging in one of my hobbies.



What, are you saying it's not like this for you too? ...well what can I say? BURN XD

Days gone by.

Idag var jag i Gamla Stan med mamma, pappa och morbror. Vi åt glass och promenerade och tog foton. Det var äntligen, äntligen lite fint väder igen, så vi passade på. Jag ska åka in imorgon också för att träffa Kori lite kort, men jag tar med syrran och hennes vän då. Det var trevligt att gå på stan (köpte även manga och te), men jag vart riktigt illamående mot slutet, och väl hemma la jag mig i sängen och hade huvudvärk i två timmar innan jag gav upp och tog en Ipren.

På tal om Kori så var hela familjen hos hennes familj i lördags. Vi åt god middag och såg på film (Stranger than fiction - lite udda, men väldigt charmig, med sötunderliga raggningsknep i stil med "I brought you flours" = paket med mjöl...) och så var jag och hon ute och promenerade längs med mälarstranden. Det var skönt att prata ut med Kori, vi hade inte setts på ett tag. Så jag sov över och dagen efter vart jag hennes intervjuperson för en uppgift om tvåspråkighet. Vi spelade dessutom Soul Calibur II på Xbox. Första gången jag spelade det, men det liknade en hel del annat. Jag är, som inbiten buttonmasher, mycket förtjust i spel som Soul Caliber II. Tyvärr har jag ingen vana av Xbox, och spelar dessutom alltid spelen på PC, så jag har ingen vana med konsoller heller. Efter 10 minuter hade jag lyckats ådra mig en svidande tumme. En halvtimma senare hade det utvecklats till en stor blåsa. Av att spela tv-spel i 40 minuter. Patetiskt! (Och det har inte riktigt försvunnit än!)
Till kvällen följde jag med Koris mamma hem till Koris morbror, där resten av min familj + morbror var bjudna på middag till söndagen, och där åt jag återigen god persisk mat, var social och lyckades dessutom hinna se stora delar av Lejonkungen. Det var länge sen jag såg den, men jag vart lite sugen på det efter Långsand, då ämnet hade tagits upp, så jag ville inte missa chansen. Fast jag har ju trots allt filmen hemma.

På måndagen hade jag alldeles för mycket besvär med pendeltågen, men lyckades slutligen ta mig ut till Flemmingsberg. Där träffade jag Jossan och Emilia och efter att vi druckit te och pratat bestämde vi oss för att åka in till stan och fika med Johan. Vi svängde även förbi SF-bok där jag bl.a. köpte en samilngsvolym med fyra Philip K. Dick böcker.
Vi tillbringade resten av vår tid med att sitta på Kaffekoppen och prata och äta. Jag och Emilia skickade helt onödiga mms till Henrik och sedan skrattade vi alla åt den telefonterror vi utsatte honom för ^^ Emilia borde hälsa på så mycket oftare, det borde hon verkligen.

Igår var moster här, och lite vänner till familjen droppade också förbi under dagen. Vi åt grillad mat och tog det lungt och jag satt och skrev på lite recensioner. Jag lyckades även spilla kokhett tevatten på fingret och brände mig. För att få det hela att lägga sig, och undvika ännu en blåsa, smörjde jag in fingret med salva. För att sedan undvika att det kladdade av sig på allting fick jag även binda fingret. Men det kortaste bandage jag hittade var längre än mig själv, så det slutade med att jag fick binda om fingret, handen och armen upp till armbågen, bara för att det inte skulle bli alltför otympigt. Det såg, ärligt talat, löjeväckande ut.
Tog en sen kvällspromenad också och pratade i telefon. Jag älskar att promenera ute sent. Jag önskar verkligen att mina föräldrar inte var så oroliga för att jag skulle bli påkörd/kidnappad/rånmördad för var gång jag är ute i mörkret. När jag var i Långsand passade jag på att vara ute och promenera varje natt, oftast själv, i skogen. Jag tycker om att det är mörkt när jag går. Jag vill promenera själv i mörkret. Jag vill inte gå där det finns mycket folk, jag vill ju vara ifred. Och nej jag vill inte ha sällskap, det förtar hela poängen med att va ute och gå för sig själv. Synd bara att de här hemma inte ser tjusningen i det hela...

Nu ska jag nog återgå till mina mangavolymer. Har några kvar av recensionsexen som jag inte läst än. Lite mer te skulle också sitta fint...

21, going on 14.

Idag var jag på Statsbiblioteket redan vid halv 11 för att plugga med Veronica. Vi åt dessutom lunch på Kaffekoppen (vilket tog alldeles för lång tid, servicen var faktiskt usel idag) och vi hann prata en del. Får vi göra om Veronique!
Tur att man fick en del plugg gjort också. Ironiskt nog kommer jag alltid på idéer till noveller jag vill skriva då jag sitter och pluggar, som om jag helt enkelt inte är gjord för att studera. Jag sitter och skriver, men skriver på "fel" saker med andra ord. Underligt.

Så har jag varit på promenad med mamma, morbror, och Koris morbror genom stan. Det var trevligt och jag tog en del bilder. Vädret var jättefint. Borta vid Stadshuset var det en persisk kvinna som satt ute och picknickade för sig själv och bjöd oss på te. Mycket persisk gästfrihet, men hon freakade mig lite med allt sin översvallande vänlighet. De andra höll med mig efteråt om att hon trots sin vänlighet, inte kunde ha varit helt riktig i huvudet. Hon sa dessutom väldigt underliga saker ibland...

Hon reagerade dessutom på att jag gick på Universitetet med total häpnad, stirrade på mig och skrattade. Sedan sa hon "Nä men lilla vän, menar du allvar?? Hur gammal är du egentligen?" När jag sa 21, svarade hon med ett: "Jasså! Haha, jag trodde faktiskt du var 14!"

Kul. Jättekul. Och väldigt troligt...

Transportsträcka.

Jag vill egentligen mest av allt skriva mitt inlägg om Långsand-veckan (vilket jag nu sagt sedan i måndags), men det blir nog uppskjutet ännu en dag. Jag följde inte ens med mamma och morbror till Skansen idag, utan sitter hemma och läser manga och recenserar.
Hämtade upp en del läs-ex igår, och har suttit och roat mig med det sedan dess. Gårdagen var mysig och lugn, hann dessutom fika med Narges och Veronique! Det var jättefint, men din plats var tom Balsam, som man skulle säga i Iran.

Så ska jag väl tvätta håret och plugga lite och kanske ta en promenad, det är dagens plan. Imorgon ska jag plugga med Veronica, och sedan guida morbror genom Gamla Stan =)
Dagens inlägg blir alltså inte mer spännande än såhär. Jag kan ju tillägga att jag lagt upp bilder till Recap. inlägget, så ni har något att titta på =)

Hej över bäcken.

Jag kom hem från Långsand igår. Det känns mest som om jag sitter och bär på någonting ljust på insidan som glöder och liksom gör allt lite bättre. Men så saknar jag, förstås. Det är, minst sagt, något av en skugga på himlen. Att det kliar över hela kroppen av myggbett, och benen är täckta av sår och blåmärken, är inte heller något jag är så förtjust i just nu.

Jag vaknade runt lunch idag och klev inte upp förrän efter 12. Jag behövde ta igen mig efter en veckas minst sagt bristfälliga sovvanor. Har tillbringat dagen med att packa upp och tvätta, läsa ikapp i vänners bloggar och se på "Pride & Prejudice" med lillasyster. Mycket mysigt.

Annars har det blivit tedrickande, telefon- och MSN-samtal, och små, slöa funderingar kring livet i allmänhet. Jag har läst noveller av Inger Edelfeldt, och står och väger mellan att börja läsa Everything is illuminated, som jag lånade på biblioteket för 10 dagar sedan, eller Lud-in-the-Mist med sitt charmigt söta omslag, som kom med posten då jag var i Långsand.

Dagens utomhusaktivitet bestod av att jag lekte med mina poi ute på tomten. Jag är inte särskilt duktig med poi alls. Har övat en handfull gånger sedan sommaren 2005, då jag köpte de, efter att jag fått en spricka i handleden. Det är faktiskt väldigt roligt när man kommeit in i det hela, men jag kan som sagt inte särskilt många tricks.
Karin provade mina poi i helgen och hon var tokduktig. Men så övar hon eldpoi också. Min lillasyster sa till mig idag att hon tycker att det är mycket coolare, och jag höll med. Hon undrade varför jag inte provade det, men jag sa att det var hopplöst. Eldpoi hänger på kedjor, och den brinnande veken sitter i en metallliknande klump i änden av kedjan. Jag, som är så talanglös att jag slår mina sandsäckspoi (Kiwido) i bakhuvudet med jämna mellanrum, bör inte leka med eldpoi. Risken att jag slår mig i huvudet, faller ner medvetslös, och dessutom sätter eld på håret och mig själv, är allt för överhängande. Nej, är man lite klumpig så ska man hålla sig till barnsäkra leksaker.

Karin däremot tycker att jag är graciös, så jag är extremt smickrad ändå. Tyvärr motbevisade jag nog hennes teori idag, ute på tomten. Jag försökte återigen svinga poi samtidigt som jag böjde mig så långt bakåt som jag kunde. Jag har länge önskat lära mig gå ner i bryggan, men jag är alldeles för rädd för att våga sträcka ner händena och hoppas på att ta emot. Men idag slutade jag svinga poi när jag kom så långt ner med huvudet att jag tydligt såg marken. Då tänkte jag "Va fan, nu måste jag våga, jag är ju så jävla nära!"
Snacka om att ropa hej innan man är över bäcken, jag tappade ju balansen totalt och föll som en strandad val. Inför grannarna! Min enda tröst var att det var länge sedan pappa klippte gräset, så jag landade mjukt :P

Men jag tänker inte ge upp! Jag ska lära mig poia ordentligt, och lära mig gå ner i bryggan! Och jag ska lära mig jonglera också! Vad jag sedan ska göra med dessa totalt onödiga kunskaper har jag ingen aning om, men jag lär känna mig lite extra stolt över att jag besitter de ändå.

Embarrassment Galore!

Varför gör man ibland, över en futtig liten sak, ett helt hönshus av en fjäder?
Varför bryr man sig om genanta små missar, som aldrig sårar någon eller leder till något ont, utan som egentligen slutar redan vid ett skratt mellan två vänner?
Varför kan ett felskickat sms få mig att känna som att jag ska förgås av pinsamheten i det hela, och varför känns det som att jag rodnar en rodnad som aldrig kommer försvinna?

Recap.

Blåbär- och valnötspajen vart jättegod, just for the record =)

Det känns som om jag bara hunnit med hälften av det jag ville hinna med, men jag är åtminstone färdigpackad. Typ. Och jag har hunnit med en recension i alla fall och jag har inte misslyckats med att vara social med släkt och gäster ikväll trots stressen. Åker ju till Långsand imorgon.
Jag lyckades dessutom hinna med att åka hem till Sara och lämna över hennes pengar från resan. Jag önskar att jag kunde göra det över internet, men it-banken krånglade. Det var dessutom kul att se Sara igen, även om det var lite väl kort nu.
Vi har inte setts sedan jag följde med ner till hennes landställe i Skåne 12-17 juni. Det var mysigt och kul, även om vädret inte riktigt var på vår sida. Det blev för lite sol och promenader och för mycket efterrätter tror jag =)


Och så jäkla mycket TP! Fan va grym jag kände mig lagon till tredje-fjärde kvällen, men de orangea sportfrågorna var som en nagel i ögat. Nöje och litteratur, det var min grej det.
Under veckan hälsade vi på några av Saras släktingar, hann med en dagstripp till Köpenhamn och en till Ystad. Ystad har en sådan härlig och mysig arkitektur, med tegel, ojämna former, murgröna och klätterväxter. Köpenhamn har jag aldrig tyckt är särskilt vackert, med sina gråa och bruna byggnader. När vädret är mulet, som det var på torsdagen då jag och Sara var där, så såg hela staden depprimerande ut.



Men jag hann både shoppa lite (på H&M av alla ställen! >_<) och äta världens mest monstruösa nachotallrik. Visst, Sara sa att den skulle vara stor. Riktigt stor. Men det fattar man väl inte förrän tallriken bars in, att maten skulle kunna mätta en hel svältfödd familj under en dag. Jag trodde på fullt allvar att jag skulle gråta. Hur mycket jag än åt såg det inte ens ut som om jag rört maten. Till slut började jag äta från sidan istället för överifrån, och lyckades skjuta ihop maten så det såg lite mindre ut när jag var proppmätt, bara för att känna mig mindre skyldig. Jag tog till och med en bild av resterna, och Sara skrattade åt mig resten av dagen.


Det var faktiskt mysigt och skönt i Skåne, med ett härligt avslappnat tempo, och jag är glad att jag följde med. Och jag är extra tacksam mot Saras mamma, som stod ut med att vi tjejer satt och tjattrade sent varje natt. (Kram till Sara!)

Jag upptäckte även under denna resa ut till bondeland, att "frisk luft" som folk tycks önska sig jämt och ständigt, för den skull inte behöver lukta gott bara för att den är "frisk". Den luktar bara fri från människor och avgaser. Men jag har tidigare märkt, och nu återupptäckt, att det är fullt normalt att det då istället lyktar gödsel, eller grisfarm (Suggcenter, hette det visst...) I alla fall i Skåne.


På Husarö däremot, där jag var fredag-måndag för en vecka sedan, luktar det faktiskt skog och saltvatten och härlig havsluft, när det inte luktar svanskit (märks det tydligt att jag är ett förortsbarn?).
Det var fjärde året jag var där, och i år var stina med för första gången, medan Elin inte kunde komma, så vi var ännu en gång inte fulltaliga, men 6 av 7 är jävligt bra gjort ändå.
Affären var fortfarande nedbrunnen, så det gällde att konka ut all mat, och allt dricksvatten. Packningen var över 10kg lättare på hemvägen. Natti och Nettan var bara där under helgen, och hade oturen att se solen äntligen skina när de skulle på båten hem. efter det höll vädret i sig, men ingen ville bada. Tur var att jag och Natti var ute och badade i spöregn och blåst på lördagen iaf, så jag tog årets första dopp under årets första halva (30/6 ...). Det var jättemysigt därute som alltid, och det vart en hel del UNO och pratande som gällde. Jag, Stina, Tove och Johanna åkte trots det hem en dag tidigare än planerat, men jag hoppas att vi har möjlighet att Låna Toves stuga nästa år igen.


(Bilderna ovan är alla tagna av bloggvärdinnan och föreställer i visad ordning: Vägen ner till Skåne, Äpplets Hus i Kivik, "Goddess in the Green" (statyett i Hylkegårdens trädgård), Köpenhamn Central, Tivoli, Ute på stan, Ute på stan 2: Tjuren som krossar Draken (wtf?!), Gatuartist, Nacho-djävulskapet, Ströget (Köpenhamns motsvarighet till Drottninggatan i Stockholm), Köpenhamns fulaste byggnad (Palads), Ystad 1 och 2, Ruin utanför Jönköping (påväg hem), Husarö 2007.)

Det är alltså detta, förrutom sommarkursen Egypten 5p, besök till innerstaden för att träffa vänner, slappande hemma med fantasyböcker eller recensionsskrivande för J-Fi, som jag har ägnat min sommar åt hittills.
För vidare information, invänta nya uppdateringar, eller kontakta bloggaren vid valt tillfälle.

The Eagle Has Landed

Min morbror är här! Min mammas storebror (äldste i syskonskaran) landade i Sverige igår. Det är hans första besök och jag är jätteglad. Det är som ett stycke overklighet som sitter i vardagsrummet, för jag har aldrig kunnat föreställa mig att han skulle komma hit. Och jag undrar vad han tycker om våra regniga dagar och mulna sommarhimmel där han sitter i soffan, så långt ifrån Ahwaz 50gradiga sommarhetta. Det är något så varmt med morbrors sätt, hans stillsamma ironi och den grova dezfouli han talar som nästan låter arabisk eftersom han talar så ur halsen. Hans hår är silvervitt, och alla säger att han liknar morfar något otroligt. Han är i rätt ålder för att vara min morfar dessutom, hade jag haft en ung morfar. Men jag skulle ändå inte uppfatta morfar eller farfar vibbar om de så slog mig i ansiktet, för jag har aldrig träffat varken mor- eller farfar vid liv.
Morbror har hy i samma färg som ljus, garvad läder och när han skrattar fattar jag inte alltid om han skrattar med mig eller åt mig, lite som mormor brukade göra. Eller moster. Eller ja.. de flesta av mina jämngamla eller äldre släktingar i Iran som är helt underbara, men antagligen tycker att jag är extra roande eftersom jag jämt glömmer bort att vissa saker helt enkelt inte sägs och görs i Iran.

Igår var min moster från Linköping också här, och hennes son som flyttat till studentlägenhet i Stockholm. Så vi hade en liten släktträff och det var en mysig dag.
Ibland känner jag verkligen att jag ser för lite av min släkt. Jag har sådan stor släkt, på båda sidorna av familjen, och önskar så innerligt att jag fick se mer av de. Hur många brukar tänka så egentligen?

Morbror är här i veckan och åker sedan vidare. Men jag är glad att han innan hemresan är hos oss en vecka till, för annars hade jag missat honom helt. Imorgon åker jag till en liten håla utanför Gävle och umgås med vänner i en vecka. Det ser jag mycket framemot, men hade jag inte vetat att morbror skulle komma tillbaka, så hade jag nog kortat ner Gävlebesöket till en halv vecka.

Ikväll ska jag alltså packa och fixa och göra mig klar för att åka iväg, igen. Och jag ska baka blåbär- och valnötspaj och hoppas att morbror tycker det är gott...
till det ska vi ha vaniljsås, och jag ska dricka te som luktar och smakar Irannostalgi.

Jag köpte aldrig téet i tehandeln. Det behövdes inte. Som om mina släktingar läst mina tankar, eller min blogg (båda lika omöjligt faktiskt), så hade morbror med sig svart te från Iran. Hur ska jag lyckas sluta le? Jag är alldeles glad och bubblig på insidan. Och pistager, och gazz!
För att hitta presenter han var säker på att vi skulle gilla (rara människa, han behöver ju inte, men han lyssnar inte på en när man säger det heller...) så bad han min moster köpa presenterna, och hon känner oss så bra. Jag har säkert fått en hel årsförbrukning av henna, om jag så skulle göra inpackningar varannan vecka! Jag har fått ett vackert halsband med turkoshänge som matchar örhängena jag köpte i Isfahan i julas, för moster och Nasim kom ihåg det.
Jag har dessutom, roligt nog, fått en handduk till håret. De har så bra trekantiga handukar att knyta upp håret i därborta, så mamma bad om ett par sådana. Men istället fick jag en liten frotéturbarn! Jag kan inte komma fram till om jag ser extremt löjlig ut i den, eller lite söt. Mest tänker jag på katterna med turbaner som föreställde indier i den tecknade versionen av "Jorden runt på 80 dagar" som jag såg när jag var liten.

---

Jag har försökt skriva lite mer än jag brukar nu den senaste veckan (min hängivna skara jublar, jag tror ni är hela 5 st nu ;) och om jag hinner lägger jag upp ett eller två inlägg till innan jag drar iväg imorgon, så ni har något att fylla tiden med medan jag är borta :P Eller så kan ni ju uttrycka er saknad i att kommentera något någongång, så att jag vet att ni fortfarande lever.
Nu ska jag ner och ta en kopp te till, sen ska jag springa över till Konsum och köpa blåbär.

Konversation 2.0

Idag har jag träffat vänner, gått in mina nya skor, promenerat på stan, ätit kinamat på buffé, blivit bjuden på frapino, fått en foccaccia gratis på 7-11, köpt nya Blade of the Immortal, städat, dammat och konverserat. Och ur alla dessa konversationer har självklart vissa saker fastnat mer än andra. Och vissa inte bara (eller så mycket just för innehållet) utan för hur dessa små utdrag i konversationen fått mig att reagera:

Johan säger: Jag kommer inte till Gävle. Jag jobbar.
[Min reaktion]: Orden förvånar mig inte så mycket, medan besvikelsen känns ännu mer än förväntat.

Kori säger: Jag är trött. Jag har inte ätit ordentligt senaste tiden...
[Min reaktion]: Jag blir mer orolig än jag vågar visa.

Jag säger: Joo, det är bra.
Ina säger (insiktsfullt): När du säger det sådär, betyder det väl att du tycker allt är jobbigt egentligen, men du vill inte prata om det.
[Min reaktion]: Jag önskar att det inte var så sant, fastän det är det.

Sofia bakom kassan: Men jag vill vara snäll mot dig. Det är lätt, för du är snäll mot alla!
[Min reaktion]: Tacksamhet väller upp på insidan, för hon lättar på en skräck jag bär inom mig.

Mamma säger: När jag är riktigt arg på någon vill jag inte ens prata med personen. Jag vill bara tiga ihjäl den tills den inser hur arg jag är.
Jag säger: Men när vi bråkat, och sen inte pratat med varandra alls, då tycker inte jag det är jobbigt att du inte vill prata med mig.
Mamma säger: Men det är för att du är grym Nahal. Du är kanske inte en särskilt snäll flicka, du är kall.
[Min reaktion]: Hela samtalet har retsam humor i tonen, men jag känner hur det sticker till. Någonstans tycker kanske min mor att jag är en hård person. En flicka med kallt hjärta som inte bryr sig om att hon inte pratar med sin mamma.

Konversation

Promenerar med syster idag till närmaste Centrum och bibliotek. Tar dryga halvtimman i vårt bekväma lunkar-tempo. Nära Centrum saktar en bil in vid övergångstället och jag vinkar ett tack innan vi går över gatan.

[Lillasyster Nina] Känner du honom?
[Jag] Nej. Vadå, jag kan väl vara trevlig ändå och tacka när de stannar?
[Nina - redan avtrubbad] Det här är Stockholm, folk är inte snälla.
[Jag - trotsigt] Jag vet. Men jag är snäll ändå!
[Nina] Det är du ju inte! OK, ibland. Men inte så ofta.
[Jag - ställd] Va pratar du om?! Klart som fan jag är snäll!
[Nina] Ja, men inte bara sådär. Typ när mina kompisar kommer är du jättesnäll. De älskar dig. Men jag säger att du inte alltid är så och att de vet inte hur du är egentligen!
[Jag - skrattar högt] OK OK, jag är väl inte så snäll.
[Nina - sakligt men skrattandes] Nä. Jag sa ju det.

Mapleblossom Faë

Mapleblossom’s child
waking with the day
showered by the soothing drizzle
and singing where you lay.

Wrapped in leaves like blood
you autumnblossom faë
I stare in silent awe
and wonder what to say.

You smell of rain and treesap
of frost and sweet decay,
your laughter silver magic
like cold nights moonlight ray.

Mapleblossom girl
you’re all colour in the grey.
And how I long to join you,
you autumnblossom faë.

Dancer in the Dark

I natt har jag i skenet av stearinljus dansat till Diru, instängd på mitt rum. Det var härligt och avslappnande, och jag borde göra det oftare. Det är så oerhört skönt att dansa, och jag tycker verkligen det är kul. Det var dessutom något visst med att röra sig och se sin egen skugga dansa över väggen samtidigt.

Jag hade tänt vaniljljus från IKEA, men doften överskuggades totalt av den indiska rökelse min lillebrors kompis köpt, och som de tände här hemma. Det hade varit trevligt det med, om det inte varit så starkt att det resulterade i flera hostattacker från min sida. En hel del av hostandet hade kunnat undvikas om jag tagit min astmamedicin, men av någon anledning vägrar jag använda den förrän det känns riktigt nödvändigt. Det här kändes inte alls nödvändigt, men i efterhand önskar jag att jag varit mindre tjurskallig, för nu känns det konstigt i halsen och sticker till i lungorna.