Jag är inte sen med att erkänna att jag älskar att mina vänner och bekanta bloggar. De som gör det är säkert fler än jag tror, och jag har endast de få namnen till höger och ett antal dagböcker på Helgon som jag faktiskt valt att hålla koll på. Jag är dessutom tekniskt oförmögen ill att förstå funktioner som RSS, och är snarare nöjd med att jag är så framgångsrik datormässigt att jag klarar av att uppdatera min egen blogg (detta är lite av en överdrift, ja...)
Jag tycker om att läsa bloggar av flera skäl. Jag tycker om att läsa det mina vänner skriver (jag tycker om att läsa öht) och jag är nyfiken av mig. Dessutom, sist men störst: Det är ett sådant underbart sätt att hålla sig uppdaterad om vad som händer dem utan att ha hört av sig!
Jag säger inte detta för att jag inte tycker om att höra av mig. Jag är helt enkelt inte bra på det. Men jag försöker. Jag skriver en rad då och då, messar gärna, ringer mindre gärna men det händer också. Bloggarna ger mig också snabbt känslan av att jag får ett hum om vad som pågår eller hur min vän känner (beroende på bloggen). Då kan jag höra av mig efter att jag läst det och skriva en rad med det jag tycker känns rätt baserat på hur jag reagerat och funderat.
Min poäng med detta inlägg är att uppmuntra mina bloggande vänner till att skriva oftare (för sin egen skull såklart *host*), berätta att jag tänker blogga oftare själv (och försöka hålla uppe sommarvanan trots att terminen börjat) , och även på ett mycket odiskret sätt berätta att jag faktiskt håller koll, är nyfiken och bryr mig. Jag hör inte så ofta av mig, men jag ser er ändå så att säga. (Usch, det där lät väldigt "Storebror" i mina egna öron - ta inte åt er allt för mycket).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar