Varför gör man ibland, över en futtig liten sak, ett helt hönshus av en fjäder?
Varför bryr man sig om genanta små missar, som aldrig sårar någon eller leder till något ont, utan som egentligen slutar redan vid ett skratt mellan två vänner?
Varför kan ett felskickat sms få mig att känna som att jag ska förgås av pinsamheten i det hela, och varför känns det som att jag rodnar en rodnad som aldrig kommer försvinna?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar