Min morbror är här! Min mammas storebror (äldste i syskonskaran) landade i Sverige igår. Det är hans första besök och jag är jätteglad. Det är som ett stycke overklighet som sitter i vardagsrummet, för jag har aldrig kunnat föreställa mig att han skulle komma hit. Och jag undrar vad han tycker om våra regniga dagar och mulna sommarhimmel där han sitter i soffan, så långt ifrån Ahwaz 50gradiga sommarhetta. Det är något så varmt med morbrors sätt, hans stillsamma ironi och den grova dezfouli han talar som nästan låter arabisk eftersom han talar så ur halsen. Hans hår är silvervitt, och alla säger att han liknar morfar något otroligt. Han är i rätt ålder för att vara min morfar dessutom, hade jag haft en ung morfar. Men jag skulle ändå inte uppfatta morfar eller farfar vibbar om de så slog mig i ansiktet, för jag har aldrig träffat varken mor- eller farfar vid liv.
Morbror har hy i samma färg som ljus, garvad läder och när han skrattar fattar jag inte alltid om han skrattar med mig eller åt mig, lite som mormor brukade göra. Eller moster. Eller ja.. de flesta av mina jämngamla eller äldre släktingar i Iran som är helt underbara, men antagligen tycker att jag är extra roande eftersom jag jämt glömmer bort att vissa saker helt enkelt inte sägs och görs i Iran.
Igår var min moster från Linköping också här, och hennes son som flyttat till studentlägenhet i Stockholm. Så vi hade en liten släktträff och det var en mysig dag.
Ibland känner jag verkligen att jag ser för lite av min släkt. Jag har sådan stor släkt, på båda sidorna av familjen, och önskar så innerligt att jag fick se mer av de. Hur många brukar tänka så egentligen?
Morbror är här i veckan och åker sedan vidare. Men jag är glad att han innan hemresan är hos oss en vecka till, för annars hade jag missat honom helt. Imorgon åker jag till en liten håla utanför Gävle och umgås med vänner i en vecka. Det ser jag mycket framemot, men hade jag inte vetat att morbror skulle komma tillbaka, så hade jag nog kortat ner Gävlebesöket till en halv vecka.
Ikväll ska jag alltså packa och fixa och göra mig klar för att åka iväg, igen. Och jag ska baka blåbär- och valnötspaj och hoppas att morbror tycker det är gott...
till det ska vi ha vaniljsås, och jag ska dricka te som luktar och smakar Irannostalgi.
Jag köpte aldrig téet i tehandeln. Det behövdes inte. Som om mina släktingar läst mina tankar, eller min blogg (båda lika omöjligt faktiskt), så hade morbror med sig svart te från Iran. Hur ska jag lyckas sluta le? Jag är alldeles glad och bubblig på insidan. Och pistager, och gazz!
För att hitta presenter han var säker på att vi skulle gilla (rara människa, han behöver ju inte, men han lyssnar inte på en när man säger det heller...) så bad han min moster köpa presenterna, och hon känner oss så bra. Jag har säkert fått en hel årsförbrukning av henna, om jag så skulle göra inpackningar varannan vecka! Jag har fått ett vackert halsband med turkoshänge som matchar örhängena jag köpte i Isfahan i julas, för moster och Nasim kom ihåg det.
Jag har dessutom, roligt nog, fått en handduk till håret. De har så bra trekantiga handukar att knyta upp håret i därborta, så mamma bad om ett par sådana. Men istället fick jag en liten frotéturbarn! Jag kan inte komma fram till om jag ser extremt löjlig ut i den, eller lite söt. Mest tänker jag på katterna med turbaner som föreställde indier i den tecknade versionen av "Jorden runt på 80 dagar" som jag såg när jag var liten.
Jag har försökt skriva lite mer än jag brukar nu den senaste veckan (min hängivna skara jublar, jag tror ni är hela 5 st nu ;) och om jag hinner lägger jag upp ett eller två inlägg till innan jag drar iväg imorgon, så ni har något att fylla tiden med medan jag är borta :P Eller så kan ni ju uttrycka er saknad i att kommentera något någongång, så att jag vet att ni fortfarande lever.
Nu ska jag ner och ta en kopp te till, sen ska jag springa över till Konsum och köpa blåbär.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar