Bits of this and that

Hela familjen var middagsgäster ikväll, och nu när de åkt hem är jag kvar hos Korilove. Vi ska se på film och prata, men båda är redan lite sega. Kvällens filmval är dessutom extremt opassande, vi ska se House of Wax. Jag vill inte se den, hon vill inte se den. Men lillsyrran såg halva idag, och sedan dess har hon torterat mig med att i detalj beskriva första halvan tre gånger. Jag tror det är hennes sätt att behandla traumat. Själv tycker jag inte 12åringar ska se skräckfilmer, men om hon nu insisterar förstår jag inte varför jag sedan måste bli offere för hennes dåliga smak. Jag menar, när hon beskriver filmen gör hon det i real tid. 45 minuter på tv? 45 minuter ordström hos Nina! Jag har åtminstone anständigheten att jag skulle hålla tyst om någon bad mig hålla käft, but she's a kid so she doesn't get it... Hursom, nu är jag och Kori manade till att se skiten bara för att bli av med det hela. Och det blir värre: Paris Hilton är för fan med. Men hon dör, so you win some you lose some.

Inte för att jag förstår varför jag tänker se skräckfilm ändå, även om det är en b-film. Jag drömde fan mardrömmar om Spongebob Squarepants förra veckan, natten innan jag såg filmen, bara för att Balsam och Narges pratat om den så mycket. Så jag svängde förbi Västa S och såg filmen i fanatiskt sällskap, and I tell you it's just plain wierd. Fun, but wierd. Jag såg dessutom jättefina och hysteriskt roliga Adam & Steve. Antagligen nu min favoritfilm bland romantiska komedier.
Förra helgen var överlag tokigt bra med härligt sällskap. Innan jag träffade tjejerna hann jag dessutom förbi en inflyttningsfest, där jag lämnade av kaka och lekte med kattungar och pratade lite med mycket trevligt folk. Det var dock en mycket stressig lördag, med hemresa från Linköping, bakande och fixande hemma, flyttfest och utgång. Linköping var väldigt trevligt med goda middagar, släktsällskap och film. Vädret var sunkigt men vi var på stan lite ändå. Jag fick ett par söta örhängen och pengar från föräldrar och moster och jag har nu köpt bland annat en topp och en stegräknare. Jag måste försöka få pli på mitt tränande. I går var mitt första träningspass på en månad, och jag var bara på pilates trots allt. That's a bit sad....

I det stora hela har det varit en bra vecka också, lugn och stillsam, med lite film och lite jobb och liknande. Jag har varit krasslig och mest hemma, men i torsdags träffade jag fina Jo för lite kaffe och prat och vi drev massor med dagens "modebloggar" som jag faktiskt ärligt kan säga att jag inte läser annars eftersom det helt enkelt inte intresserar mig. Jag saknar att träffa Jo, jag är så glad att hon flyttat tillbaka till Stockholm!
Allt är alltså bra, det ända som är synd är att jag är krasslig och att jag hade en mysig filmkväll i torsdags som blev inställd, men som jag hoppas vi kan ta en annan gång. Så ser jag sjukt fram emot nästa torsdag, då jag åker till fina Emilia i Gävle!!

Now, movie and talks. Jag ska luta mitt extremt lockiga huvud tillbaka (jag hade papiliotter i håret idag, det ser nästan absurt ut) och se massa puckade tonåringar gå mot sin egen död.

Ashes

Watch me burn like never before
my words dry ashes,
my breath eternity lost.
And my mind -
a playground of memories
scattered
like a daytime dream for the fool
or a love song for the lonely.

I wish you were like ash, did you know? I wish you could burn, would burn, brightly and unstoppable rising towards the skies, like rays of light and dreams all jumbled together in the fire until you’d burn into oblivion. And I could forget you and your burning my yearning I would forget you, and you would be naught but a taste of death lodged behind my lips.
And we would be no different from each other. You’d be ashes and I’d be dust. Turned to fragile glass in your hands I could finally see you burn away and I’d turn into that ungrateful faith, to my original form of endless grains. Around you I’d leave myself, turn into the sands of time, finely grinded into the dust of centuries underneath the boot of your will. I want to blow out the embers you leave behind, and seal you away as you did me. I wish you were ashes I could scatter and free myself, I wish you would burn.

Norooz!

Idag slog det persiska nyåret in. Sale no mobarak!
Klockslaget var egentligen innan sju på morgonen, och enligt mig fortfarande legitim tid att ligga kvar i sängen. Men jag lyckades ta mig upp, slänga på mig lite snyggare kläder och sitta med de andra en stund.

Hursom... det är lite av en nyårsmyt att så som man tillbringar nyårsslaget kommer man tillbringa stora delar av resten av sitt år. Det är väl tanken på att om du inte orkar städa/laga mat/fira/klä upp dig/va i tid till årets största firande, så kommer resten av året inte heller vara viktig nog för att lyckas med allt detta. Ingen vill därför se sjaskig ut eller ha ett ostädat hem etc. Men ibland slår det in mitt i natten och då sover jag, och jag har haft en eller två års firande i pyjamas. I år lyckades jag inte ta mig upp förrän en kvart efter nyårsslaget, så jag antar att stora delar av året kommer tillbringas i sängen och jag kommer vara en kvart sen till allt som vanligt. Men håret kommer vara snyggt...? Jag färgade om det igår, men hade i färgen för länge och dessutom har jag ju inte blonderat det före heller, så det vart inte alls så rött som det bör, utan någon form av svartvinröd >_< men det är helt OK, snyggt men jättelockigt och trolligt just nu.

Vi ska iaf fira nyåret med besök hos moster i Linköping. Åker om mindre än två timmar och hemma igen på lördag! Gott nytt år, glad påsk och trevlig helg!

Tjuvlyssnat

När jag vill gotta mig åt, eller beklaga mig över, hur korkade folk är så brukar jag surfa in på Overheard in New York eller Tjuvlyssnat. Jag upptäckte nyligen att jag inte kan nå Tjuvlyssnats topplista över bästa citat. Det förklaras komiskt nog med:

Topplistan är nedstängd p.g.a. upprepat sabotage av någon som antagligen blev tappad som liten. Ofta. Vi försöker lösa problemet snarast! /Red.

Strö lite socker på mig

För någon vecka sen fick jag ett par låtar med Magnus Tingsek av Kori. Jag tycker jättemycket om hans röst, och mina favoriter är World of its own och covern på Depeche Modes Shake the Disease.

När jag kollade upp honom på Youtube hittade jag ett klipp från när han uppträder på Mosebacke med Timbuktu. Jag brukar inte lyssna så mycket på Timbuktu, annat än att jag gillar Alla vill till himmelen. Och jag är inte så förtjust i skånska i sig heller för att va ärlig, men Timbuktu sjunger jävligt charmigt ändå, och den här låten är hur härligt som helst =)

Några rader.

Det snöar igen. Blötsnö i kallt gråväder och allt ser helt förjävligt ut genom fönstret. Det var så soligt och fint igår, det känns som ett bittert nedköp att se ut genom fönstret idag. Gardinerna är mina vänner..

Jag har haft en riktigt fin helg. Jag blev kvar efter tacos och film hos Sara i fredags fastän jag hade tänkt åka hem, men det var riktigt kul alltihop och jag, hon och Iman var uppe till mitt i natten och tjattrade och dansade.
Lördagen var jättefin fastän jag i min oro för att komma försent till middagen tog helt fel på tiden och var en hel timma för tidig. Sen var det övernattning hos J. som gällde och det var riktigt mysigt. Jag måste nästan ge människan en tesil, jag pallar inte med att dricka te med massa blad i koppen :P
Enda som var synd var väl att helgen tog slut. Ja, det och speciellt att middagen i lördags var Johannas avskedsmiddag, för nu flyttar hon till Tyskland för att plugga. Hon och Peter hade gjort jättefint och allt var fruktansvärt gott. Jag kommer sakna henne, men ett halvår går mycket fortare än man tror! Dagarna tycks ju rusa iväg som det är redan.

Jag ska verkligen ta itu med att börja plugga den här veckan, och jobbet ligger jag bra till med, även om jag skulle behöva skaffa ett med lite rutiner snart.
I veckan är det Påsk, vilket jag inte bryr mig om, men på torsdag är det persiskt nyår vilket jag bryr mig massor om =) Vi åker till Linköping över Norooz, men kommer hem redan på lördag.
Annars är det mesta som vanligt, bara att jag är lite gladare med tanke på att jag är småförkyld, lite trött och har knappt 10kr på kontot. Att jag aldrig lär mig...

American Boy

Den här låten har fastnat något totalt. Jag spelar den om och om igen i hopp om att jag ska tröttna och få texen ur huvudet, men jag har ännu inte lyckats. Som det är nu, blir jag mest på danshumör...

Hell sugah, this ain't a-gonna work.

Seriously? Seriously?!
This is quite an issue for me. I've been waiting for LeBeau to make his entrance on the big screen for years now. But each X-men movie is, in that aspect, a let down (don't get me started on all the other things they've fucked up...).

And now, finally, Gambit's ready and casted for upcoming X-men Origins: Wolverine. And my initial response to the guy in question, Taylor Kitsch, was "Who the Hell are you?!"
I don't know. I really don't. I looked up some pics of him, and apart from acting he seems to be doing some modeling, 'cause he's pretty much shirtless all the goddamn time. Anyways, I don't see it, I just don't, and still I chose to post one of the pictures I found best suited. You have to work really hard if you're gonna measure up to my smooth-talkin', danger-lovin', all-charming ragin' cajun. This ain't a joke kiddo, I've thrown down the glove, be a man, pick it up and accept the challenge. Right now, the only things you have in common with my Louisiana thief are those well-toned abs.

27 (and counting)

Jag har tillbringat helgen hos Maria. Vi har lagat fläskfilé och potatisgratäng, choclate cheescake med choclatechip cookiecrisp, druckit lite vin och ätit lite ost och kex och pratat. Vi har pratat en hel del - inget nytt för mig och Maria men alltid lika fint.

Och så har vi ägnat oss åt vad vi tillgivet hänvisar till som "Tea and Murder". Ungefär en hel helg med ett par månaders mellanrum bunkrar jag och M upp med en god mat, kanna efter kanna med te och en hög med engelska mordmysterier i stil med Midsomer Murders.

Det är bisarrt hur trevligt det är, men det är det verkligen. På de mest underliga sätt dör folk, och ibland är sättet inte oväntat men intrigerna och relationerna är verkligen vridna. Varför fortsätter folk flytta till Midsomer? Engelska landsbygden är ju helt sjuk!
Och mitt intresse i det hela är nog jävligt morbidt. Vi är i alla fall uppe i:

10 fall av otrohet
2 incestuösa relationer
2 fall av naturlig död
4 självmordsfall
21 mord.

Body count: 27... and counting.

Nu har teet kokat klart.

Hooked on Hood

Det är mycket som pågår just nu. Saker som får mig att bli jätteglad. Saker som får mig att må riktigt dåligt. Jag är förvirrad och fnittrig och ångestfylld och orolig över så många olika saker. Det känns som att jag är två personer i ett och samma hölje. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Jag vet inte ens riktigt vad jag håller på med. Men eftersom allt är en förvirrande massa av upp-och-ner känslor tänker jag prata om något helt annat.

Jag köpte en ring från Pilgrim idag. Jag köper väldigt, väldigt sällan dyra smycken. Jag är ohälsosamt förtjust i örhängen och just därför köper jag det ofta och billigt. Jag är inte nickelallergisk så det blir oftast örhängen på Indiska för 29kr eller liknande.
Ändå köpte jag en ring på Pilgrim som är långt över min budjet. Ända gången jag köper ringar är köpen från Själa, som inte bara har vackra smycken, utan ger mig möjligheten att stötta en kompis.

Trots det köper jag en ring på Pilgrim. Jag försökte hitta en bild av den på deras hemsida, men den enda jag fann hade inte riktigt samma färg som min. Men, poängen är, varför köper jag en ring som övergår min budjet så tydligt? Varför? Jo, för när jag väl provar den säger min kompis Tove "Vet du vad den ser ut som? Den liknar ringen Marian fick av Robin Hood i Disney-filmen."

Och där vart jag förlorad. Nappade på bete och krok och förevigt förlorad. Jag kommer aldrig räddas ur min Robin Hood-dyrkan. Jag skulle inte ens vilja om jag hade chansen.

Film.

Låt oss... mig... prata om film. Jag har åsikter om det mesta som vanligt. Så, då jag inte vet hur jag ska lägga upp inlägget, så kör vi på rätt upp och ner:

Bröderna Coens är en ny förälskelse hos mig och jag ska ta vara på upptäckten och se The Big Lebowski snarast med B. De har nu flera manus på gång, och av de fyra som står uppskrivna på IMDb.com har alla intressanta titlar: Burn After Reading, Hail Caesar, Suburbicon och Gambit. Den första är i rullning med massa stora skådisar och den sista, som trots min dröm om att en dag se X-Mens Gambit på bioduken, handlar inte om Gambit, men har med Colin Firth and I never mind seeing more of him.

På tal om X-Men, Hugh Jackman i en film om Wolverine, äntligen påskriven och med planerat släpp 2009. Du är grym Mr. Jackman, men att de ens funderat, och inte nog med det, utan faktiskt beslutat att ha med will.I.am. från Black Eyed Peas gör att jag får rysningar av obehag. Jag vet inte om jag ska stanna kvar för att jag älskar Wolverine eller för att jag hoppas att han ska slakta allt onödigt patrask de tar in i min film.

The Dark Knight har premiär i sommar. Ni vet, jag vet, jag har inget att tillägga. Jag ville bara nämna det. Igen. Jag tycker om att se orden "The Dark Knight har premiär i sommar" framför mig på skärmen. Och så saknar jag Heath Ledger, fortfarande.

Och nu när vi ändå talar superhjältar... Will Smith ska spela en avdankad, livsbitter och av offentligheten allmänt ogillad superhjälte som har ihop det med frun (Charlize Theron) till sin image-coach. Kan bli bra, kan bli katastrof. Jag vet inte vart jag står här...Det kan bli en något rolig film att se ändå. Det var länge sen jag såg något med Smith faktiskt. Hancock kommer ut i år i alla fall.

Däremot vet jag precis vart jag står i en annan fråga. Akira. Den otroliga mangan Akira av Katsuhiro Otomo, om är ett fantastisk litterärt verk, detaljerat, fascinerande och gripande, blev animerad film 1988. Nu har Hollywood köpt upp rättigheterna till att göra två spelfilmer varav första är daterad 2009 och jag gråter inombords. Inte nog med att den inte ens utspelar sig i Neo Tokyo, den är nu förlagd i New Manhattan och ska troligen produceras av Leo DiCaprio, som antagligen spelar en av rollerna. Troligen Kaneda. Han kommer säkert få heta Kyle eller nått, all in the good fucking spirit of change.
Det här är mitt straff för att jag inte tror på Gud, inte sant? Det finns inga andra skäl till varför världsatellet ständigt tycks vilja plåga mig med sådana här dolkstötar i hjärtat. And I die a bit on the inside. Repeatedly.

När vi ändå nämnt animerade filmer, årets mest intressanta tecknade film tror jag blir Igor. Berättelsen om den galne vetenskapsmannens alltid lika utnyttjade assistent Igor, som här drömmer stora drömmar om att själv bli vetenskapsman! Efter min senaste släng av Grosse Point Blank-nostalgi insåg jag hur länge sen det var jag såg nått med John Cusak, och IMDb.com ledde mig till Igor. Jupp, Cusak, som jag gillar, gör Igors röst, och Eddie Izzard, denne underbare geniale man ska göra rösten till en av de tokiga vetenskapsmännen, om jag uppfattat det rätt :) Den här kan jag nog dessutom dra med syrran på och se på bio.

Andra saker jag gillar... Che Guevara. Vi vet att jag brinner för revolutionären i baskern. Jag har ingen större koll på Benicio del Toro, men det lilla jag sett med honom har jag uppskattat. I år spelar han Commandante Che i två filmer, The Argentine och Guerrilla. Det ska bli spännande, minst sagt.

Därefter finns självklart en lång lista av filmer jag inte har en aning om men säkert skulle vilja se, filmer jag glömt nämna, filmer jag inte vill nämna då de verkar usla men inte gör mig lika upprörd som Akira och för att inte tala om alla filmer jag vill se just nu och som redan finns ute. There Will Be Blood och I'm Not There står i alla fall på listan. Måste ju börja någonstans, så jag kan lika gärna börja bland de senast tillkomna.

"It's your lucky quarter."

Svängde förbi Jo igår, nu när hon var i Stockholm igen! Två helger i rad, woho! Klantigt nog insåg jag inte att vi skulle invadera pojkvännens tillsvidarelägenhet, utan åkte hem till hennes föräldrar. Där såg jag sms:et om att vi skulle mötas på vägen, och hann inte smita iväg i rätt riktning innan hennes föräldrar upptäckte min patetiska figur rymmandes från deras tomt medan de vinkade från fönstret. Jag vinkade tillbaka, log fåraktigt och la benen på ryggen.
Det vart mat och skvaller och kakor och herregud va filmen The Interpreter är lång. För lång. Men samtidigt bra egentligen. Får en att tänka efter. Det finns vissa saker som är för stora för att ta in. När en människa ställs som åtalad för "brott mot mänskligheten" till exempel. Det känns för stort för att kunna stå och bli anklagad för, utan att folk på något sätt måste trivialisera ämnet...

Annars är det lungt här hemma. Tog med syster ut idag för att handla små förnödenheter som hårsnoddar och bommulspads för sminkborttagning :P Så köpte vi glass och hon köpte kläder som alltid och snart ska jag hoppa på bussen och åka söder om stan för att träna med Josefine. Ska bli kul! Bortsett från att jag inte gått på ett aerobicspass på säg tre år, och misstänker en total kollaps...

För övrigt fick inte Juno så många Oscars som jag trott, men No Country for Old Men fick fyra och är så grymt bra att jag inte kan annat än nicka och instämma. Se den. Den är smart, välskriven, och väldigt oväntad på sina ställen. Jag tycker om hur man följer fler perspektiv utan att tappa fokus och hur välnyanserat skådespeleriet är. Javier Bardem är otrolig och ett totalt psykfall och bröderna Coen är fantastiska. Nu måste jag se Oh Brother, Where Art Thou? igen...

Sparrow Net

Februari går mot sitt slut, och går allt som planerat kommer jag att hålla nästa volym av Blade of the Immortal i händerna om mindre än två veckor! Underbara Blade… Volym arton, The Sparrow Net, har dessutom ett av de hittills finaste omslagen in serien, enligt mig.

Jag väntar otåligt.

Phone call

Jag fick ett fyllesamtal i natt! Det var oväntat och så länge sedan det hände att jag inte kunde sluta skratta. Kändes lite underligt först, men det var mest komiskt =)
Tur bara att jag lägger mig efter klockan tre som standard. Tur för den andre menar jag, jag tar inte lätt på att bli väckt ^^

Sweet and Sour, Apple Flower.

Våren är på väg. Vädret är underbart idag och efter att jag skrivit det här ska jag och iPoden ut på promenad. Jag ser fram emot våren med samma entusiasm jag välkomnar alla säsonger med. Jag älskar säsongsbyten, för lagom till att det inträffar är jag in till döden trött på den årstid vi haft senast. Och jag ser extra mycket fram emot årets vår just för att vintern inte ens innehålligt den vackra delen av vintern som jag tycker om, utan för att de senaste två-tre månaderna har känts som en utdragen version av gråmulen, kall och vidrigt regntyngd vardag, och trots att hösten är min favorit, så är senhösten bland den jobbigaste tiden på året. Kanske just för att jag älskar sensommaren/tidig höst så mycket, och omväxlingen är så desillusionerande. Och därför har det känts extra bittert att den sämsta delen av hösten vikarierat för hela vintersäsongen. Så nu ser jag fram mot vårsol och äppelblom, även om jag innerst inne vet att vår i Stockholm innebär schizofrent väderbyte och kall blåst och regn hela april, en av de månader jag tycker sämst om just av dessa skäl.

Men som jag sa, våren är snart här om med den äppelblom. Jag älskar äppelblom. Trädet i trädgården är till brädden fylld av silkeslena, vitrosa blomblad och jag blir glad bara av att se det. Så här sitter jag och väntar på knoppar i trädet.
Men det är inte bara jag som väntar. I en värld av kommers, handel, mode och produkter, insåg smarta Donna Karen att ett enkelt sätt att tjäna pengar är att sälja drömmen om det lilla goda.
DKNY "Be Delicious" är en av Sveriges mest sålda damparfymer sedan två-tre år tillbaka. Den luktar gröna äpplen, äppelblom och frisk vår. Så enkelt är det. I en uppsjö av exotiska och invecklade doftupplevelser faller vi för något så simpelt som äppelblom. Den romantiska drömmen i sin enkelhet. Jag föll själv för den. Jag har haft parfymen i två år, och den är härlig. Dock använder jag den sällan, sen det slog mig att jag luktar som alla andra, när jag använder den. Men det kan jag stå ut med ibland, för lite vårdrömmar.
Så DKNY var trendsättaren, men det är inte över. En något tyngre, sötsliskigare version finns att köpa på H&M under namnet "Green Apple". Inspirationskällan är omöjlig att missa, men den har ju de subtila skillnader som behövs för att H&M ska slippa bli stämda. Och även om den inte når upp till sin förlaga, finns det mängder av unga modemedvetna som gärna köper denna billighets kopia. I should know, min då tolvåriga syster köpte den, för 20kr. Det är ju ett kap för barnen om inte annat...
And it ain't over 'til the fat lady sings. En av mina favoritbutiker, The Body Shop, har bland årets säsongsvaror i begränsad upplaga dofterna Japanese Cherry Blossom (som var mild och söt, men tack och lov för ointressant för att jag skulle fastna för den, annars hade den stått i hyllan nästa vecka efter löning...), Water Lily (som jag inte har koll på) och "Apple Blossom". Jupp. Det går inte att missta sig på försäljningssiffrorna, så äpplen och äppelblom kommer finnas med på kartan ett bra tag framöver.
Och det gör mig inget. Det är trots allt den delen av våridyllen jag älskar. Men jag kan inte leva våridyllen konstant och samtidigt som alla andra. Så, tillsvidare, är jag mer än förtjust i det faktum att jag doftar vanilj 90% av tiden. Nu - promenad i solen!


Tillägg: Det hade hunnit bli kallt och grått innan jag skrev klart inlägget. Typisch. Kopp te och en bok som gäller, mao.

Say Cheese.

Helt ärligt var jag orolig för hur det här skulle gå. Men så messar du och frågar om jag gillar halloumi, och jag tänker att allt ska nog gå fint.

Yes, Mr. Todd!

Jo, min kära, var i Stockholm nu till helgen, och efter ett ordentligt heart-to-heart på det ack så mysiga McDonalds (ironin dryper), var vi och såg Sweeney Todd på bio i fredags.

Sweeney Tood... ärligt talat, jag är som i trans. Jag sjunger på sångerna, är helt uppspelt inför tanken att se den igen. Det är en splatterfest av klarrött blod för ögat, alltså inget verklighetstroget. Men de mörka miljöerna, känslan och skådespelarinsatserna... Johnny Depp är genial och underbar och helt från vettet, medan Bonham-Carter inte ens med döden målad över sig kan bli ful. Hon är egentligen galen hon med, de är alla så vridna att filmen blir surreal och fascinerande. Ibland var filmen förutsägbar, men man var så fast, så involverad att det inte spelade någon roll. Hals efter hals efter hals skärs upp och jag kan inte slita blicken, kan inte låta bli att ta in atmosfären, kan inte låta bli att flina när Depp sjunger sång efter sång. När han viskar "I want you bleeders" ryser hela jag.

Det är inte det att jag älskar Tim Burtons mörka sagor, hans finstämda artistiska geni och sublima sätt att fånga ögat med en historia i flera lager, som gör att jag så partiskt faller även för Sweeney Todd - Demon Barber from Fleet Street.
Nej, det är tvärtom. Jag ser filmer som Sweeney Todd och påminns om varför jag älskar Tim Burton.

Bon Anniversaire!

Har det redan gått två år? Det är som att dagarna verkligen rinner mellan fingrarna på mig, sandkorn i evigheten. 14/2 är det i alla fall, och Autumn Frost, min blogg och mitt allt mer energi- och tidskrävande hjärtebarn fyller två. Samtidigt har jag aldrig tyckt så mycket om att blogga som nu. Likvärdigt utbyte med andra ord, sådant tycker vi om. Jag hoppas på ytterligare år, med texter om allt möjligt. Förhoppningsvist reser jag, flyttar, upplever nya saker, läser nya böcker, möter nya människor, träffar gamla bekanta oftare, har mer att säga om viktiga ämnen, står upp för mina åsikter mera, engagerar mig mer i världsproblemen, lyckas med det jag tar mig för och uppdaterar oftare på AF.


Jag bakade dessutom i morse, passande egentligen, fastän jag inte tänkte på det då. Vanlig kladdkaka, men jag har smält vit blockchoklad och ringlat det över kakan. Resultatet var otroligt gott. Jag är bra på det här.

In hopes of a new year better than past ones.
Best wishes,
Nahal

Thanks for the fish ;)

On another note: I had a more than lovely lunch today. It was real fun and the company was charming and I'd love to have it again.
The company that is. Not lunch. Lunch happens to be a surprisingly well-established part of my daily routine as it is.

Unvalentine's?

Det var skrämmande idag. Jag ogillar så starkt att visa mig svag inför andra, varför måste jag då gråta när någon ser? Men jag tog mig igenom det där fördömda samtalet och eftereffekterna är nu intensiv huvudvärk och oro, men samtidigt en aning lättnad. Det känns lite som plus minus noll egentligen. Det här kanske inte var rätt sak för mig trots allt. Men man måste försöka.

Jag fick dessutom hyra min fiol en termin till! Just den här fiolen har jag haft sedan 2002, känns som om den vore min egen trots att den inte är det. Nu kanske jag borde plocka fram den och spela lite också...

Annars kanske man ska påpeka att det är Alla Hjärtans Dag idag. Det roliga är att jag ser mig själv som en romantiker, men jag ogillar dagen. Varför? För den är inte romantisk. Den är inte vacker eller mysig eller kärleksfylld. Den är full av av plast i fula rosa nyanser, ångest över att just idag visa att man bryr sig (varför kan du inte bry dig resten av året också??) och en ursäkt för män som aldrig diskar och dammsugar att bli förlåtna för ett års brist av känsloyttringar genom att komma ihåg en dag att ge partnern blommor.
Jag är bitter över saken, ja. Varför kan inte alla dagar vara mer romantiska? Varför ska en dag bli exploaterad och falsk och plastig istället? Det är fullständigt oromantiskt, ni har ihjäl all känsla!
Det kanske är som Dave Chapelle sa: "Women say chivalry's dead. Let me tell you something. Chivalry is dead ladies, and you killed it!"
Alla Hjärtans Dag är död, choklad-, pryl- och blomindustrin hade ihjäl den.

På Slackerlife hittade jag länken till en grymt underhållande artikel om Unvalentine's Day. Kolla upp det, skratta och tänk efter. Mina favoritutdrag var den om att vara enbent på Nationella Riverdancedagen och dikten om att vara en betydelselös robot. Det är humor.

PS. Jag erkänner att en del av nallarna de säljer just idag är jävligt gulliga. DS.